Så här såg det ut på Women´s March Stockholm förra året. Artikelförfattaren uppmanar organisationen att ta avstånd från den antisemitism hon menar finns i den amerikanska ledningen. Personerna på bilden har inget direkt samband med artikeln. Foto: Janerik Henriksson/TT
Debattinlägg

”Women´s March måste göra upp med judehatet”

”För två år sedan förstod jag inte hur pass infekterade av antisemitism de progressiva rörelserna faktiskt är. Som de flesta trodde jag då att antisemitism mest kom från högerextremistiskt håll”, skriver den judiska människorättsaktivisten Jackie Mhitaryan.

Om debattören

Jackie Mhitaryan
Feminist och judisk människorättsaktivist

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

I dag lördag hålls den svenska sektionen av Women´s March igen, med över 7 000 intresseanmälda.

Allt började 2017 då upp till sex miljoner människor samlades i protest mot Trumps presidentskap och för kvinnors rättigheter. Fler än sju miljoner runtom i världen anslöt sig i solidaritet.

Marschen den dagen var hoppingivande; under den intersektionella feminismens fana skulle vi alla samlas och skapa en mer rättvis värld.

När jag ser tillbaka inser jag hur naiv jag var, vilket är varför jag återigen vill diskutera progressiva vänsterrörelsers blinda fläck: Antisemitismen.

För två år sedan förstod jag inte hur pass infekterade av antisemitism de progressiva rörelserna faktiskt är. Som de flesta trodde jag då att antisemitism mest kom från högerextremistiskt håll.

Det är förståeligt: Av historiska skäl är det enklare att se och fördöma.

Idag har dock de progressiva en alldeles egen, och växande, roll i hatet mot judar.

Det kan vara svårt att se problem i de egna leden. Men det är på grund av en djupare förståelse för antisemitism och egna gräsliga erfarenheter som jag engagerat mig för judar i progressiva rörelser.

Women’s March ledning är ett praktexempel på den här formen av antisemitism. Det är dags för den svenska sektionen att ta avstånd.

Hatbrottsstatistik från samma år som Women’s March gick av stapeln visar att judar är mest utsatta för religiösa hatbrott i USA, mer än alla andra grupper tillsammans.

Trots detta fanns inte ett ord om varken judar eller antisemitism i Women’s March principförklaring.

Istället ombads den judiska aktivist som närvarade vid uppstartsmötet att lämna ledningsgruppen.

Ledarna Carmen Perez och Tamika Mallory ska, enligt flera olika källor, under mötet sökt “utbilda” henne om judarnas “mörka historia”; om vårt “särskilda kollektiva ansvar” som “exploatörer” av svarta och bruna människor, om den “stora roll” vi spelat i den transatlantiska slavhandeln och dagens fängelseindustri.

Den djupt antisemitiska och HBTQ-fobiska Louis Farrakhan, ledare för hatgruppen Nation of Islam, har av Women´s March ledare hyllats som ”the greatest of all time”...

Tyvärr tillåter progressiv kognitiv dissonans att han omfamnas eftersom han, av vissa, ses som en frihetskämpe.

Samma gäller för antisemitiska terrorister (så länge de inte är vita högerextremister).

Enligt nazister är judarna det yttersta hotet mot den vita rasen och västerlandet. För progressiva antisemiter är vi de värsta förtryckarna av det som inte passar in i västerländska normer och ideal. Två sidor av samma mynt.

När Women’s March (alldeles för sent) förmått svara på kritiken har det varit tomt och tandlöst, utan vare sig avståndstagande eller fördömanden av Farrakhan.

Men ett växande antal lokala Women’s March har förstått hyckleriet och tagit avstånd. Av de 500 organisationer som tidigare varit sponsorer eller partners kvarstår bara 200.

Med tanke på den alltmer växande antisemitismen i Sverige och Europa är det av största vikt att de progressiva rörelserna här föregår med gott exempel.

Specifikt önskar jag att den svenska sektionen av Women’s March ansluter sig till ovannämnda röster, officiellt tar avstånd från högsta ledningen, och förbinder sig till att ovillkorligt inkludera judar och ta avstånd från antisemitism.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.