Det är mycket svårt att klarlägga en människas innersta bevekelsegrunder till sitt suicidala handlande.
I utredningen ”Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering” sägs på sidan 296: ”det förekommer att unga personer med könsdysfori tar sitt eget liv i väntan på operation på grund av det lidande som könsdysforin innebär för dem”.
Uppdrag Granskning tycks i sitt program tolka detta påstående så att väntan på operationen blir så psykiskt påfrestande för den unge att hen inte klarat av denna utan tar sitt liv.
Utredningen har dock aldrig gjort gällande att det är väntan på kirurgisk behandling i sig som orsakat dödsfallen (en sådan behandling har ju inte heller gått att genomföra, eftersom den inte tillåts i nu gällande lagstiftning).
I utredningen skriver vi inte varje gång ut att: ”det förekommer att unga personer med könsdysfori tar sitt eget liv i väntan på operation på grund av det lidande som könsdysforin innebär för dem” utan nöjer oss med att skriva ”unga personer som tar sitt liv i väntan på operation/kirurgiska ingrepp”.
Det har dock hela tiden varit underförstått att det är på grund av könsdysforin – och det lidande denna sjukdom för med sig – som är den troligaste förklaringen till suiciden.
Uppdrag granskning har vidare pekat på att man i denna statliga utredning inte hittat belägg för uppgiften: “att unga tar sina liv i väntan på operation”.
Att det tyvärr förekommer självmord bland unga med könsdysfori framkommer både i litteraturen och i den medicinska kunskapsmassan.
Vi kan därför bara beklaga att angivande av källa för uppgiften ovan saknas.
Vi hade dock information som gjorde att uppgiften inte kunde ifrågasättas, varför den togs med.
Denna information finns nu i en alldeles färsk artikel som visar att könsbekräftande kirurgi förbättrar psykisk ohälsa.
Det är i praktiken omöjligt att göra någon forskning på fullbordade självmord, eftersom det handlar om så pass få fall och dessutom finns det oftast många faktorer som samspelar.
Sammanfattningsvis visar dock ovannämnda studie att psykisk hälsa förbättras av könsbekräftande kirurgi, vilket i sig minskar risken för självmord.
Vidare, vad Uppdrag granskning inte beaktat är att det vid tidpunkten för utredningen fanns känd vetenskaplig dokumentation om självmordsförsök och självskadebeteende inom gruppen unga med könsdysfori.
Vill man studera saken finns det många vetenskapliga artiklar att välja mellan (se faktarutan nedan).
Vi ställer oss något undrande till Uppdrag gransknings sätt att snäva in på denna enda fråga, det vill säga fullbordade självmord, när problemet om unga med könsdysfori är så oerhört komplext och har så många dimensioner.
Uppdrag granskning verkar redan från början ha bestämt sig för denna extremt snäva vinkling genom att man vägrar att se kopplingen mellan fullbordade suicid å ena sidan och självmordsförsök/självskadebeteende å andra sidan.
En annan viktig sak är att Uppdrag granskning inte tydliggör att det aldrig föreslagits i betänkandet ”Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering”, att könskorrigerande kirurgi på barn under 15 år ska få förekomma utan vårdnadshavarens samtycke.
När Uppdrag granskning talar om detta i programmet såsom varande ”lagförslaget”, är det ett förslag från en departementspromemoria.
Dessutom väljer Uppdrag granskning att göra ”inspelade researchsamtal”, när utredningssekreteraren har tackat nej till intervju.
Hon vet då inte om att hon är inspelad under detta samtal och att samtalet sedan används på samma sätt som en godkänd intervju.
Uppdrag granskning är med andra ord beredda att ”släppa på etiken” för att få ut det man vill.