Det är utan större entusiasm som Bosnien-Hercegovina går till val i helgen. De släktingar jag har där uttrycker alla samma frustration. Det politiska systemet har en inbyggd tröghet som gör förändring i stort sett omöjlig.
Samtidigt är arbetslösheten hög, särskilt bland unga. Splittringen är stor och landet ett av de fattigaste i Europa.
Snart 30 år efter inbördeskriget, som upplöste Jugoslavien och krävde 100 000 dödsoffer, finns det mycket lite framtidstro och hopp i landet. Framförallt är såren ännu öppna.
”Vi behöver en sanningskommission. Utan att plåstra om såren kommer vi aldrig att kunna bygga vidare”, säger min frus kusin via WhatsApp.
I familjen finns fortfarande många män som är försvunna efter kriget. Ingen vet vad som hände dem, eller var de finns. Det går inte att se framåt om såren fortfarande är vidöppna och Bosnien-Hercegovina riskerar att implodera.
Det är en myriad av olika val som hålls på söndag, däribland parlamentsval. Precis som tidigare tros de etnisk-nationalistiska partierna bli störst. Och det är arbetslösheten och den dåliga ekonomin som är huvudfrågorna för väljarna.
Genomsnittslönen för en arbetare i Bosnien-Hercegovina är strax över 3500 svenska kronor och ungdomsarbetslösheten ligger på 45 procent. Men också korruptionen diskuteras.
Enligt Transparancy International utgör korruptionen ett allvarligt hot mot landet och organisationen konstaterar vidare att det saknas politisk handlingskraft att komma åt problemet. Flera strategier och handlingsplaner har visserligen antagits, men det mesta har stannat vid ord.
Finns det en verklig vilja att träda in i EU är just korruptionsproblematiken ett av de mest allvarliga hindren.
Husein Hrapovic, som var med och grundade regeringspartiet SDA, är desillusionerad. Till The Guardian säger han att politikerna ger de fina jobben i statliga företag och i offentlig sektor till sina egna. Det här skapar en väldig frustration och riskerar att leda till krig, enligt Hrapovic.
Förbundsrepubliken Bosnien-Hercegovina var en diplomatisk lösning för att få slut på kriget och består av Bosnien-Hercegovina, Republika Srpska och Brcko-distriktet. De tre folkgrupperna bosniaker, serber och kroater befolkar landet. Och på senare tid har separatiststrävandena i den serbiska republiken ökat, ivrigt underblåst av Ryssland.
Den första stenen är lagd för att bygga en ny ortodox kyrka i Banja Luka, till minnet av den ryske tsaren Nicholas II. Alltihop helt finansierad av Ryssland.
Nära samarbete har också, enligt bland annat Foreign Policy, inletts mellan de bosnienserbiska säkerhetsstyrkorna och Ryssland.
Samarbetet ska inkludera informationsinsamling, anti-terrorism och cyberbrott, enligt de officiella kommunikéerna. Och med just hänvisning till bekämpningen av terrorism har den serbiska republikens polisstyrka rustats upp till den grad att det snarare handlar om en militarisering. Många gånger med ryska pengar.
Bland annat har republikens inrikesministerium köpt 2 500 långpipiga vapen av den serbiska tillverkaren Zastava Arms och ett dyrt träningsläger för polisen har öppnats utanför Banja Luka. Enligt Bosniens tidigare ekonomiminister, Reuf Bajrovic, är den serbiska republiken nu bättre rustad när det gäller handeldvapen än Förbundsrepublikens egna polisstyrkor.
Mycket krävs med andra ord för att Bosnien-Hercegovina ska kunna ta klivet in i en stabil framtid – och det ser i min mening mörkt ut, men jag måste måste vara optimistisk. För det finns inte mycket mer än hopp här.
Det första steget måste vara att läka såren och det andra att skapa ett mer dynamiskt politiskt system.
Först därefter kan en förändring till det bättre vara möjlig.
