Den despotiske presidenten Recep Tayyip Erdogans parti AKP förlorade stort borgmästarvalet i megastaden Istanbul i går.

Denna förlust uppmärksammas i stora internationella medier och tillskrivs Erdogan, som samlat all lagstiftande, dömande och verkställande makt i sina händer.

I en analys beskriver New York Times söndagens förlust som ”den största i Erdogans karriär”. Tyska Die Welt hävdar till och med att slutet av Erdogan-eran nu har inletts.

Förlusten svider så mycket att den alltid mikrofonglade Erdogan undviker tv-framträdanden och istället valt att halvgratulera den karismatiske och sekuläre segraren Ekrem Imamoglu, ifrån oppositionspartiet CHP, på Twitter.

Oppositionens seger i Istanbul kommer av allt döma påverka såväl Turkiets och Erdogans framtid starkt, för att inte tala om återinförande av yttrande- och pressfrihet.

Som bekant betraktar Erdogan alla oliktänkande, framför allt journalister, författare, poeter och människorättsaktivister som förrädare. De som ej delar Erdogans världsuppfattning frihetsberövas omedelbart och låses in i ett av de många överfyllda fängelserna runt om landet.

Turkiet är sedan flera år världens största fängelse för journalister och hamnar på plats 157 över totalt 182 länder i Reportrar utan gränsers årliga pressfrihetsindex.

Några dagar före valet satte AKP och medierna fokus på kurderna. En desperat Erdogan försökte få kurderna på sin sida genom några oäkta utspel.

AKP-kandidaten Binali Yildirim sa några ord på kurdiska inför tv-kamerorna i staden Diyarbekir och mediern som kontrolleras av Erdogan koncentrerade sig på ett brev som sades ha undertecknats av den livstidsdömde PKK-ledaren Abdullah Öcalan – och som gick ut på att kurderna inte skulle vara neutrala i borgmästarvalet (detta skulle gynna AKP!)

Men de kurdiska väljarna lät sig inte luras eftersom de känner Erdogans strategier och taktik väl.

Varför skulle kurder rösta på Erdogan, som ockuperat den kurdiska staden Afrin i Syrien, har jämnat flera kurdiska städer i Turkiet med marken och dagligen bombar kurdiska områden i Irak?

Varför ska kurder satsa på Erdogan som motarbetar det kurdiska språket i alla officiella sammanhang, tillsammans med sin koalitionspartner de fascistiska Grå vargarna (MHP)?

Varför ska kurder rösta på ett parti som vill radera deras, assyrier/syrianers och armeniers, identitet?

Varför ska kurder rösta på en regim som gång på gång fängslar folkvalda parlamentsledamöter, däribland partiledarna Selehattin Demirtas och Figen Yüksekdag, ifrån det prokurdiska partiet HDP?

Nej, kurderna gjorde det enda rätta. De vägrade rösta på despotism. De valde att rösta på demokrati, fred och frihet, tre värden som Erdogan hatar mest just nu.

Avslutningsvis är valresultatet i handels- och näringslivstaden Istanbul inte bara en örfil till Erdogan-regimen och hans fascistiska partner. Det är också ett hälsosamt tecken på att Erdogan inte längre kan fortsätta styra Turkiet.

Frågan är bara om Erdogan vill kännas vid sina klassiska ord om Istanbul-styret:  ”Den som förlorar Istanbul förlorar Turkiet!”