De kallade honom Råttan

I flera år bor Gheorghe Hortolomei-Lupu i ett parkeringsgarage mitt i Huskvarna. Här går han under namnet Gica och på dagarna tigger han utanför gallerian. Många hjälper honom, men han har också plågoandar. Ett gäng ungdomar börjar gå ner i garaget för att reta honom.

En dag hittas han död.


Den 8 augusti 2018 är en fin morgon i Huskvarna. Natten har varit ljum, när en man och hans systerson beger sig till Smedbyparken för att fiska i ån.

De märker snabbt att något inte är som vanligt.

Utspritt i parken ligger en filt, två kuddar, en träskylt och två livbojar. Mannen – orolig för att få skulden för oredan – går för att hänga upp en av livbojarna när han lägger märke till en livlös manskropp i gräset.


Bilden ur polisens förundersökning visar var Gica hittades. Foto: Polisen

Polisen är snabbt på plats. Insatschefen ska senare beskriva hur han får en känsla av att ”någonting inte riktigt stod rätt till på platsen”. I gruset syns spår av något som antas vara handgemäng. Den döde mannen har blåmärken runt ögonen och småsår i ansiktet. På högerbenet syns ett sår som fortfarande blöder.

Ändå ska det bara dröja några timmar innan avspärrningarna hävs och två poliser kallas till parken för att städa upp.

Den avlidne mannen i gräset visar sig vara den 48-årige rumänske medborgaren Gheorghe Hortolomei-Lupu, född 1970 i staden Bacău i nordöstra Rumänien.

Men i Huskvarna är han känd under ett helt annat namn: Gica, tiggaren, som brukade tillbringa nätterna i parkeringsgaraget.

Spela klippet för att följa med ner till garaget där Gica bodde.

I flera år har Gica suttit med sin kopp utanför gallerian i centrum och när dödsbeskedet nu når hans bekanta tar de för givet att han dött en naturlig död. De har sett honom sitta och sova på sin plats vid gallerian; sett hur det liv han levt sakta men säkert brutit ner honom.

– Han blev smal, tunn. Magrare och magrare. Han åt mindre, han var mer tacksam för kaffekoppen än mackan, berättar Iréne Linddahl, samordnare för organisationen Kyrkhjälpen.

Iréne Linddahl minns första gången hon träffar Gica. Det är i augusti 2014. Kyrkhjälpen ordnar en grillfest när han kommer ensam och säger att han är från Rumänien.

Han går till kyrkan nästan varje söndag. Och varje morgon kommer han in tvärs över gatan, till Frälsningsarmén, för att få gratis frukost.

Spela klippet för att höra Iréne Linddahl och Margareta Frisk berätta om mötena med Gica.

Det är Iréne Linddahl och hennes kollegor inom Kyrkhjälpen som ger Gica hans smeknamn. De träffar honom nästan varje dag, ändå vet de inte så mycket om hans liv. När någon frågar hur han mår svarar han bara att "det är okej", berättar Iréne Lindahl.

De flesta EU-migranter som kommer för att tigga i Huskvarna reser hem efter några månader. Men inte Gica, han blir kvar.

Och i Rumänien finns en familj som inte hört något från honom på tio år.


I byn Caraclău lever Gicas änka Nela Hortolomei-Lupu med yngste sonen Sorin, 12.

En dotter bor i England och en äldre son jobbar på byggen i Holland.

– De materiella bristerna gjorde att de åkte iväg för att jobba när de fyllde arton. För att kunna köpa sig det som vi inte har kunnat erbjuda dem. Inte för att vi inte ville. Vi kunde helt enkelt inte, berättar Nela.

Gica och Nela träffas i mitten av 1990-talet på tryckeriet där de båda arbetar. De gifter sig, får tre barn tillsammans och lever i hemstaden Bacău där de båda är uppväxta.

– Han var en glad man, full av liv och full av hopp. På söndagar gick vi till någon park, vi hade kul med barnen. Det gick bra, tills det inte gick längre.

En av få bilder som finns på Gica från tiden i Rumänien. Foto: Privat

Nela berättar hur Gica förändras. Han kommer hem allt senare från jobbet. Han börjar gå ut med arbetskamrater och vänner, när han väl kommer hem är han berusad.

En dag säger han att han inte vill jobba mer.

– Jag sa åt honom att tänka på våra barn. Ett tag hjälpte föräldrarna oss, de ville att vi skulle fortsätta ihop. Jag sa att jag inte orkade mer och att jag ville separera. Han ville ha ett bättre liv, någon hade lovat att ta med honom utomlands.

