Det svenska samhället är rikare än någonsin. Samtidigt präglas min generations tillvaro av otrygghet, inte minst på bostads- och arbetsmarknaden.
Det är hög tid för oss att sluta acceptera otryggheten. Den finns inte där av en slump, starka intressen står bakom utvecklingen. Det krävs att vi höjer våra röster och vägrar vara en otrygg generation.
Att vår generation ofta beskrivs som bortskämd och oansvarig är kränkande och missvisande. Vi är den första generation på mycket länge som har sämre förutsättningar än våra föräldrar att ta steget ut i vuxenlivet.
Vi möter en otrygg arbetsmarknad, akut bostadsbrist, kraftigt försvagad välfärd och vi mår allt sämre rent psykiskt.
Det är dags för proffstyckare och högerdebattörer att ta in verkligheten och se den otrygghet som unga faktiskt möter.
Majoriteten av alla unga anställda har otrygga anställningar. Oftast på mycket korta kontrakt med ständig ovisshet för om anställningen finns kvar nästa månad, vecka eller dag. Vi är inga ”extra” som bara behövs ”tillfälligt”. Utan oss stannar Sverige.
Det handlar om ett permanent behov av arbetskraft. Givetvis ska tidsbegränsade anställningar vara tillåtet när det finns tydliga skäl för det. Men inte som idag för att kringgå anställningsskyddet eller maximera vinsterna på vår bekostnad.
Otryggheten har allt för många ansikten. Känslan av stress över att inte veta, press att ständigt behöva vara tillgänglig för att hoppa in. Oviljan att stöta sig med chefen och rädslan för att de ska sluta ringa. Berättelser om att vi har svårt att rota oss på jobbet, bygga en stabil tillvaro. En av alla hundratusentals unga som berörs är min vän Elin.
Hon har 15 sekunder att svara på jobberbjudanden via sms, annars får hon inte jobba.
Fråga en ung i din närhet, ta in berättelser om hur otryggheten utvecklats till norm. Hör om hur otrygga anställningar skapar otrygga människor.
Högerdebattörer kritiserar ofta lagen om anställningsskydds turordningsregler. De menar att lagen är orsaken till att unga förlorar jobb och att ungdomsarbetslösheten är hög. Det stämmer inte överens med verkligheten.
De allra flesta unga berörs inte av turordningsreglerna, har aldrig ens hört talats om eller sett en turordningslista. Vi är otryggt anställda. Arbetsgivarna behöver bara sluta erbjuda jobb, sluta ringa eller sms:a.
Sverige har sedan 1990-talskrisen hög arbetslöshet, speciellt bland unga. Vi har också stora problem med otrygghet på arbetsmarknaden, speciellt bland unga. Om otrygghet hade varit lösningen mot arbetslöshet hade vi inte sett dagens höga nivåer.
Det råder akut bostadsbrist i över hälften av Sveriges kommuner. Bostadsbrist inte för den som har miljoner att investera, utan för oss som söker en hyresrätt till rimlig kostnad.
Samhället har slutat ta ansvar för byggandet och slutat se bostad som en rättighet.
Det drabbar unga hårt. Skulle vi ha turen att hamna först i kön till en lägenhet faller det ofta på att vi har en otrygg anställning. Att få banklån är det bara att glömma.
Arbete och bostad är kärnan i att bygga ett vuxenliv. Genom att hålla unga i otrygghet försvåras steget ut i vuxenlivet. I spåren av allt otryggare livsvillkor är också ungas psykiska ohälsa är ett växande samhällsproblem.
Högerpolitiken slår mot unga. Vi betalar ett högt pris för ökade klyftor i samhället. Vi behöver en ny regering och en ny politik för trygga livsvillkor. I valet den 14 september är vi en kraft att räkna med. Vi vägrar vara generation otrygg.