Skjutvapenvåldet nådde nya höjder under 2018. Ett dystert rekord med 45 döda i 306 skjutningar talar sitt eget språk.
Samhällsklimatet blir allt råare, samtidigt som det knappt ens blir några rubriker. Polisens uppklarningsprocent är historiskt låg och det är i princip riskfritt att begå mord i gängmiljö.
I en ny rapport belyser BRÅ skjutvapenvåldets betydelse i kriminella miljöer. Våldet fungerar som ett sätt att bygga upp sitt rykte, stärka sin position och skydda det egna livet.
Konfliktens konsekvenser beskrivs som det avgörande för våldets uppkomst och det som är viktigt är hur konflikten kan påverka ens ställning och position i den kriminella miljön.
Vi kan konstatera att utan kraftfulla åtgärder är våldet här för att stanna. Då är det självklart att fokus på åtgärder för att minska skjutningarna måste bland annat ligga på de illegala vapnens införsel och användning, och inte på de legala vapenägarna vars vapen inte förekommer i denna statistik.
Före valet utlovade i princip samtliga politiska partier mer resurser till Polismyndigheten. Gott så, men hur använder egentligen myndigheten pengarna?
”Jag är förvånad över hur mycket vi gör som inte tillhör kärnverksamheten”, sa rikspolischef Anders Thornberg.
Polismyndigheten använder idag stora resurser till att krångla till det för legala vapenägare istället för att bekämpa brottslighet med illegala vapen.
Vapenlicenshanteringen har gått överstyr med långa handläggningstider och avslag baserade på hittepå eller klipp och klistrande i lagar och förordningar.
Polismyndigheten har också för vana att använda sina resurser för att överklaga förvaltningsmål in absurdum.
Det senaste draget i Polismyndighetens rad av attacker mot den svenska skytterörelsen i allmänhet och de dynamiska sportskyttarna i synnerhet, är ändrade förutsättningar för att godkänna skjutbanor.
Det uttalade målet är att stoppa dynamiskt skytte med nya regler som kraftigt begränsar möjligheterna till rörligt skytte.
Enligt myndigheten handlar det om säkerhet trots att det finns 0 kända fall som kan tillskrivas skjutbanors godkännande.
Att det nya regelverket även skulle innebära en katastrof för Polismyndighetens egen utbildningsverksamhet gör att man kan ifrågasätta förmågan till konsekvensanalys.
Det är välkänt att aktivister på Polismyndigheten i debattartiklar och TV-inslag påstår att legalt vapenägande är ett samhällsproblem.
Varför de tillåts fortsätta när statistiken är entydig och i princip samtliga politiska partier säger sig vilja värna de legala vapenägarna är däremot obegripligt.
Att regeringens lagrådsremiss om vapendirektivet är betydligt restriktivare än vapendirektivets krav, trots justitieministerns löften om motsatsen, är lika obegripligt tills man tittar på vilka som de facto tagit fram förslaget.
Går regeringens förslag igenom så innebär placeringen av sportskyttevapen i den förbjudna kategorin A (tillsammans med till exempel luftvärnsrobotar!) att internationellt tävlingsskytte omöjliggörs.
Att lagändringen föreslås träda i kraft två dagar innan Sverige står som värd för VM i dynamiskt gevär gör att man kan ifrågasätta även regeringens förmåga till konsekvensanalys.
Jag vill uppmana Anders Thornberg att upphöra med polismyndighetens korståg mot laglydiga vapenägare och istället rikta resurserna mot brottsbekämpning.
Jag uppmanar även våra politiker att hörsamma rikspolischefens önskan om att renodla verksamheten till att bekämpa brott.
Det tillhör inte polisens kärnverksamhet att godkänna idrottsanläggningar eller handlägga licenser.