Nytt språkrör, nu också två nya ministrar: Karolina Skog och Peter Eriksson.
Nystart eller nostalgi? Vad signalerar MP egentligen med de nya ministrarna?
Mitt svar är varken eller. De ord jag först associerar till är snarare uthållighet och envishet. MP tänker inte ge sig. MP tänker fortsätta det arbete de påbörjat i regeringen.
Det nya Team Isabella är ett gäng lutheranska slitvargar. De kommer jobba hårt, kanske för hårt för sitt eget bästa ibland, de är resultatorienterade och kommer inte att låta någon sätta sig på dem. De är dessutom båda vana vid att tas med sossar. Det kan bli bra.
Jag gillar på det stora hela att MP valt att behålla samma ansvarsområden i regeringen som tidigare. Inget hade blivit enklare av att byta ministrar mellan partierna.
Jag hade möjligen önskat mig en klimat- och energiminister med samlat ansvar för båda frågorna.
Nu gör regeringen istället tvärtom. Klimatfrågorna lyfts ut från miljö- och energidepartementet och läggs hos Isabella Lövin på UD.
Det är lätt att se varför de gjort så. Isabella behövde som språkrör en tyngre ministerpost än bistånd. Samtidigt ville hon inte släppa arbetet hon påbörjat på biståndsområdet och bli miljöminister, vilket annars varit logiskt.
Hon är typen som vill göra klart det hon börjat med. Inget ont med det. Frågan är vad som händer med klimatfrågorna.
Klimatfrågan är egentligen inte en miljöfråga. Det är en fråga som rör allt från energipolitik, infrastruktur och samhällsbyggnad till utrikespolitik, näringspolitik och skattefrågor.
Hittills har det varit ett stort problem för klimatfrågan att på ett tillfredsställande sätt ”ta sig in” i de andra departementen. Kanske är det bra att lyfta bort den från miljö- och energidepartementet och testa något nytt. Frågan är om UD är rätt plats.
Jag är inte övertygad, men väntar med att döma tills om två år.
Bekymmersamt som miljöpartist var att höra Löfvens syn på bostadspolitiken. Bygga, bygga, bygga, mer och snabbt. Inte ett ord om vare sig miljöhänsyn, god livskvalité i städerna eller långsiktighet.
Peter Eriksson uttryckte sig betydligt mer nyanserat, tack och lov. Skönjs här en framtida konflikt i regeringen? Visst behövs nya bostäder, men att bara slänga upp dem hastigt och lustigt utan hänsyn till människor och miljö riskerar att försvaga snarare än stärka Sverige långsiktigt.
Slutligen vill jag beklaga att framtidsminister Kristina Persson får gå.
Visst är jag lite partisk, som tidigare ordförande för hennes analysgrupp för grön omställning och konkurrenskraft, men jag gillade idén med en framtidsminister redan innan dess.
Kristina må vara socialdemokrat, men lite har det känts som att vi haft en extra miljöpartist på posten som framtidsminister, och jag kommer att sakna henne.
Regeringsombildningen var knappast någon stor överraskning. Å andra sidan behöver den här regeringen snarare uthållighet och envishet än fler överraskningar.