RASISM Kampen mot rasdiskriminering och ojämlikhet baserad på hudfärg har förlorat sin intensitet i Sverige den senaste tiden. Inga svenska politiker tar frågan på allvar, därför välkomnar jag Jesse Jackson och hans engagemang. Det skriver den svenske medborgarrättskämpen Madubuko A. Diakité.

Pastor Jesse Louis Jackson Sr, grundare och ordförande i Rainbow PUSH Coalition, är en av USA:s mest namnkunniga personer vad det gäller medborgerliga rättigheter, religion och politik. Under de senaste fyrtio åren har han spelat en central roll i praktiskt taget varje rörelse för fred, medborgerliga rättigheter, jämställdhet samt ekonomisk och social rättvisa i USA.

Den 9 augusti 2000 tilldelade president Bill Clinton Pastor Jackson “Presidential Medal of Freedom”, USA:s högsta civila utmärkelse.
Han har kallats ”nationens samvete” och ”den store förenaren” som utmanande Amerika till att bli inkluderande, rättvist och mer humant till gagn för alla amerikaner. Han är känd för att föra människor samman oavsett deras ras, kultur, klass, kön och tro. Min yngre bror arbetade med honom Presidentvalskampanjen i New Brunswick, New Jersey, och jag träffade honom en kort stund vid FN:s konferens mot rasism i Durban, Sydafrika 2001.

Så vad vill Jackson göra i Sverige?

Just nu stöder Jesse Jackson oss som är engagerade i kampen mot rasism här. Det finns goda skäl för detta och jag berömmer honom för det, eftersom kampen mot rasdiskriminering och ojämlikhet baserad på hudfärg har förlorat sin intensitet i Sverige den senaste tiden.
Vi har sett marginella politiska framsteg för etniska minoriteter, medans utlänningsfientliga krafter har växt i styrka.  Bristen på egenmakt hos antirasistiska organisationer och valet av Sverigedemokraterna till riksdagen, något som ingen trodde skulle hända för tio år sedan, är bevis på detta.

Under det senaste decenniet har vi sett ett antal rasistiska mord och andra våldshandlingar från den mycket farliga, högerpopulistiska rörelsen.

Inga politiker tar dessa frågor på allvar. Hjältarna i kampen mot rasism är fortfarande okända medan ledarna för de högerpopulistiska rörelserna har blivit kända för allmänheten.

Så ja, vi behöver Jesse Jackson här i Sverige.

Det som inspirerat hans besök var händelsen nyss med en parodisk slavauktion på Hallands Nation i Lund. Jag skickade ett tackbrev till Jackson för det brev han skrev till utbildningsministern angående slavauktionen.

Tyvärr berättade rektorn för Lunds universitet för mig på ett möte i fredags, ​​den 1 juli, att universitetsledningen inte har tagit itu med studenterna vars slavauktions parodi exemplifierar okänsligheten för rasism i dagens Sverige.
En sådan händelse skulle på många ställen i USA ha lett till disciplinära åtgärder.

De fyrtio år jag har bott i Sverige har jag sett många kämpar för rättvisa och jämlikhet försvinna och bli anonyma i bakgrunden, medan ledarna för populistiska rasistgrupperingar har fått politisk makt och medial uppmärksamhet. Oavsett om Jesse Jackson är ”kontroversiell” eller inte så behövs hans närvaro här och han borde få beröm för sitt besök.

Många av oss uppskattar hans närvaro, och tackar honom för stödet av den kamp vi för mot rasism och diskriminering.
Tack, Jesse, för att du är här.