När Kramfors kommun har dragit tillbaka verksamheter från Docksta så har bordtennisklubben gått in och räddat bygden. Sedan 1980-talet har de exempelvis räddat skolan, äldreboendet, flera hyreshus från rivning och den lokala festivalen. Att misströsta och beklaga sig över landsbygdens befolkningsminskning, arbetslöshet och serviceindragningar, parallellt med att man svär åt stat och kommun har aldrig varit ett vinnande koncept. Om man är mån om sin bygds överlevnad kan man jobba för den själv, skriver Patrik Näslund, kanslist på Docksta BTK.

Att bara titta på när verksamheter på landsbygden läggs ner, dras in eller centraliseras, samtidigt som man skriker efter stat och kommun har aldrig varit modellen för oss i Docksta bordtennisklubb. Klubben har under de senaste 25 åren ägnat sig åt en stor mängd projekt och aktiviteter av räddande och utvecklande karaktär för bygden.

Idéer, drivkrafter, vilja, samlad kompetens, hårt arbete och lite dårskap har tillsammans räddat och utvecklat bygden kring det lilla samhället Docksta i Höga Kusten. 

Skälen till dessa engagemang är naturliga. I klubbledningen har det alltid funnits ett antal personer med stort hjärta för bygdens väl och ve. I förlängningen är en livskraftig bygd också en förutsättning för att bedriva aktiv idrotts- och ungdomsverksamhet.

Här följer exempel på klubbens icke-idrottsliga projekt:

• Docksta BTK byggde ett industrihus 1988. Klubben fick tre företagare som hyresgäster under cirka 20 år innan man sålde industrihuset. De nya ägarna har idag full aktivitet i huset.
• Visfestivalen vid Skulebergets fot startade 1984. De tolv första åren bidrog DBTK med viss markservice såsom parkeringsvakter, entrépersonal och korvförsäljning. Från och med 1996 har klubben tagit över hela ansvaret för festivalen, inklusive ekonomi, artistbokning, biljettförsäljning och så vidare. I år firade festivalen 30-årsjubileum med bland annat Darin och Miss Li på scenen och drygt 6 000 besökare.
• Ett lekland förverkligades kring millennieskiftet. DBTK drev leklandet Rövarbyn under de första åren och har under senaste decenniet arrenderat ut Rövarbyn, som är ett populärt besöksmål för barn och familjer under sommaren.
• Kramfors kommun beslutade sedan att lägga ner ortens äldreboende. DBTK föreslog då att köpa äldreboendets fastighet av kommunen under förutsättning att kommunen skulle hyra äldreboendet av DBTK. De äldre skulle då få bo kvar på orten och det skulle bli mer ekonomiskt att hyra än äga för kommunen. Så blev det också under ett antal år innan kommunen ändå avvecklade sin verksamhet där. Idag är merparten av fastigheten sålt till en entreprenör inom bärbranschen medan en resterande, mindre del av fastigheten är sålt till ett yngre par som driver hotell där.
• När skolan (åk 1-6) hotades av nedläggning blev det samma princip som med äldreboendet. DBTK köpte skolfastigheten av kommunen och kommunen blev hyresgäst i lokalerna.  Barnen kunde då fortsätta sin skolgång på hemorten samtidigt som det blev billigare för kommunen att vara hyresgäst istället för fastighetsägare. Idag är Dockstaskolan en nybildad friskola i samma lokaler som tidigare, med DBTK som fastighetsägare.
• DBTK köpte hyresfastigheter när Krambo, Kramfors kommuns fastighetsbolag, beslutade att riva alla fyra hyreshus i Docksta med totalt 50 lägenheter. Skälen var sviktande beläggning. DBTK befarade en befolkningsminskning om det inte skulle finnas lägenheter att hyra i samhället. Framför allt befarade man att få yngre skulle bo kvar och att få yngre skulle flytta in. På senare år har hyresbeläggningen ofta legat på minst 90 procent.
• Kramfors kommun ville avveckla sig från ägandet av Skulebergets linbana och slalombacke. DBTK köpte linbanan och slalombacken för en symbolisk summa och har drivit verksamheten under ett antal år med utförsåkning på vintern och linbanetur upp till Skulebergets topp för turister på sommaren. Sedan 2013 är linbanan utarrenderad till ett yngre par.

Att misströsta och beklaga sig över landsbygdens befolkningsminskning, arbetslöshet och serviceindragningar, parallellt med att man svär åt stat och kommun har aldrig varit ett vinnande koncept. Känner man hjärta för sin bygds överlevnad och utveckling finns alla möjligheter att klara skivan själva.

Från klubbstarten 1963 och fram till idag har vi också fortsatt spela bordtennis.