special

Samer Tabbab

Han flydde Syrien med sin fru och sin lilla dotter 2015. Sverige blev målet eftersom han läst mycket om medmänskligheten och respekten för mänskliga rättigheter här. Nu bor de i Nordmaling och han börjar vänja sig vid småstadslivet.

År 2016 träffade vi Samer första gången. Han berättade om livet i Syrien innan kriget och hur de fick flytta runt i landet när oroligheterna började tills att de inte vågade stanna längre.

Att ta med ett litet barn på en gummibåt över Medelhavet var inget enkelt beslut. År 2016 visade han en bild för oss som betydde mycket för honom: hans dotter i flytväst.

Hör honom berätta om livet i Sverige nu och hur det känns att se intervjun som vi gjorde sist vi sågs.

Hemstaden Damaskus i Syrien och Nordmaling är två vitt skilda världar. Damaskus har sju miljoner invånare och i Nordmaling bor det 7 000 personer. Men de stannar eftersom han arbetar för kommunen här och de vänjer sig mer och mer vid lugnet. Till och med vädret har han vant sig vid.

– Jag har provat bada i isvak och nu tycker jag till och med om snö, jag som till och med fryser på sommaren, säger han och skrattar.

Samer tycker att det bästa med Sverige är friheten, som är svår att förklara för någon som inte har upplevt den själv.

För att få gå SFI måste man ha ett svenskt personnummer eller uppehållstillstånd. Men Samer kunde inte vänta så han försökte lära sig svenska på egen hand tidigt. Han lånade böcker på biblioteket och gick till medborgarskolan för att få hjälp.

Samer och hans familj fick så småningom permanent uppehållstillstånd och då kände han hur lugnet kom och att han hade fått en ny chans.

Drömmarna han hade som ung i Syrien är egentligen samma som han har nu – men i Sverige fick han börja om eftersom han förlorade allt när de flydde.

Han vill stanna i Sverige, för barnens skull. Han har läst mycket om barnuppfostran sedan han kom hit och konstaterar att man ser lite olika på det i Syrien och Sverige. Hans dotter är väldigt bestämd och man kan inte tvinga henne att göra något hon inte vill, i stället diskuterar de allt och förklarar för att hon ska förstå.

Samer har stött på rasism, men har inga större problem med att folk säger dumma saker till honom. Han vågar ge svar på tal och tycker det är viktigt att kommunicera – alla har ju inte samma erfarenheter. Men när en kvinna de mötte uttryckte sig rasistiskt mot hans dotter blev han stum.

– Jag blev så ledsen och arg. Det är svårt att ens förstå det, hon är ju bara ett barn, säger han