Mitt i sommaren 2020 får Uppdrag gransknings reporter ett mejl. Det kommer från Niclas. Han ska snart fylla 24 år, och han skriver:

Jag är självmordsbenägen hela tiden.

Det har då gått två år sedan han var med om en mindre bilolycka. Den skulle visa sig förändra hans liv radikalt.

När Niclas tar studenten är hans mål att jobba inom vården. Men efter olyckan kommer fruktansvärda smärtor i ryggen, berättar han. I maj 2018 får han sin första dos Oxycontin från vårdcentralen. Det är ett starkt morfinliknande läkemedel.

Men smärtorna försvinner inte. Två år senare har tunga mediciner blivit en stor del av hans vardag.

Tillbaka till 2018. Några månader efter olyckan söker Niclas privat vård för sin ångest. Han får – förutom tung smärtstillande medicin – narkotikaklassade sömntabletter och lugnande.

I dag är ett rum på några kvadratmeter, med en säng och en dator, nästan hela hans värld. Utanför den stängda dörren finns Niclas mamma och pappa, Anders och Agnetha.

Niclas och hans föräldrar för en kamp – men mot olika fiender. Niclas vill ha mer läkemedel mot smärtan. För föräldrarna är det medicinen som är hotet.

Niclas läkare försöker få in honom i specialistvård för beroende, psykiatri och smärta. Psykiatrin hänvisar till beroendevården, men där avslår de läkarens remiss. Smärtenheten bedömer att Niclas i första hand har problem med ångest och menar att de inte kan påbörja behandling när han tar lugnande.

Under åren som gått har socialtjänsten fått flera orosanmälningar om Niclas beroende – från hans föräldrar och vården.

Niclas får starkt smärtstillande opioider från vårdcentralen och lugnande bensodiazepiner från sin privata läkare.

Kombinationen ökar risken för död genom andningsuppehåll eller överdosering och avråds starkt ifrån. Såväl akutläkare som psykiatri och smärtspecialister varnar för Niclas medicinering. Båda vårdgivarna gör försök att trappa ner, men två år efter olyckan har han fortfarande samma kombination av mediciner.

En sommardag får Niclas åka akut till sjukhus. Han har fått ett krampanfall, som bedöms vara utlöst av preparaten.

I juni 2020 börjar vårdcentralen trappa ner Niclas läkemedel. Han vill inte bli av med dem, då smärtan blir för svår.

När juli kommer skickar han sitt mejl till läkare, socialtjänst – och Uppdrag granskning. Han gör två självmordsförsök inom loppet av en dag.

I en av de sista inspelningarna, som görs under hösten, är Niclas märkbart påverkad.

Han säger att han tagit extra morfin.

Uppskattningsvis 65.000 svenskar har ett läkemedelsberoende. Starka smärtmediciner, opioider, är mycket beroendeframkallande och rekommenderas bara för kortsiktig förskrivning. Niclas fick sådana läkemedel i över två år, dessutom fick han lugnande narkotikaklassad medicin av en annan läkare samtidigt.

Opiodier och bensodiazepiner, de preparat som Niclas fått utskrivna över lång tid, rekommenderas inte för långvarig förskrivning. De påverkar den kognitiva förmågan och är starkt beroendeframkallande.

Hur kommer det sig att han fortsätter att få dem i över två års tid?

Niclas får mediciner utskrivna av två läkare, en privat och en offentlig. Ingen av dem vill svara på frågor när Uppdrag granskning kontaktar dem. Två chefer på Region Västra Götaland svarar på frågor om den offentliga vårdens ansvar.

Ansvar att inte skriva ut

Lise-Lotte Risö Bergerlind är enhetschef för kunskapsstöd psykiatri. Hon säger att det finns en riktlinje i regionen som tydligt slår fast att medicinering med opioider för personer som inte har cancer ska ske kortsiktigt.

Om en patient inte vill sluta med medicinerna, har läkaren ändå ett ansvar att inte fortsätta skriva ut och erbjuda annat stöd, säger hon.

– Som läkare har man ju i det läget att göra den här bedömningen, skadar jag patienten genom att skriva ut? Då kan jag faktiskt inte fortsätta. Och då sätter jag ju patienten i en annan problematisk situation.

Specialiseringens effekter

Niclas läkare har förgäves under lång tid försökt få in honom i specialistvården, men där har man gjort olika bedömningar om hans primära behov och dessutom inte ansett sig kunna påbörja behandling medan han gick på så mycket medicin. Marga Brisman är biträdande chefläkare, hon menar att vårdens specialisering innebär att fler kan få hjälp – men att det också kan föra med sig negativa effekter.

– Man kan uppleva att man inte får den hjälp man vill ha. Det jobbar vi med och vi ser att det är ett problem, säger hon.

Många enheter är inblandade men ansvaret faller tillbaka på primärvårdens läkare. Vilka förutsättningar har ens en läkare i primärvården att kunna hantera den här typen av patienter?

– Det finns mycket hjälp att få när det gäller läkemedel och läkemedelsmissbruk. Och vi har ju våra regler och rutiner för hur vi ska samverka, säger Marga Brisman.

Region Västra Götaland säger att de också har ett antal enheter där man kan söka vård på egen hand utan inblandning av behandlande läkare.

HIT KAN DU VÄNDA DIG OM DU MÅR DÅLIGT

• Ring alltid 112 i akuta lägen

• Mind Självmordslinjen (anhöriga kan också höra av sig)

90101 (Dygnet runt)

chat.mind.se/mejlsvar@mind.se

• Droghjälpen

020-919191 (måndagar & torsdagar 09.00-16.00)

https://droghjalpen.se/

• Föräldralinjen

020 – 85 20 00 (10.00-15.00)

• Jourhavande medmänniska

08-702 16 80 (21.00-06.00)

• Spes – Suicidprevention och efterlevandes stöd

020 – 18 18 00 (19.00-22.00)

• Vårdguiden – 1177

Visa

Se reportaget "Droger på recept" på SVT Play.

Ida Nordénreporter

Ella Hopf Berger / Sally Erikssonwebbproduktion

Axel BjörklundAnsvarig utgivare

Publicerat 18 november 2020