Varför ställer inte reportrar fler kritiska frågar till Feministiskt initiativ, undrar Rebecca Weidmo Uvell i en debattartikel här på SVT Debatt. Hon undrar om journalisterna verkligen läst Fi:s partiprogram.
När jag läser hennes artikel undrar jag om hon själv verkligen gjort det, alltså läst Fi:s politiska dokument? De lösryckta citaten tyder på att det i så fall är en synnerligen slarvig läsning.
Grunden för Fi:s politik är kunskapen om att vi har en mängd strukturella samhällsproblem till följd av att vi, fortfarande, har ett samhälle som i grunden bygger på föreställningar om att vi som människor är väldigt olika när vi har olika kön och att vi också ses som olika mycket värda.
Det här faller ut i form av orättvisor och diskriminering som är ovärdigt ett modernt samhälle. Konsekvenserna syns på samhällets alla områden, från vaggan till graven, och behovet av att komma vidare i civilisatorisk utveckling är skriande.
Den omställning som vi måste göra får naturligtvis konsekvenser på samhället alla områden. Omställningen inkluderar också andra former av diskriminering, till exempel utifrån etnicitet, hudfärg, sexualitet, funktionalitet, och så vidare.
Allt hänger ihop. Ingen diskriminering kommer ensam. Kvinnohat, sexism, rasism, homo- och transfobi går hand i hand. Det är inte bara SD:s tydliga järnrörspedagogik som visat detta.
För att nå de av riksdagen uppsatta jämställdhetsmålen, sammanfattat i att vi ska ha lika mycket makt att forma samhället och våra egna liv, oavsett om vi är män eller kvinnor, behöver vi använda politiken.
Jämställdhetsmålet är uppdelat i fyra delmål – jämn representation, rättvisa löner och pensioner, delat föräldraansvar och delning av det obetalda arbetet samt att vi ska utplåna mäns våld mot kvinnor.
På ingen punkt är vi klara. Sverige är inte ett jämställt land.
Vill vi nå dit behöver vi alltså arbeta med de här målen för ögonen inom varje politikområde. På samma sätt som vi (förhoppningsvis) gör det när det gäller målet hållbarhet. Jämställdhet och frihet från alla former av diskriminering är en dimension av politiken som, precis som hållbarhet, genomsyrar varje politikområde och samtidigt går på tvärs med höger-vänster-skalan. Men samverkar. Majoriteten fattiga i världen och i Sverige är kvinnor.
Alla maktfrågor finns i en samtidighet och påverkar varandra. Det är den här komplexiteten som den feministiska analysen synliggör, och det är den kunskapen som nu ska nu in i politiken. Inte behandlas som en fråga vid sidan av, inte etiketteras som ett särintresse.
Det betyder att vi ska berika politiken med ett nytt kunskapsområde. En demokratiprocess alltså, på samma sätt som när hållbarhet blev en del av politiken.
När vi låter fakta och forskning ersätta fördomar och omedvetenhet får det konsekvenser på politikens och samhällets alla områden. Det nya utmanar det gamla.
Insatt i det sammanhanget är våra krav om utbildning inom flera samhällssektorer högst rimliga, för att inte säga nödvändiga.
Det gäller också att bryta mönster i konsumtion och produktion, att utmönstra våldet som en bärande del i uppfattningen om vad det ska innebära att vara man, vilket får konsekvenser både för vår syn på mäns våld och på militarismen.
Det innebär också att se att den ekonomiska politiken är ett verktyg för att uppnå andra politiska mål, inte ett mål i sig.
Det innebär omfördelning. Till exempel vore det bättre att sänka arbetstiden för alla än att sänka skatten för en del. Till exempel höjer vi underhållsbidraget i stället för att skattesubventionera RUT.
Att vi hittills inte haft resurser nog för att lägga fram en egen komplett skuggbudget beror på att vi just nu använder all vår kraft i den snabbt framväxande breda feministiska och antirasistiska rörelse som nu håller på att erövra Sverige. Den kommer att manifestera sig i de kommande valen, och vi får vara med om det som kommer att kallas för ett modernt demokratigenombrott.
Jag uppmanar verkligen alla att läsa mer om Fi:s politik, både journalister och andra som är intresserade av att modernisera samhället, stärka mänskliga rättigheter, vidga uppfattningen om vad som är politik, och vitalisera demokratin.