I går sände SVT ett nyhetsinslag om oseriösa personliga tränare. Susanne Baldenfors fick diskbråck av en tränare som inte lyssnade.
Vi som jobbar i friskvårdsbranschen tycker att alla motionskonsumenter har rätt att veta vad branschen har gjort för att kvalitetssäkra tjänster och yrkeskvalifikationer.
Redan år 2009 tog vi kontakt med SIS (Swedish Standards Institute) för att ta upp frågan om standarder för tjänster inom friskvård/fitness och för att belysa säkerhetsrisker inom personlig träning.
SIS är det neutrala organ som tar fram standarder för olika branscher inklusive sjukvård och hälsa.
Efter en tid av förberedelser med inbjudningar till branschens aktörer startades en arbetsgrupp under SIS för att arbeta fram nationella riktlinjer för personlig tränare och testledare.
Enligt reglerna ska alla aktörer inom branschen ha möjlighet att delta. Allt arbete ska vara transparent och ideellt.
År 2012 publicerade SIS riktlinjer för personliga tränare och testledare inom friskvård och fitness.
Vi på Ylab var initiativtagare till detta arbete. Arbetsgruppen bestod av olika aktörer både från fitnessbranschen och från olika typer av utbildning, från akademiska till kommersiella yrkesutbildningar.
Även Konsumentverket och föreningen för Sveriges konsumenter deltog aktivt i arbetet.
Syftet med standardiseringsarbetet var att skapa förutsättningar för kvalitetssäkring av bland annat PT-tjänster och att skapa ett konsumentskydd.
Personliga tränare bör erbjuda kompetent hjälp till personer som vill må bättre eller prestera bättre.
Det är viktigt att komma i håg att det inte bara är fysiska skador, på grund av felaktigt utförande av övningar eller för höga belastningar, som kan utgöra en risk för konsumenten om man anlitar en inkompetent personlig tränare.
En personlig tränare som till exempel sätter ohälsosamma mål, ger medicinska eller specifika kostråd kan innebära en ökad risk för undernäring och/eller ätstörningar.
Det faktum att flera stora gymkedjor och privata utbildare valde att stå utanför standardiseringsarbetet kan inte förhindra det faktum att riktlinjer finns. Vi vet inte heller varför de valde att avstå.
Riktlinjer som är framtagna i konsensus enligt standardiseringspraxis beskriver minimi-kompetenskrav för personliga tränare och testledare inom friskvård och fitness.
Svenska riktlinjer för personliga tränare beskriver de färdigheter och kunskaper som en personlig tränare bör ha, samt de etiska riktlinjer som en yrkesutövare bör följa.
I flera andra europeiska länder med Nederländerna och Storbritanien i spetsen fungerar självreglering av friskvårt/fitnessbranschen alldeles utmärkt. De forna Warszawapaktsländer har till exempel satt sin egen prägel på fitnessområdet med statlig reglering.
Det är orimligt att påstå att branschen inte klarar av att sanera sig själv när man själv väljer att avstå från deltagandet i ett viktigt arbete med standardisering av kvalifikationskrav.
