special

Jamil Al Hers

Jamil var 57 år när han flydde hit. Han valde Sverige då han hört att äldre behandlas väl här. Nu bor han i Örebro – men livet har inte blivit som han hoppades.

Vi träffade Jamil första gången år 2016. Då var han tyngd av sorg eftersom hans son Anas blivit dödad. Han visade oss en bild på sin son och berättade att han blivit torterad.

Se hur Jamil reagerar på att se intervjun vi gjorde år 2016 och hör honom berätta om livet i Sverige.

Jamil och hans första fru var med om en bilolycka. Hon dog och han själv fick bestående men som han lider av än i dag. Han bröt bäckenet, ena armen och sitt högra ben i olyckan. Han erbjöds operation men tackade nej av rädsla att bli förlamad.

– Jag står hellre ut med smärtan, det är bättre är förlamning. Nu kan jag i alla fall röra på mig.

Han har fått fin hjälp av sjukvården i Sverige och han känner sig trygg här.

Han pratar varmt om Sverige. Det är tryggt, ren luft och människor behandlar varandra väl, det har han inte sett på samma sätt i andra länder.

– Det jag ser i Sverige kommer jag inte att se någon annanstans.

Han är rädd för att inte få stanna, hans uppehållstillstånd är tidsbegränsat.

Han har svårt att föreställa sig sin egen framtid, eftersom den är så oviss. Om han inte får stanna i Sverige vet han inte vad han ska ta sig till.

Han tycker det är sorgligt att tänka på allt som hände i Syrien när kriget bröt ut. Och när han blickar framåt är han rädd för att bli utvisad. Här i Sverige känner han sig trygg.

– Om jag måste lämna landet kommer jag känna mig som död, säger Jamil.