Sverige möter Iran i en vänskapsmatch i fotboll på Friends Arena den 31 mars i år.
Arrangemanget har inte bara väckt ilska men också många frågor, inte minst bland exiliranier, som tvingats fly den iranska regimens förföljelser och tortyr.
Är det verkligen en tillfällighet att Svenska Fotbollsförbundet idag har valt att satsa på en vänskapsmatch mot Iran?
Idrott har alltid varit en dörröppnare för handel och näringslivssatsningar. Ett exempel på detta var 1970-talets pingpongdiplomati mellan USA och China, vilket syftade på utbytet av bordtennisspelare mellan länderna i början av 1970-talet, som så småningom ledde till att USA:s dåvarande president Nixon besökte Kina 1972.
USA testade samma politik under fotbolls-VM 1998 i Frankrike när Iran spelade mot USA i gruppspelet, och vid ett par andra tillfälle genom att skicka amerikanska brottare till Iran som en del i ”dialogen mellan civilisationerna”.
Vi anser att idrottsdiplomati av detta slag ska inte ersätta krav på riktiga demokratiska reformer hos diktaturregimerna.
Istället för att införa demokratiska reformer för att få tillgång till ytterligare handelsavtal med den demokratiska världen har det i flera fall synts räcka med att anordna internationella idrottsevenemang, varigenom diktaturerna har kunnat hoppa över de pinsamma förhandlingar som rör mänskliga rättigheter och demokrati för att istället direkt erhålla lukrativa belöningar i form av handelsavtal med Västvärlden.
Sverige har genom åren baserat sin Iranpolitik på eftergifter och handel.
Tyvärr har detta kraftigt skadat och underminerat de iranska demokratirörelser som kämpar för ett fritt och demokratiskt Iran samt har det hämmat insatser från aktivister att främja mänskliga rättigheter i landet.
När före utrikesministern Carl Bildt (M) besökte Iran i mars förra året aviserades det om tätare och mer omfångsrika relationer mellan Sverige och Iran inom alla områden vid den tid när sanktionerna mot prästerskapet lättas och hävs.
Handelsdelegationer kommer därmed att åka fram och tillbaka mellan länderna i kölvattnet av idrottsliga och kulturella evenemang.
Matchen mot Iran borde alltså stoppas av flera orsaker: Iranska regimen är en fascistisk religiös diktatur som skoningslöst förtrycker alla regimmotståndare och regimkritiker.
Ett reportage som sändes på SVT-rapport den 21 mars beskriver hur mänskliga rättigheter och kvinnornas situation har förvärrats under senaste åren sedan Hassan Rohani tillträdde som president.
Sedan 1979 har den iranska regimen avrättat tiotusentals människor bland dem fotbollslandslagsspelaren Habib Khabiri samt Fruzan Abdi, lagkapten för iranska damlandslaget i volleyboll.
Förtrycket av kvinnor, etniska och religiösa minoriteter är omfattande. Kvinnors rätt att delta i internationella idrottsarrangemang är nästan noll.
Kvinnliga idrottsutövare måste täcka hår, öron och hals med Hijab (slöja) samt bära långbyxor och långärmat. 2011 förbjöd FIFA iranska damlandslaget i fotboll att spela en OS-kvalmatch på grund av deras klädsel.
Förutom det inhemska förtrycket stöder iranska regimen terrorism och fundamentalism världen över. Prästerskapet skickar officerare, vapen och milisstyrkor till Irak och till Syrien för att hjälpa Assad-regimens dödande av sin egen befolkning.
Det finansierar även terroristgrupper som Hizbollah och Hamas samt stödjer Houthier i Jemen.
En vänskapsmatch i sådant läge legitimerar endast en brutal regim och är en propagandaseger för ett medeltida skräckvälde som överlever genom repression samt export av terrorism och fundamentalism.
Därför borde alla progressiva krafter och demokrativänner i Sverige verka för att matchen inte bara bojkottas utan även stoppas!
Sverige måste bli mer värderingsstyrt och ställa tydliga krav på Iran att respektera mänskliga rättigheter för fortsatt relation med landet.