Varför tappar S medan SD växer? Enligt SCB sympatiserar numera 25 procent av arbetarväljarna med SD, medan S tappat från 43 procent till 29 procent på fyra år i denna väljargrupp.
Jag ser tre skäl.
Det viktigaste är att många av oss som kommer ur arbetarklassen där universitetsstudier inte är det självklara, skakar på huvudet när normkritik, genusperspektiv och extremt fokus på minoriteter får dominera Socialdemokraternas kommunikation.
Det är kring dessa detta som det starka engagemanget finns, men bara bland aktivisterna.
Arbetarväljarna är till stor del inte alls kulturradikaler, utan snarare konservativa. Sex av tio väljare instämmer i påståendet att det inte är något fel på traditionella könsroller så länge man valt dem själv, enligt en mätning av Inizio som publiceras i Marcus Uvells bok Bakslaget. Bland arbetarväljare är den siffran säkert ännu högre.
Väljarna förstår helt enkelt inte vad Socialdemokratin håller på med. De snackar om ointressanta frågor. Det gör att många väljare är missnöjda.
Politikerna med makt tar inte verklighetens problem på allvar. Och därför har de heller inga lösningar som kan attrahera väljarna.
Därför, och det är ett andra skäl till att SD växer och S tappar, känner väljarna ökad pessimism om utvecklingen i landet.
Makthavarna har helt enkelt inte skött sitt jobb. Då blir det naturligt för väljarna att söka sig till partier som inte är skyldiga till den misslyckade politiken.
Genom att utestänga SD har de etablerade partierna, paradoxalt nog, stärkt bilden av SD som det enda oppositionspartiet i Sverige. Nu när både borgerliga politiker och S-företrädare talar om hur viktigt det är att göra upp över blockgränsen, blir ju signalen till väljarna att de alla egentligen är överens, bara SD skiljer ut sig.
Det finns alltså missnöje med de politiska etablissemangen, som drivit radikalare politik än vad väljarkåren har bett om.
Migrationsfrågan är här det tydligaste exemplet, med Fredrik Reinfeldts ”öppna era hjärtan” och Stefan Löfvens löfte om att ”inte bygga några murar”. Men långtifrån det enda.
Det tredje skälet till att fler väljer Sverigedemokraterna är att partiet talar om det som intresserar väljarna, istället för att skälla på politiska motståndare. En stor majoritet av svenska folket har länge varit emot att vi tar emot ännu fler migranter, men alla partier, utom SD, har varit för att ta emot fler. SD vill istället tala om hur vi värnar välfärden, satsar på fattigpensionärer och skapar lag och ordning.
Väljarna ser att SD slår vakt om trygghetsfrågorna, medan S upplevs vara upptagen med annat. HBTQ, kvotering av föräldraförsäkringen och andra frågor är naturligtvis inte oviktiga, men står inte högt på listan över väljarnas viktigaste frågor.
Sedan har vi tonen och retoriken. Alla partier attackerar SD, inte minst S, i mycket hårda och uppskruvade ordalag. Väljarna förstår inte varför.
Samtidigt svarar SD med att hålla en lugn och saklig ton. Jimmie Åkesson svarar på frågor han får, istället för att rabbla inövade repliker. SD visar att man tror på sin egen politik mer än att tala illa om andras. Det är så folket vill ha det. Så vinner man respekt hos väljarna. Det ger resultat.