Vi lever i den miljöhysteriska tiden. Jag skriver hysteri, eftersom jag inte hittar något bättre ord.

Jag har under mitt liv varit med om två liknande perioder. När jag var liten trodde jag hela tiden att världens skulle gå under i ett kärnvapenkrig. När jag blev tonåring fick jag veta att jag skulle dö i AIDS.

2018 är det miljöförstöring som ska utplåna allt det vi känner som gott och härligt.

Vi lever i en tid när ett barn reser till världens viktigaste miljömöte och förklarar för deltagarna att de inte ska bete sig som barn. Barnet blir på kuppen lika världsberömd som sin skönsjungande mamma.

Detta kan en göra sig rolig över. Men även jag som är skeptisk till att barn bryter mot skollagen måste erkänna att hen har fått ett magiskt genomslag för sin kamp.

Hatten av för en global PR-succé. 

Barnet kommer att få åka runt på möten i hela världen och tala för sin sak. Den stora morgontidningen i Sverige skickar förstås sin miljöreporter till det stora miljömötet.

När chefen beordrar reportern att inte flyga dit blir det en lång sur krönika om hur jobbigt det är att åka tåg, buss och båt.

Självfallet har den stora morgontidning ingen policy för hur medarbetarna ska resa miljövänligt, men reportrarna ställer ofta politiker mot väggen för att de inte gör “mer för miljön”.

Många i debatten tittar med beundran på Kina. Deras makthavare är ju så effektiva när det ska rullas ut snabbtåg och införa regler som minskar utsläppen.

Totalitära lösningar efterfrågas även här av många åsiktsmaskiner. Allt för att rädda miljön.

När det handlar om Kina är jag övertygad om att miljöengagemanget blott är ett verktyg för att behålla makten i kommunistpartiet. Endast det sista får vara heligt i Kina.

Ytterst få företag har regler för de ska de ska “rädda miljön” i sin vardag.

Just nu fylls min inkorg med mejl från hotell som vill skryta om att de stegvis inför förbud mot plast.

Sugröret och drinkpinnen i min GT har sedan länge försvunnit och ersatts med en spatel och papprör. De mest fanatiska klimatpoliserna är de som redan rest jorden runt några varv.

Nu ska de förvägra resten av världen samma möjlighet att se och upptäcka världen. För oss som verkar i reseindustrin är det viktigt att hålla huvudet kallt när vi debatterar med miljöpoliserna.

Eftersom de ser jordens snara undergång på en armlängds avstånd blir det lätt att attackera andras barn och barnbarn.

I går i DN berättade SAS vd Rickard Gustafson följande: “En dag kommer en ny teknologi som gör det möjligt att driva ett stort kommersiellt flyg utan utsläpp. Men det kommer säkert att ta 15-20 år innan den verkligheten är uppfylld.”

Det är ett hårresande uttalande eftersom inget pekar på att detta kommer att ske. Ingen forskare på tekniska universitet ger stöd åt dessa drömmar. Flygbolagens centralorganisation IATA vill minska utsläppen med hälften till 2050 och har ett program för detta.

Alltså om 32 år.

Det är en rimlig tanke. Jag tror det är viktigt att vara tydlig med att flygplan, speciellt de som färdas över oceaner, kommer att fortsätta att sprida stora mängder CO2 och andra gifter i atmosfären under mycket lång tid.

Resandet bidrar till att miljontals människor reser sig ur fattigdom. Tio procent av världens befolkning arbetar i besöksnäringen. Jag tror också att flyget bidrar till att demokrati sprids.

Mitt bästa argument för att överleva i denna miljöhistoriska tid är att bara under min livstid har vi klarat två minst lika stora kriser. Men att som SAS vd utlova guld och gröna skogar inom kort gör inget gott. 

Hälsar Viggo Cavling – som självfallet klimatkompenserar alla sina reportage- och affärsresor.