Vi lever numera i en delad huvudstad. En privilegierad del där medelklassen bor i en segregerad värld – och en annan del av Stockholm där alliansens politik känns in på bara kroppen. Där priset är högt för den politiska reträtten och ansvarstagandet från att bygga en jämlik stad.
Utbildning och arbete skapar människors trygghet, skapar ett oerhört mervärde för ett samhälle och skapar självförtroende hos individen. En segregerad stad innebär en fastlåsning i arbetslöshet, svag ekonomi, utlåsning från högre utbildning samt sociala problem. Precis det vi ser i Stockholm idag.
Därför brinner förorten.
På område efter område kan vi se hur klassamhället förstärks. Högeralliansens politik har snabbt monterat ner grunderna för en integrerad stad byggd på allas rätt till bostad, arbete och utbildning.
För några veckor sedan släppte vi i Stockholmsvänstern en rapport där vi granskade behörigheten till gymnasiet i Stockholms samtliga kommunala grundskolor. Det slående är att de som ligger i toppen 2007 har höjt sina siffror för behörighet, samtidigt som de som låg i botten 2007 har sänkt sina. Detta är inte rimligt.
Ytterstadens barn och ungdomar är förlorare på den skolmarknad som alliansen har skapat, och vi riskerar att se nästa generations arbetslösa växa upp om ingenting görs som betyder något långsiktigt.
I Stockholm har arbetslösheten ökat med 6 procent från oktober 2011 till oktober 2012. Högst antal arbetslösa samt i program med aktivitetsstöd återfinns i Skärholmen och i Rinkeby. 10 procent. Det är uppenbart att den höga arbetslösheten återfinns i ytterstaden. Där återfinns även stockholmare med låg utbildning. De med enbart folkskola har en arbetslöshetsnivå (inräknat aktivitetsstöd) på 19 procent. Långtidsarbetslösheten i Västerort, där Husby ingår, har inte minskat utan snarare ökat.
60 procent av de arbetslösa i stadsdelsområdet Rinkeby-Kista och 55 procent av de arbetslösa i Spånga-Tensta samt i Hässelby-Vällingby är långtidsarbetslösa. I Rinkeby och i Spånga-Tensta saknar dessutom mer än hälften av de arbetslösa ersättning från A-kassan.
En fastlåsning i försörjningsstöd och därmed relativ fattigdom är verkligheten.
Det behövs en Marshallplan för ytterstaden – inte kortsiktiga projekt som avslutas och rinner ut i sanden. Vi ser ökade klyftor, vi ser barn som far illa, vi ser en ökad kunskapssegregering, vi ser en ökad fattigdom. Det behövs långsiktighet och ambitioner att minska klyftorna.
Den borgerliga politiken lider brist på verklig insikt, ambition och helhetssyn. Och vi ser denna brist på helhetstänk; i Rinkeby, Husby, Tensta, Skärholmen, Farsta, Hässelby och Vällingby.
Den borgerliga politiken göder segregationen.
Många barn och unga behöver riktade insatser här och nu, till exempel genom en massiv satsning i förskolan, skolan, skolbarnsomsorgen och kulturskolan. Det är ett allvarligt socialt läge i ytterstaden. Det behövs en jobbpolitik som öppnar dörren till komvux för all de som saknar grundskola och gymnasieutbildning. En jobbpolitik som ger förutsättningar till varaktiga jobb med en lön som går att leva på.
Stockholm gick med 4 miljarder i överskott 2012. Det finns i en rik stad som Stockholm politiska förutsättningar att minska klyftorna och skapa en jämlik stad. En stad som ger förutsättningar till utbildning och arbete. Vänd trenden mot en mer jämlik stad; det tjänar hela Stockholm på.
I en delad stad är vi alla förlorare.