Ulf Ekman, grundare av Livets Ord. Foto: TT
Debattinlägg

”Vi väntar på fler granskningar av Ulf Ekman”

Livets Ord ·

”Vi är många som fortfarande väntar på fler och djupare granskningar av Livets Ord och Ulf Ekman – inte bara om lite pengar”, skriver Niclaz Erlingmark.

Om debattören

Niclaz Erlingmark
Avhoppare Livets Ord

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

I det Livets Ord jag växte upp i undervisades vi i att akta oss för människorna utanför.

På morgonlektionerna bad vi för de förlorade, krigade i anden mot våra fiender, näpste varandras demoner, lärde oss om vad som kom från himlen respektive helvetet och att vår jord, max 6000 år gammal, vilken dag som helst skulle gå under.

Jag bad ofta men aldrig tillräckligt, ibland även medan jag sov och drömde då också om den stundande undergången – jag som bara så gärna ville att mina okristna kompisar skulle bli frälsta så de slapp brinna ihjäl.

Men vi visste ju att vi var utvalda, hade en mening med våra liv, visste vad som hände med förrädarna och att nästan alla utom vi skulle till helvetet.

Det var bara så sorgligt att de ofrälsta hade fullt upp med synd och en massa onödig jakt på ära och pengar när de ju ändå strax skulle dö.

Inför veckans Uppdrag granskning tog ledningen för Livets Ord det tillräckligt allvarligt för att redan innan sändning uppmana medlemmarna att istället ta del av ett 20-tal inlägg om programmet på sina egna flöden.

Både Ulf och efterträdaren Joakim förenklade det till illasinnad smutskastning.

Efter programmet direktsändes Joakims åsikter på Kanal10 och dagen efter vevar bland andra Marcus Birro på SVT Opinion.

Kanske vill Birro komma tillbaka in i värmen efter alla avbokningar i samband med sin skilsmässa.

Joakim kom dock dit 1997, många av Ulfs nya soldater långt senare. Det Livets Ord de vill vara nu är något annorlunda än det som fanns innan den nödvändiga förändring informationssamhället tvingade dem till – men det har samma rötter.

Ändå tar de nytillkomna sig friheten att basunera ut hur fel media har, Birro till och med ett påstående i sin blogg om att ”Livets Ord har ingenting att dölja.”

Hur vågar man vara så säker?

De 40-50 människor jag igår hade kontakt med kan slarvigt delas upp i två läger: de som hade haft förhoppningar på programmet var besvikna – de som oroat sig kunde andas ut.

Det handlade ju bara om lite pengar. Dessutom inga nyheter, dåligt underbyggt och mest bara pinsamt onyanserat.

Det berättades om hur man som medlem uppmanades visa sin tro genom att ge pengar, lyckligtvis inte om hur man också skulle visa sin tro genom att trots dödliga sjukdomar avstå mediciner.

En från insidan skrev till mig att ”i media är det mer intressant med en manipulativ och karismatisk ledare och pengar än att folk tagit skada”.

De flesta medlemmar jag läste reaktioner från tyckte det var illasinnad smutskastning. De som hoppats beskrev mest hopplöshet. En timmes surrealistisk tv-deckare som inte kommer förändra.

Som en av enstaka avhoppare som varit öppen med min berättelse har jag under åren fått hundratals brev som bevisar att det för många med erfarenhet av Livets Ord handlar om så mycket mer än bara lite pengar.

En del kritik är redan känd.

När Per Kornhall, tidigare lärare på skolan, år 2000 hoppade av och i media var öppet kritisk minns jag försvaret inifrån.

En opportunistisk, hämndlysten man som kände sig så sviken att han nu, okontrollerat ilsken, stod och med sektstämpeln utbasunerad krävde svar från Ulf, ett förlåt, uppvaknande.

För många medlemmar gjorde han sig enkel att ignorera – andra tyckte sig göra Gud tjänster genom att hota Per och hans barn om helvetet och annat.

Ulf Ekman höll sig utanför.

Psykiater Per Swartling gjorde för Läkartidningen 1991 längre intervjuer med 43 avhoppare.

27 av dem menade sig ha gått i självmordstankar, tio ha gjort självmordsförsök. Alla utom fem beskrev känslor av tomhet, ångest och skuld.

Utifrån avskedsbrev och intervjuer med anhöriga drogs slutsatsen att, under församlingens första åtta år, fler än 16 ex-medlemmar tagit sina liv. Andrepastor Robert Ekh försvarade med att kalla det smutskastning.

Ulf Ekman höll sig utanför.

För de tusentals barn som vuxit upp på hans skola, som uppfostrats i en sträng, komplex lära om annalkande domedag och annat som sätter en viss prägel på livet har budskapen för alltid förändrat oss även om Ulf själv numera tar avstånd.

Det medföljer en viss tomhet att inte längre vara av Gud utvald, som en Truman som blir av med sin show och får beskedet att bara leva vidare.

Ett Uppdrag granskning med en sådan vinkel hade kanske även fått Ulf att prata, den ju egentligen enda jag och många med mig tycker bär ansvaret.

Istället för papper, kvitton och cash hade programmet fått handla om människor.

Vi är många som fortfarande väntar på fler och djupare granskningar av Livets Ord och Ulf Ekman – inte bara om lite pengar.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.