Den 25 maj är det val till Europaparlamentet. Vi kristdemokrater vill driva på för att EU mer effektivt ska ta itu med gemensamma stora utmaningar som vi inte ensamma kan klara av.
En återblick till de europeiska kristdemokrater som efter andra världskrigets slut tog de första stegen mot att bilda unionen, visar oss var fokus behöver ligga.
Grundarna insåg att samarbete, inte slutenhet, var den enda framkomliga vägen mot långsiktig fred på vår trasiga kontinent, och det bästa verktyget i strävan efter vårt gemensamma bästa. Vi kristdemokrater delar alltjämt den visionen. EU-samarbetets kärna och grundvärden behöver vårdas.
Länge har vi nu – kanske allra mest här i unionens nordligaste hörn – tagit freden i EU för given.
I 200 års tid har Sverige varit förskonat från krigets fasor. Så till den grad har vi vant oss vid friheten, att vi nästan blir chockade när det mullrar runt EU:s gränser.
Krisen i Ukraina, i EU:s absoluta närområde, påminner oss åter om hur skör freden är, också i vår del av världen. Det är inte ens 20 år sedan kriget i Bosnien, där jag som reporter såg ett europeiskt samhälles totala sönderfall.
I tider av osäkerhet och hotfullhet i våra grannländer blir EU:s betydelse, som någonting mer än ett geografiskt område, än tydligare. I det unika samarbetet, i respekten för våra inbördes olikheter, i den gemensamma strävan, föds ett samförstånd som är och har varit helt avgörande för Europas utveckling.
Kristdemokraternas starka tonvikt vid det vi kallar för subsidiaritetsprincipen, att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå, handlar i grunden om att värna den fullkomligt unika tillgång som EU är för Europa och för världen.
EU-samarbetet är helt enkelt för viktigt för att slarvas bort på saker det inte är ämnat för.
Var gång EU-politiken tillåts bubbla över till frågor som bättre beslutas i varje medlemsstat, går vi miste om EU-gemensam handlingskraft och resurser, som hade kunnat läggas på fördjupat samarbete mot människohandel och annan internationell brottslighet, gemensamma satsningar för klimatet, bättre omsorg om våra gemensamma hav, en fungerande inre marknad, en human och värdig flyktingpolitik.
Områden där EU-samarbetet har ett otvetydigt mervärde för medlemsländerna.
För att rätt beslut ska fattas på rätt nivå vill vi se en subsidiaritetskommissionär med ett särskilt ansvar att kontinuerligt granska EU-lagstiftning, utvärdera nödvändigheten av den och se om den fortfarande är rimlig, om den behöver uppdateras eller förenklas.
Vi vill också ge de nationella parlamenten möjlighet att ge EU-kommissionen ett ”rött kort”. Om ett antal medlemsländer anser att ett nytt förslag till EU-lagstiftning går utöver EU:s befogenheter ska kommissionen omarbeta eller dra tillbaka förslaget.
Unionens betydelse i omvärlden kan inte heller ifrågasättas. EU är världens största biståndsgivare, och så ska det fortsätta att vara. Frihandelsavtal med EU har en avgörande betydelse för många utvecklingsländers ekonomier. Inget enskilt land eller regional sammanslutning upprepar i internationella sammanhang lika oförtrutet som EU kraven för mänskliga fri-och rättigheter.
Just därför är subsidiaritetsprincipen så viktig! För att ett starkt och solidariskt EU måste tillåtas att fokusera på det som EU gör bäst.
Att låta EU-samarbetet jäsa över till en uppblåst puff av byråkrati och detaljstyrning vore djupt oansvarigt, såväl mot den europeiska historien, som mot framtida generationers européer.
För när EU fungerar som bäst är samarbetet ett strålande exempel på en lyckad emergens; någonting långt större och viktigare än bara summan av sina beståndsdelar.
Om jag får väljarnas förtroende att representera Kristdemokraterna i Europaparlamentet under de kommande fem åren, ska jag göra mitt yttersta för att verka för bättre ändamålsenlighet och emot onödig byråkrati.
Så kan EU-samarbetet nå sin fulla potential och så kan EU fortsätta göra skillnad, inte bara för sina egna medborgare, utan för människor runt om i världen. Så får vi rätt agenda i Bryssel.