För några dagar sedan kom en nyhet om Titti, 56 år, som missbrukat, begått brott och åkt ut och in på olika fängelser. Nu har hon blivit utredd och fått behandling för adhd – och efter det, sent i livet, klarat av att bli drogfri och återanpassad till samhället.
Vi vet att adhd, i kombination med uppförandestörning och drogmissbruk, kraftigt ökar risken för kriminalitet i vuxen ålder. Diagnosen är cirka 10 gånger vanligare i fängelser än utanför murarna.
Intagna med adhd har dessutom fler psykiatriska diagnoser, mer aggressivitetsrelaterad misskötsamhet, tidigare brottsdebut och fler domar än övriga intagna.
Men trots att adhd är så vanligt och så svårhanterligt i anstaltsmiljö, har de flesta länders rättssystem fram tills helt nyligen förbisett hela problematiken. Intagna med adhd har inte tidigare fått någon behandling, trots stora behov.
Vi i Stockholms läns sjukvårdsområde och Karolinska Institutet genomförde 2006 till 2010 en omfattande forskningsstudie på den högsäkerhetsklassade Norrtäljeanstalten.
Målet var att förstå om anstaltens ”behandlingsresistenta” intagna vuxna män, vilka snabbt återföll i kriminalitet och med allt grövre brottslighet, möjligen hade adhd. Och om de hade adhd – var det möjligt att bryta den onda cirkeln?
Efter omfattande neuropsykiatriska utredningar deltog 30 långtidsdömda män med adhd i en 12 månader lång kontrollerad behandlingsstudie.
Trots att flertalet deltagare uppvisat en massiv problematik redan som barn, med bland annat skolsvårigheter och tidig debut i missbruk och kriminalitet, var det bara 2 av 30 som utretts och 1 av 30 som fått behandling före 18 års ålder.
Studien visade att läkemedelsbehandling under kontrollerade former var praktiskt genomförbar, effektiv och överlag säker. Dessutom är behandlingen nödvändig.
För många intagna är det en förutsättning för att överhuvudtaget kunna tillgodogöra sig Kriminalvårdens egna behandlingsprogram – en viktig pusselbit för en lyckad återanpassning till samhället. Programmet fokuserar på inlärning och ställer därmed höga krav på bland annat koncentration, arbetsminne och självreglering. Precis det som är svårt vid adhd.
Intagna som tidigare hade misslyckats, klarade under behandling att genomföra de återfallsförebyggande programmen, komplettera ofullständiga skolbetyg och genomgå yrkesutbildning.
Till följd av studiens lyckade resultat har Kriminalvården infört utredning och behandling av adhd på allt fler av sina anstalter. Riksförbundet Attention arbetar också med att stötta före detta kriminella med adhd.
Jag tycker att dessa initiativ är steg i rätt riktning, men mer behövs.
Andra samhällsaktörer som till exempel sjukvård, socialtjänst, försäkringskassa och arbetsförmedling måste också ta ansvar och samverka till fungerande vårdkedjor som tar över och fortsätter det goda arbete som Kriminalvården påbörjat.
Görs inte det kan det få mycket allvarliga konsekvenser, med stort individuellt lidande och avsevärda samhällskostnader som följd.