”Aldrig mer” sa världen efter folkmordet i Rwanda. Men i grannlandet Kongo har våldet och övergreppen pågått i årtionden. SVT:s Johan Ripås gör en resa i massavrättningarnas, halshuggningarnas och våldtäkternas Kongo – övergrepp som makteliten till varje pris vill dölja. Övergrepp som svenska politikern och FN-medarbetaren Zaida Catalán försökte avslöja men istället mördades hon kallblodigt.

– De kom ut ur skogen och de våldtog mig. Min man ville inte leva med mig efter det, säger Francoise Muhindu.

Francoise berättar om övergreppen som skedde när rebellerna kom till hennes hemby. Som så många andra våldtagna kvinnor stöttes hon ut ur samhället. Nu lever hon under enkla förhållanden i byn Katana i östra Kongo.

Våldtäkter begångna av väpnade grupperingar är så vanliga att det talas om att det skapats en våldtäktskultur i vissa områden, även i fredstid.

Några mil från Katana, i staden Bukavu, träffar jag Solange Furaha Lwashiga. Hon är chef för en organisation som arbetar mot våld mot kvinnor.

– Våldtäkterna beror på den väpnade konflikten. Kvinnor har kommit att ses som leksaker, säger hon.

I Bukavu bor jag på ett litet hotell, inte långt från Kivusjöns strand, mot gränsen till Rwanda. Här övernattade också svenska Zaida Catalán några dagar i våras. Det var strax innan hon åkte med en motorcykel in i Kasairegionen, i den centrala delen av landet.

Zaida Catalán ville avslöja övergreppen

Zaida Catalán hade i uppdrag av FN att utreda massmord och övergrepp i Kongo.

Men någon ville annorlunda.

Zaida och hennes kollega Michael Sharp greps och fördes ut barfota i terrängen av beväpnade unga män nära byn Tshimbulu i Kasai. De fick sätta sig på marken. Sedan avrättades de med skott från nära håll.

En av FN-soldaterna som deltog i sökandet efter Zaida Catalán ger mig bilder från när de hittade henne. De fick tips av en bybo om var hon låg nedgrävd.

Våldet flammade upp i Kasairegionen när den traditionelle ledaren Kamuina Nsapu dödades i augusti förra året. Rebellgruppen som bär sin ledare Kamuina Nsapus namn anklagas för massavrättningar och halshuggningar. Men också den kongolesiska armén har begått övergrepp i stor skala.

Varning: Videon nedan innehåller våldsamt innehåll.

Det sägs att Zaida Catalán lurades i en fälla av någon med politiskt inflytande. Någon inom den kongolesiska makteliten, som vill dölja massgravarna, som den kongolesiska militären ska ha grävt efter att ha dödat misstänkta medlemmar i Kamuina Nsapu.

Den 28 mars i år bekräftade svenska UD att Zaida Catalán hittats död. Mördad tillsammans med FN-kollegan Michael Sharp och tolken Betu Shintela.

– Vi har starka indikationer på att regeringen låg bakom morden och att man arrangerade det så att det skulle se ut som att Kamuina Nsapu gjort det, säger Ida Sawyer på Human Rights Watch.

Kasai är den senaste av flera regioner i Kongo, där människor drabbats hårt. En kvarts miljon barn riskerar att svälta de kommande månaderna och över tre miljoner människor kan bli utan mat.

"Låg döda överallt"

Men våldet härjar i andra delar av landet också. I september dödade den kongolesiska armén 39 människor som demonstrerade i byn Kamanyola i östra Kongo. När jag besöker Kamanyola vittnar byborna om hur män, kvinnor och barn mejades ner framför ögonen på dem.

– Militären kom och började skjuta urskiljningslöst. Det var många som dog. Det låg döda överallt, säger Marikey Ndondo som blev vittne till massakern.

Ida Sawyer på Human Rights Watch säger att president Joseph Kabila medvetet skapar våld och kaos på flera platser i landet. Hans mandatperiod gick ut i december förra året, men han har meddelat att det inte blir något val förrän tidigast i mitten av 2019.

– Kabila använder våldet som ursäkt för att kunna sitta kvar. Han säger att det inte går att hålla val på grund av våldsamheterna, säger Ida Sawyer.

Nyligen höjde FN krisnivån i Kongo till den högsta möjliga. Det är på samma nivå som Syrien, Irak och Jemen. Landet har den största ökningen av interna flyktingar i världen. Men samtidigt skriker organisationer på plats efter resurser. Man ligger på en knapp tredjedel av det som behövs för att hjälpa de 8,5 miljoner människor som befinner sig i nöd.

Zaida Catalán tog stora risker för att utreda och rikta ljuset mot övergreppen i Kongo. Men mordet på henne kanske aldrig klaras upp. Allt fler bevis pekar inåt mot landets maktelit och den kongolesiska rättsprocessen beskrivs som en skenutredning.

I Bukavu pratar jag med personer som har insyn i fallet Zaida Catalán. Men ingen vågar tala öppet. Flera har kastats ut ur landet efter att ha kritiserat regeringen. Bland många andra Ida Sawyer på Human Rights Watch. De kongolesiska kritikerna riskerar ett än värre öde.

Tystnaden i Kongo-Kinshasa tycks växa i takt med katastrofen.

Jag ser ut över Kivusjöns vidsträckta vattenspegel. I skymningen återvänder de unga männen till Bukavu med sin fångst. De paddlar kanoterna i bredd och sjunger för att hålla takten. På ena sidan sjön ligger Rwanda med sina böljande gröna kullar och på den andra tornar Kongo-Kinshasas mäktiga berg upp sig.

Långt under ytan finns enorma mängder lättantändlig metangas. Området är vulkaniskt aktivt och en jordbävning skulle kunna få sjön att explodera.

Det är lätt att känna att det vilar en förbannelse över sjön. Över bergen.

Det är omöjligt att i korthet beskriva de många konflikterna i Kongo. Det handlar inte bara om landets enorma naturrikedomar i form av guld, ädelstenar och metaller till mobiltelefoner. Såsom det ofta beskrivs. Lokala rebelledare är lika ofta drivna av att kontrollera områden för ”beskattning” och djupt rotade etniska motsättningar är vanliga.

Ledare på olika nivåer har varierande skäl att mörda människor. Och i spåren av det besinningslösa dödandet kommer våldtäkterna. Människor drivs på flykt i miljoner och barn är så undernärda att de kommer att få skador för livet.

Någon sa till mig att folkmordet i Rwanda var det sista folkmordet som inte filmades. 1994 fanns inga mobilkameror och världens medier var i Sydafrika och bevakade Nelson Mandelas väg till presidentposten.

Det gick snabbt i Rwanda, som ett välplanerat kirurgiskt ingrepp.

I Kongo har över fem miljoner människor dött till följd av krig och konflikter sedan mitten av nittiotalet. Larmen om den växande humanitära katastrofen avlöser nu varandra – alltmedan världen sakta drar sig tillbaka.

Omvärldens engagemang i Kongo har fallit i skugga av krigen i Mellanöstern. Kanske ses landet som omöjligt och för långt borta.

Världen svek Rwanda 1994.

Sviker vi Kongo nu?

Se hela Korrespondenterna på SVT Play

Johan Ripås, Afrikakorrespondent

Anna H Svensson

Publicerad: 5 november 2017 06.14

Uppdaterad: 5 november 2017 07.33