Debattinlägg

Utanförskapets koma drabbar förortsungdomar mer än andra

UNGDOMSARBETSLÖSHET ·

Barakat Ghebrehawariat och Maria Lind om arbetsmarknaden för unga:

Alla partier tycks överens om att något måste göras åt ungdomsarbetslösheten – men få pratar om de stora regionala skillnaderna. Sveriges ungdomar är inte en homogen grupp, och vissa förorter är mycket hårdare drabbade än andra områden. Det behövs en vässad politik för att möta det komplexa arbetsmarknadsläget, skriver Barakat Ghebrehawariat och Maria Lind, apropå Dramatens föreställning En förlorad generation – röster från den nya arbetslösheten som nu kan ses på SVT.

”Generation Jobless” – så kallar The Economist dagens generation unga som står utanför arbetsmarknaden. Enligt Economist är närmare 300 miljoner ungdomar i världen utan sysselsättning. Det motsvarar nästan hela USA:s befolkning. Ingen kan tvivla på att detta kommer att påverka oss alla.

I Sverige tävlar politikerna om vem som kan hitta på det mest kreativa namnet för sina satsningar på unga. S kallar det för 90-dagarsgaranti, MP för startcenter och M för yrkesintroduktionsavtal. Alla tycks överens om att något måste göras. Det är alltid något att glädja sig över. Men få pratar om de stora regionala skillnaderna i ungdomsarbetslösheten i landet. Och än mindre om hur de ska hanteras.

Regeringens föreslagna nystartszoner fick redan på utredningsstadiet skarp kritik av såväl Företagarna som Stockholms Handelskammare, och riskerar som många av Alliansens satsningar de senaste sju åren att främst gynna marknaden och arbetsgivaren.

När vi i vårt dagliga arbete är i kontakt med ungdomar och andra som jobbar med frågan ser vi tydligt stora skillnader mellan till exempel innerstad, landsbygd och olika förortsområden. Det är påtagligt att vissa förorter är betydligt hårdare drabbade än andra, något som på sikt kan leda till stora samhälleliga problem.

Nachla Libre, Amer Sarsour och de andra poeterna i Revolution Poetry satte fingret på exakt detta i föreställningen Perspektiv från periferin – Från arbetarklass till klass utan arbete?. Föreställningen spelades på Tensta Konsthall i måndags, i samarbete och samklang med Dramatens uppsättning En förlorad generation – röster från den nya arbetslösheten som nu kan ses på SVT.

Det måste också poängteras att det inte ”bara” är arbetslösheten i sig som är problemet. Politikerna måste även fästa uppmärksamheten på de osäkra arbetsvillkor som dagens ungdomar tvingas utstå. För de som ibland beskrivs som Generation Y eller ”The Lost Generation”, den generation som inte får bli vuxna och istället fastnat i ett socialt ingenmansland – fångade i en grumlig gråzon mellan ungdomen och vuxenvärlden – får arbetslöshet en särskild innebörd.

Dagens svenska ungdomar, särskilt de som är socioekonomiskt underprivilegierade och mörkare i skinnet, rör sig ofta i gränslandet mellan arbetslöshet och lösa arbeten. Vi har inte råd att glömma bort det faktum att många ungdomar får allt svårare att ta sig över trösklarna till vuxenvärlden eftersom de, för att låna poeten Nachla Libres fängslande formulering, riskerar att hamna i ”utanförskapets koma”.

Den här politiska ”glömskan” har ibland manifesterat sig i direkt diskriminerande utspel. I glömskans virrvarr har vi ändå inte glömt Fredrik Reinfeldts famösa fadäs, när han på en fråga om massarbetslöshet i fjol kläckte ur sig att ”om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet”.

I sak hade Reinfeldt tyvärr helt rätt. Men gör man anspråk på att vara hela landets statsminister måste man även adressera den höga arbetslöshet som drabbar medborgare i början av livet, särskilt den diskrimineringsbundna arbetslöshet som unga ”icke-etniska svenskar” tvingas att tampas med.

Att i regeringsställning ge uttryck för ett närmast provocerande ointresse visavi den arbetslöshet som inte drabbar vita medborgare i medelåldern är oansvarigt och oacceptabelt i ett akut läge då ungdomsarbetslöshetssiffrorna är uppemot 25-26 procent. I våra fattiga förorter är siffrorna oftast ännu högre.

Mot bakgrund av sådana uttalanden är det visserligen ett fall framåt att regeringen har börjat prata om ”ungdomsfrågan” och i det ljuset välkomnar vi självkritik, som när finansminister Anders Borg (M) i Agenda erkände att ”vi måste göra mer på ungdomssidan”. Men det får inte stanna vid en läpparnas bekännelser. Nu måste politiken leverera en arbetsmarknadspolitik för hela Sverige. Klockan är kvart i tolv.

Nu efterlyser vi tydlighet och handlingskraft! Vi behöver för det första veta mer om hur det faktiskt ser ut i hela landet. Vi måste ha mer tillförlitliga siffror, en mer systematiserad kartläggning och en fullständig lägesbild av geografiska skillnader i ungdomsarbetslöshet.

Det är varken rimligt eller värdigt att blunda för de stora skillnaderna. Särskilt inte när det finns siffror som sticker rejält i ögonen, till exempel att drygt 38 procent av ungdomar i Stockholmsförorten Husby varken arbetar eller studerar eller att sysselsättningsgraden för ungdomar i Malmöditon Rosengård uppgår till skrala 27 procent. Sedan finns det ett mörkertal av oregistrerade ungdomar, de som är osynliga i statistiken och smiter under radarn – av Arbetsförmedlingens generaldirektör träffsäkert beskrivna som ”ubåtsbarnen”.

Det behövs en vässad arbetsmarknadspolitik för att möta utmaningarna som det komplexa arbetsmarknadsläget erbjuder. En generell jobbpolitik för ”ungdomar” räcker inte, eftersom ungdomar inte är en homogen grupp med identiska sociala förutsättningar. Av den anledningen uppmanar vi politikerna, med regeringen i spetsen:

● Utveckla en modern och modig jobbpolitik för unga, en månghövdad politik som vågar se segregationen på arbetsmarknaden i vitögat och därmed tackla ungdomsarbetslösheten inom ungdomsarbetslösheten.

● För det andra vill vi ha raka besked från våra politiker om hur skillnaderna ska hanteras. Vi vill veta om dagens politiker tänker fortsätta att ytterligare marginalisera den grupp av ungdomar som är helt på väg att hamna utanför systemet.

Tillvaron i miljonprogramsområdena har blivit en symbol för bristen på en seriös politik som långsiktigt skapar ett värdigt liv för medborgarna. Trots särskilda satsningar har många förorter snabbt blivit än mer segregerade. Dagens makthavare har ett val att göra – antingen väljer de att se problem och tar tag i dem, eller så fortsätter de att blunda och sviker miljonprogramsområden och andra utsatta områden ännu en gång.

En förlorad generation – röster från den nya arbetslösheten sänds i SVT Forum idag, samt den 13 och 17 maj. Titta på SVT Play:

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.