IS kalifat kollapsar – vad händer nu?

Analys av utrikesreporter Carl Fridh Kleberg

Med sitt brutala skräckvälde enade IS ett mischmasch av motståndare kring en gemensam fiende. När gruppens "kalifat" kollapsar väcks frågan: vad händer nu?

När IS långa lista av fiender nyligen utropat seger har kön ringlat lång. Alla vill vara först, helst av allt om man dessutom kan ta åt sig äran.

– Våra styrkor har total kontroll över den irakisk-syriska gränsen och därför utropade jag slutet på kriget mot IS, sade Iraks premiärminister Haider al-Abadi förra veckan vid en presskonferens i Bagdad.

Men att helt klappa sig på axeln är lika lockande som förhastat. Förlusten av sitt territorium är ett hårt slag mot IS. Men även om jihadisterna har tappat mark, så går varken anhängarna, ideologin, eller de bakomliggande konflikterna upp i rök.

Med det sagt frågar sig många begripligt vad som händer nu, och oftast får de ett av två svar.

Flera perspektiv


Det ena utgår ifrån att IS nu skiftar form och övergår från statsbyggande till renodlad terrorism eller gerillakrig, även i andra världsdelar och inte minst västländer. Det är ett hot som inte bör underskattas. Men det är också en del av den propaganda som IS vill sprida, för att överdriva sin styrka och tona ned sina stora förluster. Det är därmed en bild som bör vägas noggrant.

Det andra svaret på frågan om vad som händer nu är det storpolitiska. Nu handlar det om dragkampen mellan sunni- och shiamuslimer, med bjässarna Saudiarabien och Iran i respektive ringhörna. Även den är viktig, men de mindre aktörerna försvinner ofta i breda penseldrag över Mellanöstern med omnejd.

En minst lika viktig fråga är den om vad som händer där IS framfart satt som djupast spår. Om de krig och konflikter som inte började med IS därför inte heller slutar när terroristerna förlorat sitt landområde.

Irak skakat på nytt


Irak är IS egentliga hemmaplan sedan många år. Om ens en tunn fernissa av ordning uppstått efter USA-invasionen och diktatorn Saddam Husseins fall, så är den nu riven på nytt.

En bekant från tidigare IS-fästet Mosul konstaterade ett tag sedan att IS inte kom från ingenstans. De hade "alltid" funnits där under ytan i den främst sunnimuslimska staden. Därför har lokalbefolkningen darrat av rädsla för att stämplas som IS-kollaboratörer. Oron för kollektiv bestraffning har dämpats, men många ser ännu med stor misstänksamhet på de shiamuslimska miliser som regeringen mobiliserat mot IS.

Andra har redan hamnat på kollisionskurs med varandra. Som centralregeringen i Bagdad och det kurdiska självstyret (KRG), efter att kurderna i höstas höll folkomröstning om självständighet. Att de båda stridit mot IS var inte mycket värt när gamla fejder nu bubblade till ytan och KRG fick backa.

Den lilla folkgruppen yazidier har utsatts för fruktansvärda övergrepp av IS och de som överlevt har till stor del drivits på flykt. Precis som Iraks kristna är det tveksamt om det är en grupp som någonsin kommer våga, eller kunna återvända.

Oklar framtid i Syrien


Kriget i Syrien började inte med IS, även om man nästan kan få det intrycket med tanke på hur många som tycks ha glömt år av krig. Och innan det ett folkligt uppror som regeringen kväste med våld.

President Bashar al-Assad tycks i princip ha vunnit, om man med det menar att han sitter ohotad bland ruinerna. Inte ens de piggaste av diplomater i dag frammanar någon vidare entusiasm när de upprepar att det inte finns någon militär lösning. Men det betyder inte att dödandet slutar inom en nära framtid. Ett dödande som regimen stått för i långt längre utsträckning än IS, enligt en lång rad experter och människorättsgrupper.

De kontrollerar områdena i Syrien


De kurdiska styrkorna

YPG är den beväpnade grenen av det kurdiska partiet PYD. Ett annat namn som ofta används om dem är Peshmerga.

