Förra veckan antog Europaparlamentet med brett stöd den resolutionen där vi krävde att KI-forskaren Ahmadreza Djalali friges och att hans dödsdom omedelbart upphävs.

Vi krävde att han får rättvisa och får komma hem till sin familj.

Situationen för mänskliga rättigheter i Iran är mycket allvarlig.

Gripandena av aktivister från det civila samhället, miljöaktivister, politiska aktivister och människorättsförsvarare har ökat. Iran fortsätter med orättvisa fängslanden och osäkra rättsprocesser, och där erkännanden ofta kan ha tvingats fram under omänsklig behandling eller tortyr.

När det gäller mänskliga rättigheter brukar vi svenska Europaparlamentariker arbeta över partigränserna.

Vi lägger våra vanliga skiljelinjer åt sidan och vi sluter upp bakom personerna som utsätts för kränkningar, oavsett vad våra europeiska kollegor tycker.

Självklart gör vi även det i fallet med Djalali, och om det inte redan var tydligt för Lars Adaktusson borde det ha blivit det efter omröstningen och debatten i Europaparlamentet.

Det budskap som jag förde fram till EU-kommissionen och mina kollegor under debatten var att vi alltid måste stå upp emot dödsstraffet och för de mänskliga rättigheterna – ständigt och ovillkorligt.

Särskilt i Iran måste EU öka insatserna för de mänskliga rättigheterna.

EU har en viktig roll att inte bara engagera sig för säkerhet, stabilitet och det viktiga kärnteknikavtalet, utan samtidigt se till att öka ansträngningarna för respekt för mänskliga rättigheter.

Situationen är både allvarlig och akut, och därför stod vi tillsammans och krävde högt och tydligt att Ahmadreza Djalalis släpps fri och att hans dödsdom upphävs.

Vi krävde att han och andra personer med dubbelt medborgarskap, så som Kamran Ghaderi, Nazanin Zaghari-Ratcliffe och Abbas Edalat omedelbart friges och får en rättvis behandling.

Jag kommer inte sluta kräva att EU ska använda den kraft vi har att trycka på Iran, stå upp mot dödsstraffet och aldrig sluta kräva respekt för mänskliga rättigheter.