Gicas yngste son heter Sorin, han är 12 år. Foto: Frans Huhta/SVT

Nela flyttar med de tre barnen till sin mamma. Gica blir kvar i staden Bacău och ingen vet riktigt när han lämnar Rumänien. Men Nela hör aldrig något mer från sin man.

Inga brev, inga telefonsamtal – på tio år.

– Jag letade efter honom i Bacău i tre års tid, varje år. Senast i juli var jag hos polisen. Där sa man att han inte hade någon hemadress.

Nela letar fortfarande efter Gica, när polisen hör av sig och berättar att han hittats död i Huskvarna. Nela, som sedan länge lever med en ny man, har väntat på att Gica ska godkänna en skilsmässa, så att hon kan gifta om sig.


I Huskvarna lever Gica ett inrutat liv under åren som går.

På dagarna tigger han utanför gallerian och på nätterna sover han regelbundet i det underjordiska parkeringsgaraget strax intill. Med tiden blir han ett känt ansikte.

På morgnarna besöker han Willys-butiken. Ofta med ett pantkvitto i handen. Han köper kaffe och folköl. Vår som höst, sommar som vinter. Butikspersonalen minns honom väl.

– Vi sa det många gånger när det var kallt, att nu sitter han hela dagen här och vi går hem till bostad och teve och familj. Och han var ensam. Det gör ont, berättar Stefan Gustavsson.

Spela klippet för att höra Stefan Gustavsson berätta om Gica.

Men Gica har också plågoandar. Vi kallar dem Johan och Niklas.

Den 27 augusti 2018 anhålls Johan, misstänkt för mord på Gica. Johan är då 16 år gammal. Niklas är 14 och omhändertas av sociala myndigheter enligt lagen om vård av unga, LVU. Även Niklas misstänks för mord.

Men Johan och Niklas är inte ensamma. Fler unga pojkar förhörs av polisen i samband med Gicas död. Det hela går att spåra till parkeringsgaraget under gallerian så tidigt som 2016.

En förälder börjar kalla Gica för “Pissråttan”. Ungdomarna tar efter och “Råttan” blir ett begrepp.

Det blir en grej bland en grupp pojkar i Huskvarna att hålla på med “Råttan” i garaget. Gå ner till honom. Knacka på dörren till förrådet. Öppna den.

Ibland tappar Gica tålamodet och jagar iväg dem.

Det kunde hända alla dagar, om och om igen. Varje vecka.

I det lilla utrymmet i garaget brukade Gica sova. Foto: SVT

I polisens utredning framgår att vuxna i ungdomarnas närhet känt till trakasserierna av Gica.

Vuxna vittnar om att barn, ibland deras egna, kallade Gica för “Råttan“. Att barnen gick ner i garaget och retade honom.

2016 är Johan 14 år. Han bor ofta hos sin pappa, som kämpar med ekonomin och Johans skolgång. I polisens utredning och av flera källor pekas Johan ut som en av de som deltar i trakasserierna. Själv nekar han till det.

Niklas är vid den här tiden 12 år och hänger inte i garaget. Han bor också ofta hos sin pappa. Pappan har gripits, beväpnad med kniv och knogjärn. Inne på polisstationen har han misshandlat en polisman.


2018 upplever Sverige den varmaste sommaren i mannaminne. Det blir Gicas sista månader i livet.

Han har levt som hemlös i Huskvarna i fyra år. De som ser honom vittnar om hur han mår allt sämre och dricker allt mer. Natten till den 14 maj gör två väktare en upptäckt i parkeringsgaraget.

I förrådet där Gica ligger finns påsar med tillhörigheter och ett 50-tal tomma vinkartonger. Gica misstänks för olaga intrång, men är till en början för berusad för att förhöras och får tillbringa natten i polisens arrest.

Bilden på Gica har prytt löpsedlar i hela Sverige. Foto: Mikael Good

Efter det här börjar han leta sig en ny sovplats i Smedbyparken, några hundra meter från centrum. Men hans plågoandar kommer att hitta honom.

Det är en morgon i augusti när Gica som vanligt går in på Willys i centrum, med ett pantkvitto i handen. Bilderna som fångas av övervakningskameran blir de sista som tas på honom vid liv. Två dygn senare hittas han död.

Spela klippet för att se de sista bilderna på Gica.

Det är 14-årige Niklas som följer efter Gica från platsen där han tigger utanför gallerian.

Niklas har nu lärt känna 16-årige Johan och sent på kvällen den 7 augusti samlas flera tonåringar i parken.