SDF, de syriska demokratiska styrkorna, skapades 2015, och är en kurdiskledd milisgrupp inne i Syrien. Men i alliansen finns också syrianska/assyriska och arabiska styrkor som framförallt kämpar mot IS, men också mot andra islamistrebeller.



Rebellerna

Den syriska oppositionen är ett brokigt lapptäcke av olika väpnade grupperingar, allt från rent sekulära grupper och demokratiförkämpar till radikala islamister och al Qaida-anhängare.

De samlades till en början under paraplyorganisationen the Syrian National Coalition. Numera är de splittrade mellan flera olika organisationer - bland andra National Coalition och the Free Syrian Army.

Oppositionen har stöttats av det internationella samfundet med USA i spetsen. Sunnimuslimska länder som Saudiarabien och Qatar stöder med vapen och pengar.



Al Assad och den syriska staten

Al Assad har ända sedan upprorets början skickat soldater för att slåss mot de inhemska rebellerna.

Enligt en granskning som FN gjort har de syriska säkerhetsstyrkorna begått brott mot mänskligheten. Det är massakrer, kidnappningar, tortyr och mord på civila.

Syrien hade innan kriget började ett av världens största lager av kemiska vapen och det har kommit flera rapporter om att säkerhetsstyrkorna har använt det mot det egna folket.

Al Assads styrkor har den senaste tiden fått stort understöd av ryska flygbombningar.



Islamiska staten, IS, eller Daesh

En salafistisk jihadistgrupp som proklamerade det så kallade kalifatet 2014, ett försök till en stat i Syrien och Irak. De tillämpar en fundamentalistisk tolkning av sharialagarna och har gjort sig kända för sina militära attacker på civila, tortyr av fångar, offentliga avrättningar och kidnappningar och våldtäkter av kvinnor.

Gruppen är stämplad som terrororganisation och anklagas av FN både för brott mot mänskligheten och vida krigsbrott. Enligt Amnesty International är de också skyldiga till etnisk rensning av yazidier i norra Irak.

Det kurdiskt dominerade självstyret i norr har haft stöd från USA och andra västländer så länge det var ett viktigt vapen mot IS. När dess väpnade styrkor SDF nu spelat ut sin roll befarar många kurder att den överges. I så fall återstår bara fortsatt konflikt eller ett avtal med regimen - som i sin tur svurit att återerövra hela landet.

Kurdiska bekanta ifrån staden Kobane säger sig snarare tro på ett visst självbestämmande under USA:s och Rysslands beskydd, men om det inte går så kan man anse sig tvungna att förhandla med al-Assad.

Fickor av Syrien kontrolleras fortfarande av ett mischmasch av rebellgrupper. De flesta är mer eller mindre radikala islamister. De kan fortsätta kriga, men på sikt är de inte längre något hot mot al-Assads framtid.

Finns "efter IS"?


Mellan dessa grupper kläms den civila befolkningen som genomlidit år efter år av fasansfullt krig. Hundratusentals har dödats och miljoner har tvingats från sina hem. Varken regim- eller rebellanhängare verkar, när jag frågat, heller tro på något stundande slut.

Att IS förlorat sitt så kallade "kalifat" är det få om någon utanför terrorgruppens anhängare som sörjer. Tvärt om. Men att konflikter som inte börjat med IS tar slut när IS skräckvälde störtats är minst sagt osannolikt.

En varaktig fred mellan detta lapptäcke av aktörer kräver mer än bara en temporär gemensam fiende. Och av allt att döma ser vi varken slutet på IS, eller på de konflikter som gav IS bördig jord att slå rot i och växa.

REPORTAGE: SVT:s korrespondenter på plats när misstänkta IS-anhängare förhörs

SVT PLAY: Se hela Korrespondenterna om livet efter IS i Syrien

KARTA: Så har IS tryckts tillbaka - se utvecklingen i Syrien



Carl Fridh Kleberg

Webproduktion: Linnea Heppling