Ja, vi behöver jaga varg och andra djur. Det totala rovdjurstrycket måste ner.  

Vi behöver ta bort revir som finns för nära människor i deras vardag. Vi behöver ta bort individer som upprepat ger sig på tamdjur. Vi behöver lära vargar att vara skygga i närheten av människor.

Vi behöver göra det i samförvaltning med Norge och med respekt för möjligheten och nödvändigheten av att bo i och bruka alla delar av båda länderna.

Vi behöver också göra det på ett sätt som gör att människors respekt för och tro på rättsstaten och demokratin upprätthålls. Vi kan säkert ha fler än 100 vargar i Skandinavien, men vi kan inte ha 300 i ett län. 

Det finns människor som på allvar menar att det vore bäst att lämna all mark norr om Vänern och Mälaren till det vilda. Inget skogsbruk. Inget jordbruk.

Jag är av annan åsikt. 

Men varför behöver vi jaga varg och andra rovdjur i Sverige? Som allt annat måste den frågan sättas i en kontext. 

Vill vi ha renskötsel i Sverige? Vill vi att det ska gå att leva och verka i hela Sverige? Vill vi värna det miljö och kulturarv som fäbodbruk är? Vill vi att människor ska kunna gå ut med hunden och rida i naturen? Vill vi se till så att våra biologiskt mest värdefulla marker, ängs- och hagmarkerna bevaras och brukas? Vill vi producera mat på det mest miljövänliga sättet? 

Dessa socioekonomiska aspekter har påverkats negativt av det ökande rovdjurstrycket. Miljövärden som endast kan upprätthållas med betande djur hotas också. 

Idag är hälften av all vår mat importerad. Det kan inte fortsätta. Naivt och spekulativt förhållningssätt till återintroducerade arter som vildsvin, hjortar och vargar gör det nästan omöjligt med jordbruk i delar av landet. 

Sveriges viktigaste bidrag till världen är att bruka jord och skog socialt, ekonomiskt, miljömässigt och kulturellt hållbart. Att minska brukandet vore direkt kontraproduktivt. 

Riksdagen har beslutat om en nationell livsmedelsstrategi syftande till ökad matproduktion. Detta kräver dock goda förutsättningar för de människor som ska göra jobbet.

Människor som vill slippa få sina husdjur lemlästade och lustdödade av rovdjur. Människor som inte vill få sin hund tagen av närgångna vargar i trädgården.  

Människor som måste låta sina barn stå vid landsvägen i väntan på skolbussen. Människor som inte vill bli avkastade av en panikslagen häst när vargpopulationen blivit så tät att många revir finns direkt inpå där människor bor och vekar. 

Det finns dock plats för en gemensamt förvaltad vargstam i Skandinavien. De är en naturlig del av faunan. Norge och Sverige har beslutat att länderna ska ha varg, men vargar är dock tämligen nonchalanta inför administrativa gränser.

Forskare säger att det behövs 100 vargar för att de ska förbli genetiskt vitala. Svenska myndigheter har valt tre gånger det antalet som en lagom säkerhetsnivå. Detta antal är vad vi har bara i Värmland och människor lägger ner sina fårgårdar med igenväxta hagmarker som följd.

Den kulturbärande allmogejakten omöjliggörs och familjers liv och vardag inskränks.

Idag delar vargen Sverige. Det kan inte fortsätta.

Den här frågan är en del av projektet Sverige möts. För att få veta mer kan du antingen svara på frågan eller gå in på Sverige möts hemsida.