Aftonbladets valbarometer börjar med frågor om tiggeri, hedersbrott och flyktingar.

Sedan följer frågor om friskolor, arbetsförmedlingen, alkohol, könskvotering, flygskatt, köttskatt, NATO och en rad andra frågor som polariserar partier och väljare.

Det är inget unikt för Aftonbladet. Det är så valkompasser fungerar. De förenklar och polariserar.

Ingen fråga handlar om vår demokrati, hur vi skapar delaktighet i samhället oavsett identitet, samt främjar demokratin internationellt.

Ingen fråga handlar om globalt växande spänningar och konflikter. Ingen fråga om biologisk utarmning. Ingen fråga om allas vår hälsa och ohälsa.

Den röda tråden i valkompasser är konfliktfrågor här och nu, vad som gör mig (o)trygg eller (miss)gynnar mig här och nu, som enskild person, medborgare och konsument.

Långsiktiga frågor om ett globalt och hållbart välstånd är helt irrelevanta i valet mellan etablerade svenska partier.

Jag kan inte se något i valkompasserna som stärker demokratin.

Tvärtom.

Det känns mer som politisk lobotomi än engagerande. Ändlösa ja- och nej-frågor om höger eller vänster, lägre eller högre skatter, hårdare eller mjukare tag.

Efter tre valkompasser tröttnade jag.

Jag bestämde mig för att söka förutsättningslöst, att strunta i alla varningar om ”att inte kasta bort sin röst”, att inte rösta på något som inte har en chans att komma in i riksdagen.

Varför inte?

Vi inbillar oss att det viktigaste med riksdagsvalet är att min röst påverkar valet av riksdag och regering 2018-2022.

Varför då?

Självklart har vi rätt att rösta för långsiktig förändring, snarare än att kortsiktigt acceptera status quo i partipolitik. Så släpp taget. Din röst räknas oavsett tidsperspektiv. Lägg den på ett parti och politiker som du vill se slå rot, växa och förändra samhället till det bättre.

Så gör som jag. Strunta i kortsiktiga valkompasser. Rösta för långsiktig förändring.