Vi behöver både ett systemskifte och en individ som är nyfiken, anser debattören. Foto: Fredrik Sandberg/TT/Christofer Lind
Debattinlägg

”Vi behöver byta klimatångest mot klimatglädje”

”Vi behöver gå bort från klimatångest som paralyserar och leder oss tillbaka till gamla hjulspår, till klimatglädje där vi fokuserar på att tacka ja till det nya istället för det som är ohållbart”, skriver klimatinspiratören Emilia Arvidsson.

Om debattören

Emilia Arvidsson
Klimatinspiratör och författare till boken Klimatglädje

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Under ett års tid har vi intensivt pratat om klimatet, bland annat med anledning av förra årets varma sommar, Greta-effekten och inte minst de skogsbränder som gjorde att Polen skickade delar av sitt brandförsvar till Sverige.

Vi har blivit uppmärksammade på flygresors klimatpåverkan, vad vi ska ha på tallriken vid middagsbordet och inte minst vår egen konsumtion.

Två perspektiv har fått gro och växa till sig under tiden. Det ena är att ett systemskifte är det som krävs och att vi inte ska begära att individen ska göra uppoffringar för klimatets skull, och vi ska absolut inte ha klimatångest, eftersom ”det du gör inte gör någon skillnad”. Det andra perspektivet avkräver ansvar där du och jag är utpekade.

Det är vi som kan rädda oss själva och vi bör därför skyndsamt börja förändra oss, med fossilfrihet i sikte. 

Båda perspektiven säger att det är bråttom. Klimatångesten eldas på och allt vi ska göra verkar oerhört plågsamt. Är det inte köttet vi ska dra ner på, så är det resan till Thailand.

Det jag saknar är en berättelse om vad det nya livet faktiskt skulle kunna innebära, bortom uppoffringarna. Förmodligen är det förändringen som skrämmer oss mer än själva resultatet.

Tänk om det faktiskt finns glädje i ett fossilfritt liv?

Jag läser slutrapporten (2019) från ett samarbetsprojekt som genomförts i Skåne där man utforskat vad som händer när förändringar för klimatets skull införs. Flera familjer har deltagit. Resultaten visar bland annat på ökade hållbara beteenden och ett ökat välmående. 

Jag tänker att det finns en optimism och även hälsa i att välja annorlunda och bortom normen.

Vad du har på din mattallrik kanske mer handlar om volymer av olika livsmedel, än att vi skulle ha totala förbud.

Det som vi också borde omvandla till handling är all den klimatkunskap som Sverige besitter, och göra den så pass aptitlig att individen är villig att haka på.

Vi behöver gå bort från klimatångest som paralyserar och leder oss tillbaka till gamla hjulspår, till klimatglädje där vi fokuserar på att tacka ja till det nya istället för det som är ohållbart.

Ja, vi sålde bilen, men vi sa också ja till mer vardagsmotion och aktiviteter som är närmare hemmet.

Ja, vi drog ner på köttet, men vi tackade också ja till de nya klimatsmarta recepten som vi annars hade missat. 

Vi behöver både ett systemskifte och en individ som är nyfiken.

Vi behöver inte prata om ansvar och klimatångest, utan snarare om lust och vilja. Hitintills har fossildrivna livsstilar gått obemärkt förbi, utan konkurrens.

Ringklocka, ring. Ring ut det gamla, och ring in det nya, där du och jag är inbjudna.

Jag avslutar med ett citat från Svante Axelsson när han medverkade i Ekdal och Ekdal (SVT). Han menar att vi behöver visa att vi ”njuter av klimatomställningen”.

Jag ser ingen anledning till varför vi inte på individnivå ska göra allt vi kan för ett bättre liv. Om inte nu, så när?

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.