What´s all about, egentligen? Vad är det alla ljusen, stjärnorna, klapparna handlar om ? Varför blev glittret mest kitsch för de allra flesta? Bara reducerat till nån slags signalsubstans som möjligen kan få oss att stanna upp ett ögonblick.

De flesta varuhusen stänger vid tretiden på julaftons eftermiddag. Sen blir det ganska tyst. De lysande granarna i villaträdgårdarna , gatugirlangerna, allt får nästan ett annat skimmer och lyser lite öde och ensamt, ungefär så som många känner sig allra längst inombords.

Vad handlar det om, egentligen? Hur hamnade vi här?

Ändå ville och vill vi så väl. Vi längtar efter gemenskap och kärlek, vi öppnar våra hjärtan och plånböcker. 32 miljoner kronor samlade Musikhjälpen i P3 in på några dar för att bekämpa HIV.

Fast den givmildheten fick vi bara glädja oss åt några timmar innan åsikstpoliserna ifrågasatte att Radiohjälpen kanske skickar pengar till organisationer som inte är helt ideologiskt och postmodernt rena.

Det vill säga, som i det exempel som angavs, att de kan stå alltför nära hjälparbetare som också tror på Jesus, eller åtminstone tycker att han är någon slags ljus i mörkret.

Att tusentals människor får mediciner, råd och framtidstro via kyrkornas medverkan spelar ingen roll. Kondomerna skall rullas på enligt godkänd svensk norm, annars är det kört.

Att de här poliserna i verkligheten håller på med ”åsiktsimperialism” har aldrig slagit dem. Svenska blåbär gäller!

Svenskt liberalbeteende skall implementeras i varje hörn av världen som hittills inte fått uppleva det svenska SIDA-ljuset.

Det här hör ihop med alla julstjärnorna och ljusen som bara står där och lyser, men där meningen och tankarna bakom lämnas helt utanför. På något sätt köper vi ut vår solidaritet via Musikhjälpens avlatsbrev och SIDA-debiterade skattepengar.

På samma sätt som allt annat lätt kan köpas för pengar. Tiggarna utanför ICA och Domus ger vi i bästa fall en liten överbliven kundvagnspeng, men hjärtat bakom pengen hann inte riktigt med.

Bakom julstjärnorna finns en berättelse. En idéhistoria.

Tänk om vi skulle låta den historien få bli ett ideologiskt samhällsalternativ. De flesta andra har ju krackelerat, alltifrån leninism till kapitalism, med nazism och ”ubermensch”-lighet som biprodukter.

Skulle möjligen Jesus kunna vara en nyintressant komponent, en annan modell för hur ett samhälle skall byggas?

Jag är inte naiv. Jag vill inte indoktrinera någon. Men den svenska kultur- och samhällsdebatten är rent av naivt renskalad från kristen tro i synnerhet.

Den är också direkt omedveten om hur människor i andra delar av världen förhåller sig till jesustro.

Ett intressant exempel kring de tiggande romerna är borgmästaren Ion Botas i den lilla rumänska staden Murgeni. Han berättar att stadens pingstkyrkas arbete bland romerna där, inneburit att den lokala domstolen lagts ner, våldsbrott och stölder minskat och nykterhet och nyföretagsamhet växer.

Jesusupptäckten bland romerna hade direkt koppling till samhällsutvecklingen. Skulle SIDA bestämt , hade den församlingens sociala verksamhet diskvalificerats från bidrag, bara för att jesustron var en del i den nya livsstilen.

Exemplen kan mångfaldigas på hur vår snäva religionsutrensning är resultatmässigt kontraproduktiv.

Så är det troligen också när vi moderna svenskar städar upp i våra huvuden kring det vi får eller måste tänka. På julafton står tusentals kyrkor öppna här i landet för julböner eller midnattsmässor.

Eftersom många kanske inte träffat Jesus på länge i det offentliga Sverige, kunde det ju vara en idé att bara pröva tanken. Det skulle kunna inspirera till andra ideologiska vägar till ett gott samhälle.

Vi har skurat våra golv så ideologiskt rena att de blänker av tomhet. Men inget rum är bara ett rent golv. Några stolar för att sitta och samtala i gör själva rummet.

Jesus skulle troligen vara en intressant part i det samtalet.