​Ingen lär vid det här laget ha missat Emmabodafestivalens ansvarslösa agerande som fått mycket (befogad) kritik den senaste veckan.

Kritiken gäller hur de försvarat, och trots starka protester vägrat avboka, en artist de bokat, Mr Cool, vars texter både är rasistiska, homofobiska och kvinnoförnedrande.

Att den bokade artisten skriver medvetet provocerande texter är en sak – men att som en av Sveriges största festivalarrangörer försvara musiktexter som syftar till att förminska och glorifiera allvarligt våld, och som dessutom är gravt kränkande mot minoriteter och utsatta grupper, är inte acceptabelt.

Emmabodafestivalen har en historia av att uttrycka sig respektlöst.

För tre år sedan försvarade festivalens grundare och nuvarande artistbokare i en artikel i DN det låga antalet bokade kvinnodominerade akter med argument som ”Nej, vi tänker inte på handikappade och krymplingar eller något annat” och ”Detta intresserar oss inte ett dugg. Ärligt talat, jag undrar vem det är som bryr sig egentligen”.

När lokaltidningen Östra Småland skrev om brottstatistiken under Emmabodafestivalen 2013 där bland annat tre våldtäkter och en handfull misshandelsfall polisanmälts menade samma person att det var journalisterna som hittat på att festivalen varit stökig.

Även förra sommaren polisanmäldes en våldtäkt och ett våldtäktsförsök på festivalen.

Emmabodafestivalen är dessutom en av få svenska festivaler som för varje år har ett allt mer mansdominerat musikprogram.

Förra sommaren , 2014, var de uppe i 92 procent mansdominerade akter på festivalen, vilket innebär att de är en av de mest mansdominerade festivalerna i Sverige, strax efter Getaway Rock och Sweden Rock.

Mansdominansen i musikbranschen är ett demokratiproblem – en del av en ond cirkel som innebär att kvinnor inte har samma möjligheter som män att lyckas som musiker.

De allra flesta av Sveriges festivalarrangörer har idag förstått detta och börjat ta sitt ansvar genom att aktivt arbeta med att motverka skevheten, medan Emmabodafestivalen istället backar.

Nu har de åter igen visat att ojämställdheten inte bara är siffror. De väljer att försvara kvinnohatiska och våldtäktsglorifierande texter och kallar offentligt sina kritiker för lättkränkta.

De väljer hellre att boka en artist som byggt sin karriär på nedvärderande provokationer än alla de grymma kvinnor som idag äger svenska musikscener.

När ska Emmabodafestivalen komma ikapp resten av samhället?

Vi är många som fått nog av deras nonchalans.