Heliga skrifter kan vara livgivande. Men när de används för att kontrollera människor, blir de dödliga vapen.

Jag är gift med en man som dagligen läser den heliga skriften.

Skapelseberättelsen är bedövande vacker, det Gudomliga ljuset storslaget och människorna ömsom krigiskt galna och ömsom så kärleksfulla att ögonen tåras.

Den enda gången det blir problem är när han skäller på mig i Gandalfs namn för att jag gått vilse och är sen till nån träff. Jag är nämligen född med omvittnat dåligt lokalsinne och kan inte ändra det, hur mycket det än sägs i skrifterna att Gandalf aldrig är sen.

Precis där är världen: Irrandes som Moses i en religiös öken.

Områden vi redan erövrat växer snabbt igen av homfoba snår om vi inte medvetet håller dem öppna. Och när vi ska finna toleranta vidder är skrifterna lika effektiva som en karta från samma tid.

I Brasilien tillträder en president som förklarat att det inte finns något som heter sekulär stat och sedan deklarerar: ”Ja, jag är homofob. Och en stolt sådan.”

I delar av Tanzania har just en organiserad häxjakt efter HBTQpersoner inletts. När världssamfundet riktar kritik mot landet är svaret att de hellre retar upp världen, än Gud.

Några hundra meter från min bostad florerar religiös homofobi hos SSU och några hundra meter åt andra hållet står den moské som jag nyligen mötte efter uttalanden om homosexualitet och grisar.

Vilken bok jag väljer att leva efter är mitt eget val, oavsett om det är Koranen, Bibeln eller Silmarillion.

Sedan finns det sådant som jag inte kan välja, så som lokalsinne. Eller sexualitet. Och där får både Magellans, Maiars och Muhammeds kartor oss lätt att gå vilse i jakt på förnuftet.

De bokstavstroende behöver hålla sig ödmjuka inför inför människors (och grisars) naturliga och underbara medfödda variationer.

De kan inte forcera omöjliga vägar med radikaliserade machetes bara för att de är förbannade för att Aragorn väljer Arwen framför Èowyn eller för att tusen år av viskningslek har landat i en översättning där en ”man inte får ligga med en annan man som han ligger med en kvinna.”

Hur nu det ens skulle vara möjligt.

De religiösa ledare som inte accepterar den verklighet vi lever i, står blodig hand i blodig hand med Tanzanias jagande insatsstyrka. Och de är inte syndare som jag som råkar illa ut när maktmän skolkar från samtidsorienteringen.

Det är både våra muslimska bög- och flatvänner, såväl som människor som tvingats på flykt i sökandet efter en plats där de kan leva så som Gudarna och Gudinnorna skapat dem.

Där behöver vi vara en fyr som de kan styra mot.

Jag bryr mej inte ett skvatt om att våra politiker inte kan enas om en regering – de har väl fortfarande mål i mun?

Jag kräver att de för ett ögonblick lyfter blicken från de egna maktstriden och tydligt fördömer både Tanzanias häxjakt och de religiösa ledare i Sverige som i detta ögonblick vägrar att tolerera människor som de är skapta, baserat på vilka bestsellers de väljer att läsa.

Viss kärlek är nämligen inte bättre eller sämre än annan. All kärlek är bra kärlek. Annars är det inte kärlek. Och den som inte deklarerar detta i ord och handling kommer att fortsätta att vara hatets hantlangare.