”Allt fler svenska män köper sex i Tyskskland”, avslöjar idag Sveriges Radios grävande program Kaliber.

Köpa sex!?

Att missuppfatta sex så totalt att man ”köper” det som om det vore en godispåse eller ett par handskar, är för min del i det närmaste ofattbart självdestruktivt.

Bara att försöka tänka mig in i att jag skulle betala någon för att ha sex med mig är som att tänka mig att betala någon för att ge mig komplimanger.

Chansen att det skulle resultera i något genuint, tillfresställande eller behagligt är naturligtvis obefintlig.

Var och en av dessa män som köper sex måste ha enorma resurser och förmågor till självbedrägeri, självförakt och förnekelse.

De vet att den kvinnan, eller mannen, de köper sex av ALDRIG skulle ha sex med dem om de inte fick betalt.

De försätter sig frivilligt i en situation som inte kan ge något annat än ett solklart bevis för hur misslyckade och oattraktiva de är.

De ”tvingar” någon de inte känner att ha sex, att vara intim med, att komma nära fysiskt, genom att ge dem pengar för tjänsten som utförs.

Kan något vara mer förnedrande? Vad får en man att förminska sig till ner denna nivå? Dumhet? Tron på att det är han som har makt i transaktionen? Självförakt? Eller helt enkelt en total missuppfattning om vad sex är?

En köpare av sex har naturligtvis ingen makt alls, jo, han kan välja vilken prostituerad han ska betala och vilka tjänster som ska utföras – men det är inte makt – det enda han gör är att med pengars hjälp försöka beveka en främling till att omfamna honom och hans böjelser.

Han vet att han måste betala, det vill säga, han vet att han inte kan få det bemötande han önskar sig från någon av fri vilja.

”Snälla snälla ha sex med mig, jag betalar bra!”

För under den där lite machoinspirerade skitstövelsattityden är han övertygad om att ingen, absolut ingen, kan älska honom som han är.

Ska vi börja betala för vänlighet också? För ett respektfullt bemötande? För omtanke och välvilja? För ett fiktivt förhållande som förvandlar kärlek till tjänster som kan köpas?

Ursäkterna för det här beteendet har vi hört så många gånger att de förlorat all betydelse; ”det är det äldsta yrket, tänk på alla ensamma som inte kan få sex annars....”

Men den totala kärlekslöshet som ligger bakom pratar vi sällan om.

Lika många gånger som ursäkterna har vi hört: ”Du kan inte köpa kärlek för pengar”.

Men de är just det de försöker, en känsla av att vara älskad, av att vara åtrådd, av att vara önskad.

Okunskapen om sex, om kärlek har nått katastrofala lågvattensmärken.

Vi ser det bland annat på dessa ökande antal män som åker till Tyskland och köper sex, vi ser det på ökade våldtäkter, vi ser det på den känslomässiga anorexi som får våra barn att söka kärlek hos främlingar, bli utsatta för grooming, ofrivilligt sex, våld och grymhet.

En människa som känner sig älskad, som vet sitt värde, som respekterar sig själv köper inte sex, och säljer inte sex heller för den delen.

När de här männen kommer hem från sina ”inköpsresor” och sitt höhöhande och tar sig en öl tillsammans med någon polare eller två som ännu inte tagit steget, försöker de sälja in upplevelsen som cool, manlig, något som gett dem en känsla av makt över det motsatta könet.

Fast på något plan, hur mycket de än försöker dränka det i alkohol och förljuget självförhärligande, vet de att de istället sjunkit allt djupare i ett självförakt utan gränser och den där lilla rösten inuti, som när de är alldeles ensamma, ropar ÄLSKA MIG! skaver alltmer.

Vi står inför en svältkatastrof, en djupt oroande svält på kärlek.