De kastar äpplen på Gica. Någon slänger en sten. Niklas och en annan 14-årig pojke kissar i en kakburk som Johan kastar mot Gica.

Polisen hittar den här stenen i parken där Gica misshandlas. Foto: Polisen

Som mest är det sex pojkar och två flickor på platsen. Någon filmar och Gica är arg och upprörd. Efter hand går ungdomarna därifrån och fram till den tidpunkten är det som en vanlig kväll med “Råttan”.

Men Johan och Niklas går tillbaka.

Niklas hoppsparkar Gica i ryggen och Johan slår honom med en livboj. Ibland filmar de och skrattar. Exakt vad som händer vet bara de själva.

Delar av misshandeln av Gica filmas. Foto: Polisen

I polisförhören pekar pojkarna ut den andre som den mest skyldige. Johan säger i förhöret:

Jag blev själv rädd alltså. Såg Niklas förvandlas till någon jävla jävel alltså, typ från den andra sidan.

Niklas berättar:

Jag tror jag sparkade han mot huvudet ... tre gånger kanske, fyra. Men Johan gjorde typ 25-30 gånger, 30 gånger kanske.

Var träffade sparkarna? Frågar förhörsledaren.

Mot huvudet, bara mot huvudet.


Rättegången mot Johan och Niklas hålls i Jönköpings tingsrätt bakom stängda dörrar.

Den 28 december 2018 meddelar rådman Tord Edlund att Johan och Niklas agerat tillsammans och i samförstånd och utdelat slag och sparkar mot Gica. De har även misshandlat honom med tillhyggen i form av en livboj, en träskylt och en vägkon.

Men polisens utredning har lämnat en avgörande lucka. Tingsrätten finner det inte styrkt att pojkarna orsakat Gicas död - och friar dem från mord.

När Gica hittas kallar inte polisen någon rättsläkare till platsen för att närmare bestämma tidpunkten för dödsfallet. Domstolen anser därför att det inte går att slå fast att Gica dött i direkt anslutning till misshandeln.

– De hittar inte de sortens skador att de bedömer att det är skador som föranlett döden. Därför tillkallar de inte rättsläkare i det läget, säger Lennart Leijon, polisområdeschef i Jönköping.

Spela klippet för att höra polisområdeschef Lennart Leijon om utredningen.

Rätten ändrar brottsrubriceringen för 16-årige Johan, som döms till fem månaders sluten ungdomsvård för grov misshandel och ofredande. Samma ändring går inte att göra för 14-årige Niklas, på grund av hans låga ålder, och därför frias han. Trots att domstolen konstaterar att båda pojkarna deltagit i misshandeln.

Inga skadestånd döms ut till Gicas barn och änka.

Men den 18 januari överklagas domen av åklagare Linda Schön. Hon vill att hovrätten ska fälla båda pojkarna för mord.

– En mans liv har gått till spillo och barnens liv har också förstörts. De har framtiden framför sig. Vi är ledsna för allt, säger Nela.

Gheorghe Hortolomei-Lupu, Gica, blev 48 år gammal. Foto: Privat

Familjen får se de sista bilderna på Gica, de som fångades av en övervakningskamera på Willys två dygn innan han dog. Han har blivit mager och en keps skymmer hans ansikte.

Men Nela känner igen honom direkt, på händerna. Hon säger att det känns som att han är där med dem, när hon tittar på bilderna.

Hon har en sista fråga till Sverige, till alla de som såg att Gica sakta tynade bort:

Spela klippet för att höra Nelas reaktion när hon ser de sista bilderna på Gica.

Gica kunde leva i ett parkeringsgarage mitt i Huskvarna. Tills han en dag inte fanns där mer. Iréne Linddahl, samordnaren för Kyrkhjälpen Södra Vätterbygden, är självkritisk.

– Han gjorde inget väsen av sig. Han hittade ett sätt att leva, eller överleva. Och vi andra vande oss vid att han fanns där. Och vi gjorde inte så mycket mer åt saken.

Uppdrag granskning har kontaktat Johan och Niklas vårdnadshavare, de vill inte medverka. Johan och Niklas heter egentligen något annat.

Uppdrag gransknings reportage En tiggares död sändes onsdag 16 januari i SVT1 och finns att se i SVT Play.




Henrik Bergsten


Reporter

Lina Makboul


Producent

Jazz Munteanu


Research

Ali Fegan


Reporter

Torkel Wennman, Frans Huhta & Johan Källström


Foto

Ella Hopf Berger


Webbproduktion


Publicerad: 19 januari 2019