Foto: Göteborg stad
Debattinlägg

”Varför fanns där ingen badvakt?”

Livräddare ·

”Varför har man lagt så mycket pengar på bryggan, personal och en allmänt underbar idyll? Har man gjort det för att det skall komma färre besökare – eller inga alls? Självklart inte, man har bara missat det viktigaste: Människoliv”, skriver Mikael Hagström.

Om debattören

Mikael Hagström
Mentalvårdare, Sahlgrenska sjukhuset

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

En 15-årig pojke fördes förra tisdagen till Östra sjukhuset i Göteborg efter en drunkningsolycka vid Askimsbadet. Idag vårdas han fortfarande för livshotande skador.

Pojken hade varit under vattenytan i mer än 30 minuter; och i huvudsak ryckte endast två privatpersoner ut, allt medan de andra tittade på eller fotograferade.

För mig som dök efter den drunknade pojken, och för många andra, är detta ingen tidningsnyhet som glöms bort på ett par dagar.

Att bry sig om sina medmänniskor är inte någonting nytt för mig själv och inte heller för många andra personer jag träffat och känner väl till.

Jag satt en bra stund ute på piren vidd Askimsbadet, under en filt tillsammans med den drunknade pojkens vän, som också höll på att gå samma väg, då han hade försökt att rädda sin kompis

Jag höll om honom, allt för att han inte skulle hamna i än mer chock än den redan befann sig i. Han var iskall och hade frossa, hans förtvivlan var enorm och han ropade efter sin vän.

Jag mötte också de andra ensamkommande ungdomarna, alla i chock och några av dem grät.

Ingen av ungdomarna pratade svenska, utan franska, engelska, tyska och italienska. Själv valde jag att kommunicera med dem lite på italienska och på engelska, de ville ju veta vad som hade hänt deras vän.

Jag förklarade att den 15-åriga pojken var vid liv och att alla hade hjälpt till i sökandet efter honom.

Jag ljög, jag inte kunde med att säga att det i huvudsak bara hade varit två.

Jag vinkade åt den vita bussen, där satt de ensamkommande ungdomarna. De skulle vidare för debriefing. De vinkade uppgivet men ändå tacksamt tillbaka.

Med detta färskt i minnet påbörjade jag sedan min joggingtur hem. Efter fem kilometer ungefär, satte jag mig på en gräsplätt och började fundera över vad jag egentligen hade varit med om.

Jag hade haft goda förhoppningar om att vi skulle finna den saknade pojken i ett tidigt skede av olyckan, vi var ju flertalet människor på plats och dessutom personer som var anställda.

Jag hade varit på Askimsbadet i dryga 10 minuter och tagit mitt första dopp, då jag ser två unga tjejer, de är anställda vid badet, det står något om badplats på deras tröjor.

Jag tänkte, det är gott, Askimsbadet är en bra plats för alla, rent, snyggt och dessutom badvakter på plats, perfekt.

I nästa andetag kommer en kvinna fram till mig och tjejerna och ropar: ”Ni måste komma, det har hänt något ute i vattnet, någon saknas.”

”Vem saknas?” frågar jag.

Min vän säger en ung man med utländskt påbrå, vi spelade boll och bollen flöt längre ut i havet, han simmade efter men nådde inte fram utan sjönk istället under ytan. Vår andre vän försökte simma efter honom och höll på att drunkna han också, men är uppe nu.

”Kom igen tjejer, vi måste hoppa i och sätta igång så fort som möjligt, varje minut är dyrbar”, säger jag.

Döm om min förvåning, då båda tjejerna står kvar vid bryggan.

Nu i efterhand känner vi till det efterföljande förloppet, vi vet också att Askimsbadet är rejält upprustat, rent och snyggt, för dyra pengar, vi vet att badvakterna var så kallade badplats-värdar.

Vad jag också vet är att en äldre herre ringde SOS Alarm. Men varför gjorde inte tjejerna det? De saknade kanske mobil eller befann sig i chock, men vem gjorde inte det?

En pojke hade högst troligt drunknat då han befunnit sig en längre stund ofrivilligt under havsytan. En badvakt med utbildning och kompetens i livräddning, hade varit bra på plats.

Varför fanns där ingen badvakt?

Man har ju rustat upp Askimsbadet ordentligt och dessutom lagt en vacker pir långt ut mot djupt vatten. När man planerade borde man ju också ha kalkylerat med att den ökade attraktiviteten förmodligen medför fler badare och fler som simmar på djupare vatten.

”Eget ansvar”,säger kanske någon, men varför har man då lagt så mycket pengar på bryggan, personal och en allmänt underbar idyll? Har man gjort det för att det skall komma färre besökare – eller inga alls?

Självklart inte, man har bara missat det viktigaste: Människoliv.

Jag själv har ju ansetts vara en hjälte och ytterst medmänsklig de senaste dagarna, såväl på gatan som på sociala medier.

Nu är jag ju inte politiker eller beslutande kring detta med badvakters varande eller icke varande.

Nu är det dags för de beslutande att visa medmänsklighet, och gör dom det, är de hjältar i mina, och säkert i många andras ögon också.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.