specialKampen om ett barn
Ett rosa flickrum, enhörningar och pippifigurer huller om buller på golvet, en snuttefilt under armen. “Hilda” växer upp i en mindre stad som vilken treåring som helst. Om det inte vore för att hennes föräldrar inte är hennes.
Hilda var bara några timmar gammal när hon hämtades på BB av de som hon, med sina första ord, skulle kalla mamma och pappa. Madelen och Roger Bjureström, som inte kunde få barn på egen hand, var beredda att ta hand om Hilda med hjärta och själ.
Men deras liv tillsammans kan slitas upp.
Hilda placerades i familjehemmet med stöd av LVU, lagen om vård av unga, när det redan innan födseln blivit tydligt att de biologiska föräldrarna inte kunde ta hand om sitt barn.
Tanken var en uppväxtplacering, men med den nuvarande lagstiftningen kan socialen eller kammarrätten bedöma att LVU ska upphöra och då måste barnet flytta från familjehemmet.
Nu är Hilda så stor att hon kan säga sin ålder och visa med fingrarna. "Tre!”, utbrister hon oblygt.
Efter tre år i ett och samma familjehem har socialförvaltningen en skyldighet att överväga om vårdnaden ska överflyttas från de biologiska föräldrarna till familjehemsföräldrarna.
År 2019 var 14 326 barn placerade i familjehem.
Samma år flyttades vårdnaden över till familjehemmet i 340 fall.
Det innebär att ungefär ett av 50 barn i familjehem vårdnadsöverflyttas.
För ett litet barn är känslomässig kontakt med en förälder lika viktigt för överlevnaden som mat och sömn. Enligt forskare lär sig barnet redan under det första halvåret att de viktigaste personerna är de som finns nära och uppfyller barnets behov.
Enligt anknytningsteorin kommer barn som placeras i familjehem i tidig ålder knyta an till familjehemsföräldrarna på ett sätt som de biologiska föräldrarna om några år kan ha svårt att utkonkurrera.
Inhemsk adoption är relativt ovanligt i Sverige i dag. Istället finns vårdnadsöverflyttning som ett alternativ som ger familjehemsföräldrarna beslutanderätt och förenklar saker som att skaffa pass, plocka ut mediciner på recept eller välja förskola.
Framförallt lovar vårdnadsöverflyttningen familjehemsföräldrarna att barnet kommer att bli kvar. Madelen och Roger vill se Hilda växa upp, gå första dagen till skolan, traggla sig genom högstadiet och ta studenten.
Men de vill också att Hilda ska behålla sin relation med de biologiska föräldrarna, som hon fram tills nu har träffat en gång i månaden.
I Hildas fall motsätter sig de biologiska föräldrarna vårdnadsöverflyttningen. De vill att hon ska bo kvar i familjehemmet tills vidare – utan att vårdnaden flyttas över.
Tanken är alltid närvarande. Hur mycket ska en familjehemsförälder fästa sig vid ett barn som kan försvinna? Och vad kan Madelen och Roger lova barnet?
I det här reportaget kallar vi flickan för Hilda. Hon heter egentligen något annat.
Detta är vårdnadsöverflyttning:
Om ett barn varit placerat i samma familjehem i tre år och det är uppenbart bäst för barnet att stanna ska socialnämnden enligt socialtjänstlagen ansöka hos tingsrätten om att vårdnaden flyttas över till familjehemsföräldrarna. Kravet är att barnets anknytning till familjehemmet är starkt och att en återförening med de biologiska föräldrarna anses orealistiskt. Bedömningen ska vara att barnet rotat sig i familjehemmet och kommer att växa upp där.
Så går en vårdnadsöverflyttning till:
Socialsekreterarna gör en utredning av situationen i familjehemmet, barnets anknytning och de biologiska föräldrarnas situation och möjligheter att ta hand om barnet. Utredningen prövas i socialnämnden som sedan överlämnar sitt beslutsmaterial till tingsrätten som fäller den avgörande domen. I denna process har endast de biologiska föräldrarna en talan – familjehemmet är inte en part utan barnet representeras endast av socialsekreterarna eller ett juridiskt ombud. I samtliga av de fall som SVT har gått igenom har tingsrätten följt socialnämndens linje.
Samy DahlmanFoto
SVT DatajournalistikWebbproduktion
Publicerad 15 september 2020