Uppdrag gransknings”Leva och dö i Grums”, som sändes den 11 mars, var snarare än en granskning, ett försök att generalisera om den svenska landsbygden som en homogen plats, präglad av självmord, arbetslöshet och droger.
Upprörande, enligt oss som bor och arbetar på landsbygden, inklusive Värmlands län.
Ett stort problem i programmet var att ”Grums”, ”bruksorter” och ”landsbygden” användes som synonymer. Denna sammanslagning är lika delar obefogad och felaktig.
Grums är inte hela den svenska landsbygden, eller ens hela Värmland. Och Grums, liksom Värmland, är så mycket mer än ”arbetslöshet, avfolkning och utanförskap”. Det vet vi.
I Värmlands län, inklusive Grums kommun, har vi i Hela Sverige ska leva varit med och initierat omkring 35 lokala utvecklingsplaner och det finns platser som riktigt bubblar över av framtidstro och entreprenörskap.
Uppdrag granskning hade även en förutsatt misstro mot Region Värmlands prognos om att inflyttningen till länet ökar. ”Men vilka handlar det om egentligen?” frågar sig reportern.
Det visade sig att många av de nya invånarna är flyktingar, och därmed viftades Regionens entusiasm demonstrativt bort. Detta var mycket olyckligt.
Dels sprider programmet på detta sätt en bild av flyktingar som mindre betydelsefulla för utveckling, dels nedvärderar programmet den potential som en inflyttning av flyktingar till små orter faktiskt skapar.
Är det ”granskande” att försöka punktera Värmlands prognos med argumentet att inflyttarna är flyktingar? Vi menar att det inte är det. Vi menar att det är fördomsfullt.
En bild av Grums/landsbygden insinueras fram som så bedrövligt och svårt att leva i att de unga antingen flyttar därifrån eller går under av droger och förtvivlan.
Tittaren lämnas med känslan av att Grums/landsbygden är hårdare drabbat än storstäderna.
En granskning värd namnet hade visat på statistik över de tragiska självmorden och den uppenbarligen utbredda användningen av droger.
Men efter programmet undrar vi fortfarande: Har Grums i synnerhet och bruksorter/landsbygdsorter i allmänhet fler självmord och högre droganvändning bland unga än andra orter/städer/kommuner?
Det fick vi inget svar på, och avsaknaden av detta skapar en avsaknad av trovärdighet för programmet.
I slutet säger reportern: ”Sveriges landsbygd, avfolkningskommuner, glesbygd – det finns många namn på de ställen i landet som har en sak gemensam: att folk flyttar därifrån och framförallt den yngre generationen.” Men detta är helt fel.
Det finns en mängd områden på landsbygden som blommar, det finns områden dit unga familjer flyttar tillbaka efter att ha utbildat sig på andra orter. Det finns glesbygd som alltid varit glesbygd. Ett granskande program hade kollat upp detta och gett en korrekt och rättvis bild.
Vi ställer oss frågan: Vad var denna granskning till för? Problemen på landsbygden och i bruksorterna ska naturligtvis belysas och analyseras – men inte på detta vinklade och destruktiva sätt.
Detta bidrar till den negativa attityd mot landsbygden som föder urbaniseringen – som vi vill motverka.