På SVT Opinion skriver Fritz Englund (Timbro) att Systembolagets detaljhandelsmonopol bör avskaffas.

Ett argument för detta tycks vara att en sådan avreglering inte skulle medföra ökade alkoholproblem. Det är ett, minst sagt, tveksamt påstående som bör bemötas.

Den svenska alkoholpolitiken med begränsningar av tillgängligheten till alkohol och hög beskattning som främsta kännetecken har visat sig vara framgångsrik.

Det är därför ingen tillfällighet att alkoholkonsumtionen och de kroniska alkoholskadorna i Sverige är bland de lägsta i Europa.

Systembolaget utgör en central del i denna alkoholpolitik och konkret finns följande vetenskapligt bevisade verkningsfulla verktyg att använda:  

• Begränsat antal butiker. Systembolaget har kontroll över butiksetableringar. Idag finns cirka 430 systembutiker. Skulle monopolet upphöra kommer antalet butiker som säljer alkohol att öka.
• Begränsade öppettider. Systembolaget har på vardagar öppet till klockan 19, på lördagar till senast klockan 15 och stängt på söndagar. Öppettiderna skulle öka om alkohol säljs i andra butiker.
• Systembolagets försäljning drivs inte av vinstintresse vilket bland annat innebär att personalen inte försöker få kunder att köpa mer än de tänkt sig. Detta skulle förändras om monopolet upphör.
• Effektiv ålderskontroll. Provköpskontroller visar att det är nästan omöjligt för unga under 20 år att köpa alkohol på Systembolaget. Liknande kontroller av folköl i livsmedelsbutiker visar på mycket lägre andel unga som nekas köp.

Samtliga dessa verktyg skulle försvagas om monopolet försvann och alkoholförsäljning tilläts i livsmedelsbutiker.

Därmed skulle tillgänglighet till alkohol öka och konsumtionen och alkoholskadorna stiga. Hur stora ökningarna blir är svårt att skatta men ledande forskare beräknar att de negativa effekterna blir avsevärda, inte minst på alkoholrelaterad dödlighet.

Fritz Englund tar upp en provins i Kanada där alkoholmonopolet avreglerats, men nämner inte att flera andra länder har negativa erfarenheter av olika former av avregleringar.

Sverige nämns som ett lyckat exempel där en något mer avreglerad alkoholpolitik sedan EU-inträdet inte lett till ökad alkoholdödlighet. Men antalet personer som vårdats med alkoholrelaterade diagnoser har ökat, likaså antal personer som dör och som vårdas för levercirros.

Olika indikatorer ger olika, och ingen entydig, bild av utvecklingen, men enbart positiv är den inte.

Dessutom ser utvecklingen sedan EU-inträdet olika ut under olika perioder.

Det är framförallt under de senaste 10 åren som konsumtionen och alkoholdödligheten sjunkit. Denna utveckling har skett trots, och inte på grund av, de liberaliseringar som skett.

En viktig orsak till nedgången kan vara att Sverige till stora delar faktiskt hållit fast vid en restriktiv alkoholpolitik samtidigt som andra förebyggande insatser förstärkts.

Min slutsats är att vår alkoholpolitik tjänat oss väl och kan göra så även framöver.