De senaste dagarna har vi mötts av rubriker från Husby i Stockholm. Bilar har satts i brand. Brandbilar och annan räddningstjänst har mötts av stenkastande personer i masker som hindrat dem från att göra sitt jobb.

Det är naturligtvis helt oacceptabelt. Det är självklart inte okej att förstöra andras egendom eller utöva våld. Att hindra räddningsinsatser och utsätta andra människor för fara är allvarligt. Varje människa måste ta ansvar för sina handlingar.

Det diskuteras nu vad som är anledningen till det vi ser i Husby men som vi också tidigare sett i bland annat Rosengård eller i andra länder.

En del vill lyfta fram att det är socioekonomiska faktorer som styr. Självfallet spelar dessa faktorer roll. Men att vara fattig och utan arbete leder inte automatiskt till att du slänger sten mot kvartersbutiken.

De unga känner maktlöshet kring både sin fritid och sin framtid. Även om känslan av maktlöshet förtjänar att tas på allvar är det ändå viktigt att säga att avsaknaden av en fritidsgård inte gör att du tänder eld på grannens bil.

Andra debattörer vill lyfta fram att många att vandalerna har utländsk bakgrund. Det skulle så att säga ligga i deras kultur att agera på detta sätt och därför behöver vi på olika sätt begränsa invandringen eller slå fast vad som är ”svenskt”. En sådan argumentation kan man naturligtvis säga mycket om. Utgångspunkten och människosynen är minst sagt ihålig. Att de som drabbas värst av kravallerna själva är utlandsfödda butiksägare verkar dessa tyckare dessutom bortse ifrån.

Krav på hårdare tag från polisens sida hörs också, kanske är det dags att ta fram vattenkanonerna?

Dessa förklaringar tenderar alla att missa något väldigt väsentligt. Nämligen föräldrarnas roll. Genom föräldrarna får barn och unga normer och värderingar. Utan en vuxenvärld som säger ifrån också på hemmaplan, inte bara på gatan eller vid kontakt med myndigheter, blir det betongdjungelns lag som får råda.

I Sverige har det dominerande synsättet varit att det är det allmänna (staten, kommunen och myndigheterna) som bär skulden när något fel. Det är naturligtvis viktigt att vi ställer oss frågan vad det offentliga kunde ha gjort och vad som kan göras nu.

Men – föräldrarollen har kommit helt i skymundan. Barns och ungas uppväxtvillkor är det allra viktigaste. I detta är föräldrarnas roll central. Inte så att vi glömmer bort kampen mot sociala orättvisor eller behovet av tydlighet från rättsväsendets sida, tvärtom. Det finns ingen quick-fix för det som nu händer i Husby men i arbetet med att förhindra att det händer igen spelar föräldrarna en nyckelroll.

Det behövs naturligtvis akuta åtgärder för att få lugn och ro så att människor i Husby kan vara trygga. Polis och räddningstjänst måste kunna arbeta.

Föräldrar spelar en nyckelroll både på kort och lång sikt. Det handlar inte bara om att säga ifrån när barnet har gjort något riktigt oacceptabelt utan minst lika mycket om att finnas där även innan. Det gäller naturligtvis inte bara dig som är förälder eller dina egna barn utan som vuxna bör vi också känna ansvar även för andras ungar.