Många kommer ägna den här dagen till att lyfta konkreta förslag. Därför vill jag istället ägna den internationella kvinnodagen till att vara självkritisk.

Det är något som alla kvinnor kan bli bättre på. Systerskapet.

Vi är helt okej på att stötta våra vänner. Tjejer håller varandra om ryggen och backar offentliga kvinnor och hyllar de som vi tycker om.

När det gäller någon bekant, någon kollega som vi stör oss på eller en ovän så är vi faktiskt väldigt dåliga på att stå upp för alla kvinnors rättigheter. Vi kan se i kommentarsfält hur kvinnor attackerar kvinnor.

Vi påstår att vissa ljuger och slutshamar andra. Vi pratar illa om andras kroppar och är ibland otroligt dåliga på att få alla i en grupp att känna sig inkluderade och accepterade.

Självklart kan man inte gilla alla men att ha en negativ attityd mot varandra gör inte vägen till ett jämställt samhälle lättare för någon.

Det skrämmer mig hur elaka vi kan vara mot varandra. Jag tror att det handlar om osäkerhet och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte själv har gjort det här. För att själva trygga vår position så trycker vi ner andra istället för att lyfta varandra.

Avundsjuka på utseende, karriär och popularitet är enklare att känna nu än någonsin tidigare. Sociala medier har fått ett annat syfte än vad det hade från början. Idag är syftet att visa den bästa versionen av oss själva och vårt liv.

När vi inte känner oss tillräckliga blir den enkla vägen att kritisera andra. Missförstå mig rätt nu, jag menar inte att vi ska kunna tycka olika eller att vi måste gilla alla men helt ärligt kan vi väl alla komma överens om att skitsnack oss tjejer emellan är något som inte hör hemma i samhället.

Under #metoo var vi bättre än någonsin på att lyssna och respektera varandra. Ändå ser jag hur man har valt att stå upp stenhårt för vissa tjejer medan vi i princip inte tror eller bryr oss om andra.

Även om vi till antalet börjar bli allt mer jämställda så är vi långt ifrån jämställda när det kommer till inflytande.

Unga kvinnor utsätts mer än unga män för härskartekniker och om man ser till vår egen riksdag har kvinnor uppgett att det är svårare att kombinera karriären med familj än vad män upplever, enligt en studie från Uppsala universitet.

Jag bad några studiekamrater resonera om huruvida de tror att män pratar illa om varandra. Visst kom de fram till att män kan ogilla andra män men de lägger inte den energin som tjejer gör på att prata illa om varandra. Varför skulle de?

Det hade lett till att deras position i samhället hade nedgraderats och istället pratar de om varandra som ”bröder” och ”kungar”. Men att kalla en annan tjej för syster och att prata om systerskapet förknippas nästan genast med radikal vänsterfeminism.

Det är synd. För så länge vi snackar ner varandra så kommer vi som grupp inte komma längre, för det är en resa vi gör tillsammans.

Att känna känslor som kvinna bemöts ofta med ord som ”lugna ner dig” eller som när Annie Lööf satte näven i bordet och sa att det var nog, svarade Jimmie Åkesson ”sluta skrika och gapa”. Det kvinnliga hör inte till normen.

Inte en enda tjej ska behöva känna sig ensam eller dålig på grund av avundsjuka och osäkerhet hos andra.

När vi pratar illa om varandra så påverkar det inte bara oss.

De yngre, våra barn och samhället ser det här och tänker att det är okej. Systerskapet ska inte vara kontroversiellt, det ska vara en självklarhet.