SJUKVÅRD Efter flera uppmärksammade TV-program som ”Arga doktorn” är det dags för mig att besvara frågan: behöver man vara arg för att få rätt i vården?
Vi har en avancerad sjukvård i Sverige. Du kan med trygghet få behandling vid svåra akuta skador och vi har också i jämförelse med många länder goda resultat vid exempelvis hjärtsjukdomar eller spädbarnsvård. Med det sagt kan man också konstatera att många dessvärre råkar illa ut eller blir negligerade i samma vårdapparat.
Var femte person är inte fullt nöjd med vården, tretusen patienter om året dör av vårdskador, och vi har längre väntetider trots fler läkare än de flesta länder. Ändå är det bara var tionde som ser skäl att klaga som också gör det.
Men man bör berätta, för sin egen skull, men också för en kulturrevolution mot den maktfullkomlighet man kan utsättas för som mest utlämnad och ensam – som sjuk. Och media har en viktig roll som granskare, men kan också sträcka ut en hjälpande hand när alla andra vägar misslyckats.
Det förstod jag när jag blev ”Arga doktorn” genom att påtala usel hygien på sjukhuset där jag vårdades som cancersjuk. Det var inte så att jag ringde SVT direkt. Nej först när jag misslyckats övertala städerska, städledare, undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, sjukhusledning, patientombudsman och socialstyrelse att göra något tog jag mod till mig.
Dagen efter kom SVT Rapport och filmade och därefter blev det mediestorm, städning och ny lagstiftning om tillsyn. Jag hade fått höra att smuts var en trivselfråga! Senare undersökningar visade att storstädning halverar antalet infektioner i tarmbakterier som clostridium vilka står för 40 procent av dödlighet hos de smittade. Inte bara trivsel alltså, utan livsviktigt och Sverige är tredje sämst i Europa.
I den TV-serie som blev följden kunde jag som programledare följa några av de närmare ett tusen patienter som ville få hjälp av teamet. Det blev en märklig insyn i en många gånger självgod vård. Patienter som borde ha bemötts med värme och professionalism, kunde som Inger i Surahammar få höra ”du kan inte ha EDS-sjukdomen för det är bara någon om året i Västmanland som får den”.
Trots många svåra symtom, livshotande blödningar och smärta fick hon Inger träffa specialist förrän vi i TV-teamet följde med. Jo, nog hade hon den sällsynta diagnosen, alltid.
Vi visade hur ojämlik vården är i Sverige och hur det totalt kan låsa sig när det går snett.
Tappra Jessica drabbades 16 år gammal av stroke för att läkarna inte noterat att hon hade p-piller, och ännu mindre bett henne sluta med dem när hon sökte för svår huvudvärk. Trots hennes ungdom och förlamning vägrade Gävleborgs landsting ge henne effektiv rehabilitering i ett annat län – det skulle kosta för mycket. Istället bad man henne söka de nödvändiga 30.000 genom välgörenhet…
Hade hon bott i annat landsting hade hon fått detta betalt. De myndigheter som skulle stått på hennes sida svek, patientnämnden beskrev vården som föredömlig, och Socialstyrelsen och IVO prövade inte ens ärendet. Först med TV i ryggen kunde hon till slut få 3 veckor intensiv träning och därmed återfå funktion och till och med klara sin första skogspromenad sedan insjuknandet.
Vården behöver visas som den är i TV, för att patienter med sina exempel skall visa hur man kan få sina fina rättigheter som vårdgarantier, möjlighet skriva egna remisser eller söka vård där man finner den själv vara bäst. Idag kan det skilja 60 procent i överlevnad om man får sin cancer i ”fel landsting”.
I SVT Debatt träffade jag Linda, 35, med långt framskriden cancer och som väntat åtta månader på diagnos trots tydliga symtom. Honvar full av tumörer på grund av förseningar. Hennes öde berör och hon kan inspirera andra att förstå vårdprogram, läsa jämförelser och kräva sin rätt. Vården själv har ju uppenbarligen missat att hantera frågan och tillsynsmyndigheten IVO har 7000 obehandlade ärenden. Att TV nu bevakar väntetider och rättigheter, resurser och kvalitet kan vara den avgörande skillnaden.
Så svaret på min fråga i inledningen är att du behöver kunskap, kraftfulla patientföreträdare och skinn på näsan.
Men låt media ta hand om ilskan.