DÅDET I TOULOUSE Vansinnesdådet i Toulouse lär oss att mot extremism och besinningslöst hat och våld kan vi aldrig skydda oss. Det finns inget skydd, inte någonstans, inte för någon. Vi ser hur högerextremism växer i Europa. Och på en skolgård i den franska staden Toulouse dog tre barn och en vuxen måndagen den 19 mars 2012. Dödssiffran kan komma att stiga. Idag måste vi tydligt slå vakt om EU:s grundläggande värden och värderingar. Vi måste slå fast att EU är minoriteternas union, skriver Cecilia Wikström (FP).
Vansinnesdådet i Toulouse lär oss att mot extremism och besinningslöst hat och våld kan vi aldrig skydda oss. Det finns inget skydd, inte någonstans, inte för någon.
Tre barn och en vuxen sköts brutalt på en fransk skolgård, trots att säkerheten vid judiska skolor successivt stärkts sedan 2005. Efter dådet utfärdades order om att stärka bevakningen runt alla religiösa byggnader i Frankrike och i synnerhet kring de judiska skolorna. Även i Sverige lever judiska församlingar och skolor med en ständig hotbild. Roten till gårdagens tragedi stavas antisemitism. Den existerar och tycks dessvärre nu tillta i Europa, 67 år efter Förintelsen och mordet på mer än sex miljoner judar. Aldrig mer, sa man då, och i ruinerna efter andra världskrigets slut bestämde sig så småningom ärkefienderna Tyskland och Frankrike att bilda kol- och stålunionen för att inget av länderna skulle kunna bygga upp en vapenarsenal igen.
Så skulle freden i Europa säkras. Utifrån detta embryo byggdes den Europeiska Unionen som ett gigantiskt fredsprojekt, där själva fundamentet utgörs av mänskliga fri – och rättigheter, alltså varje människas oeftergivliga rätt att tala, tänka, skriva, publicera sig, tvivla eller tro. Idag ser vi på olika håll i EU att extremismen är på framfart.
Högerextrema grupper växer runt om i Europa. Det ungerska högerextrema partiet Jobbik uttalar sig klart antijudiskt och förnekar Förintelsen. I Riga marscherade nyligen veteraner från Lettlands SS-styrka och lettiska nationalister och hyllade tyska nazister. I Frankrike går Le Pens parti Front National framåt med en allt hårdare främlingsfientlig retorik.
Intoleransen har många olika ansikten i vårt samhälle. Antisemitism, islamofobi, homofobi, antiziganism – är alla olika sidor av samma fula tryne. Och trenden är tydlig. I allt fler länder, inte minst i Europa, ser vi framgångar för partier som pekar ut judar, romer och muslimer som ” den andre”, den som skapar och utgör samhällets problem.
I Sverige anser vi oss själva vara toleranta, men även här vi har en hel del att städa upp på vår egen bakgård. Judar som bor i Malmö berättar att de inte längre vågar bära judiska symboler som kippa eller Davidsstjärnan öppet av rädsla för trakasserier, hot och våld. Niklas Orrenius gjorde ett reportage i Sydsvenskan förra året där han beskriver hur rabbin Shneur Kesselman upplever det starka hatet som mött honom bara för att han är jude i Malmö. Orrenius berättar vidare hur Malyun Salah Hashi från Somalia som klär sig i slöja i Tomelilla möts av en stenkastande mobb som anfaller både henne och hennes barn.
Under flera decennier har vi i Sverige upplevt våg efter våg av antisemitism. Själv minns jag som student under slutet av åttiotalet hur den förintelseförnekande demagogen Ahmed Rami i Radio Islam gjorde allt för att polarisera och sprida hat mot judar. Därefter har vi tillåtit antisemitistisk propaganda, bland annat i Stockholm i december förra året, då Islamska förbundet inbjöd Salah Sultan och Ragheb Al- Serjany. Båda har spridit de mest avskyvärda och farliga antisemitiska lögner. Sultan citerar utan att darra på manschetten ur Sion vises protokoll och åberopar muslimska hadither som talar om att muslimer ska ”bekämpa och döda judar”. Al- Serjanu sprider myten om judiska rituella mord, judisk världskonspiration, kontroll av medier, politik och ekonomi. Detta är inget annat än klassisk antisemitisk propaganda som genom historien lett till bestående förföljelse och våld mot judar och som kulminerade i Förintelsen.
Och trots att svenska skolor undervisar om Förintelsen, visar opinionsmätningar att en tredjedel av Sveriges ungdomar tvivlar på att Förintelsen ägt rum, skriver Abraham Cooper och Harold Brackman i en uppmärksammad artikel i Jerusalem Post förra veckan. Abraham Cooper har i decennier verkat för att lyfta fram Raoul Wallenbergs liv och öde. Med sorgsen retorik frågar de sig vad Wallenberg hade gjort om han levt i Sverige idag.
På en skolgård i den franska staden Toulouse dog tre barn och en vuxen måndagen den 19 mars 2012. Dödssiffran kan komma att stiga. Idag måste vi tydligt slå vakt om EU:s grundläggande värden och värderingar. Vi måste slå fast att EU är minoriteternas union. Var och en människa har sin plats och sina oeftergivliga rättigheter, bara i kraft av att hon är människa. Var och en människa måste få finnas och ha rätt till denna tro eller livshållning. Sida vid sida måste kristna, muslimer, judar, hinduer, ateister, humanister och alla andra bygga upp ett EU som kan vara ett beboeligt hem för oss alla. I EU i det tjugoförsta århundradet ryms inte hat, extremism och intolerans.
Vi har alla ett ansvar att alltid och på varje plats försvara tolerans och mångfald.
Idag räcks oss denna uppmaning med ännu större allvar.