Aids och hiv angick ännu inte alla

De första dödsfallen blev notiser i tidningarna. Först att diagnosticeras med aids i Sverige var en norrman i fyrtioårsåldern - Roar.

Roar arbetade som servitör och värd på det nyöppnade Café Opera, och hade tidigare jobbat på såväl anrika Grand Hôtel som på Waldorf Astoria i New York. Under 70-talet var han festfixaren och designern Sighsten Herrgårds pojkvän och sambo under några år. När Roar i oktober 1982 kom in på Roslagstulls sjukhus togs han emot av läkarna Linda Morfeldt och PehrOlov Pehrson  som i slutet av 70-talet hade kommit att specialisera sig på tropiska tarmsjukdomar, och som kände till symptomen på aids från amerikanska medicinska tidskrifter. Redan i den första journalanteckningen skrev de ”troligtvis aids”. Det visade sig efter provtagningar vara korrekt. Sverige hade fått sitt första fall.

1983, ett år efter att Roar fått sin diagnos dog den första patienten med diagnostiserad aids i Sverige. Det var inte Roar, utan det var en annan man, 47 år gammal. Sveriges Radio rapporterade om dödsfallet, och meddelade att det för övrigt fanns tre säkerställda fall i Sverige, men att ett 100-tal personer hade symtom som skulle kunna visa på smitta.

Den 21 september 1984 avled Roar på Roslagstulls sjukhus. Fortfarande var oron för sjukdomen relativt liten utanför gay-kretsar. De första dödsfallen blev notiser i tidningen, och journalister på de stora etablerade dagstidningarna fick kämpa för att få de artiklar de skrev om sjukdomen publicerade. Aids och hiv angick ännu inte alla, och de enda statliga pengar som utgick för aids-information var de 25 000 kronor som RFSL fick för ”intern information” från Socialstyrelsen.

Smittad

När hiv kom till Sverige