Uppsala moské. Foto: Wikimedia Commons
Debattinlägg

”Vi är inte dåliga kvinnor”

Uppdaterad
Publicerad
RELIGION ·

”Hur kan jag praktisera min religion i en moské där kvinnorna blir särbehandlade och förnedras? Hur kan jag som kvinna praktisera min religion i en moské, när kvinnor osynliggörs mellan moskéns fyra väggar?” skriver Bahareh Andersson.

Om debattören

Bahareh Andersson
Människorättsaktivist

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Min väninna är djup troende. Hon går till kyrkan där kvinnor och män samlas, ber till Gud tillsammans och lyssnar på prästen, en man eller en kvinna.

Kyrkans ledare, ärkebiskopen, är en kvinna. Hon välsignar kärleken, oberoende om man är gift eller inte, och kärlek välsignas också när den uppstår mellan människor av samma kön.

Jag är muslim, men min väninna undrar varför jag ber till Gud hemma och inte i moskén?

Men hur kan jag praktisera min religion i en moské där kvinnorna blir särbehandlade och förnedras? Hur kan jag som kvinna praktisera min religion i en moské, när kvinnor osynliggörs mellan moskéns fyra väggar?

När moralpolisen dömde mig till femtio piskrapp i mitt gamla hemland rymde jag därifrån och trodde att jag i jämställdhetens Sverige skulle hitta också jämställda moskéer. 

Men det verkar som att de patriarkala strukturerna finns även här och styr moskéer.

Just nu gör de det i Uppsala där kvinnorna blev nekade en större och lämpligare plats för att kunna hålla sina lektioner på söndagarna.

Juristen Cherin Awad skrev nyligen en debattartikel hos Nyheter24 där hon berättade om situationen i Uppsala.

Cherin Awad ansvarar för föreläsningarna och vädjar sedan länge till moskéns ledning om att upphöra med trakasserierna mot kunskapshungriga kvinnor. Men Uppsala moské fortsätter att hindra kvinnorna att komma in och hålla föreläsningar.

Jag borde ha blivit förvånad. Det blev jag tyvärr inte.

Jag har nämligen redan varit där, i Uppsala moské. Inte för att be utan för att få råd från en imam. Jag ville veta hur jag skulle bete mig när min man misshandlade mig.

Jag fick höra att detta inte är något som ska polisanmälas utan att det i stället ska skötas diskret i hemmet. Vidare fick jag veta att om min man vill ha flera fruar så är det ok.

Ni som läser detta och tvivlar på mina ord kan ni gärna se Uppdrag gransknings avsnitt ”Imamernas råd”.

Jag spelade in ”rådgivningssamtalet” med en dold kamera i väskan, klädd i en niqab medan jag skakade av ångest inför risken att bli avslöjad. Men efter åratal av hopplös vädjan blev jag desperat av att se att så många av mina systrar lever här utan rättigheter och under hot, i religionens namn.

Dessa muslimer vantolkar islam medvetet och de har bristande respekt för kvinnans självklara rättigheter. Ingen som seriöst har studerat islam kan undvika att se profeten Mohammeds (SAW) enorma ansträngningar för att avlägsna alla svårigheter och traditioner som missgynnade kvinnan.

Problemen som de flesta av våra moskéer står inför beror på invalda medlemmar i ledningen, som nästan enbart består av äldre manliga styrelsemedlemmar som har bristande kunskap om sin roll samt i svenska språket.

De förstår sig varken på det samhälle de lever i eller hur de ska ta hänsyn till moskéns behov.

Våra röster, som vittnar om hur moskéledningar tar sig friheter på kvinnors bekostnad, måste höras och inte tystas genom hot eller anklagelser om att vi är dåliga kvinnor.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.