Är Sverige redo när elden kommer?

Dela

Sverige har börjat brinna igen – och en ny sommar närmar sig.

Förra året kämpade brandmän, frivilliga och personal från försvarsmakten från hela Sverige för att släcka de 300 skogsbränder som rasade. Regeringen slog i somras fast att myndigheterna lyckats utomordentligt med att hantera bränderna.

Men vad säger de som stod öga mot öga med elden?

Uppdrag granskning skickade ut en enkät till de brandmän och brandbefäl som jobbade i de tio nordligaste länen där de flesta bränderna rasade. Drygt 600 personer svarade.

Förutom att svara på frågor fick de möjlighet att med egna ord skriva om hur det var att försöka släcka skogsbränderna. Det du läser i pratbubblorna är ett urval ur deras berättelser.

Som anställd i brandförsvaret var jag väldigt tacksam över den internationella hjälp vi fick, men samtidigt stod jag och skämdes när tex polska brandbilar och personal rullade genom Sverige. Tänk att tex Polen kunde avvara 150 brandmän, 50 fordon osv och samtidigt hålla bra beredskap i sina hemländer. Det var ingen dålig utrustning heller, betydligt bättre än vår och det var extremväder där också. Skulle Sverige kunna göra det? Nej.

Nästan fyra av tio brandmän tycker inte att de hade tillräckligt med resurser för att förhindra brandens spridning där de arbetade.

Fyra av tio tycker inte heller att det fanns tillräckligt med personal.

Och endast fyra av tio säger att de hade tillgång till full utrustning – som filtermask, skogsbrandsoverall, lätta skyddsstövlar, skyddsglasögon och hjälm. De flesta hade det inte.

Politikerna har skurit ner så mycket att de borde skämmas. Inte konstigt att det inte finns resurser när det brinner.

Extern personal såsom andra räddningstjänster, hemvärnet och frivilliga var helt avgörande för att vi klarade många bränder. Däremot tycker jag att de tillgängliga resurserna inom räddningstjänsten varit rimliga.

Inledningsvis, första timmarna av bränderna, tror jag att mer personal och utrustning hade kunnat begränsa storleken. Alla bränder är små till en början.

Vi var för mycket folk. Vi hade kunnat åka och hjälpa till vid andra bränder. Vi höll endast på med eftersläckning.

All skyddsutrustning vi hade var utrustning som vi tagit med hemifrån vår egen station. Matleveranserna fungerade inte under hela veckan vi var uppe, vi kan tacka Röda Korset att förnödenheter fanns på basen där vi sov så att vi kunde bunkra i våra ryggsäckar det som gick åt under nästkommande arbetspass.

Man orkar inte jobba 30 timmars skift hur länge som helst.

Problemet var att det var extremt torrt. Det är orsaken. Sedan kan man naturligtvis gnälla hur mycket man vill men om vädret är på det här sättet har det liksom ingen betydelse. Vill istället säga att vi under hela sommaren hade en massa tur att det inte började brinna på fler ställen för det var snustorrt på alla ställen.

Vi var flera gånger tvungen att i det närmaste "stjäla" den mest grundläggande utrustningen från depåerna för att kunna göra vårat jobb.

Där jag befann mig blev jag styrkeledare för ca 50 man men hade utrustning till ca 10 man så det behövs större depåer med utrustning att köra ut.

Finns inget mer man kunde ha gjort med tanke på alla bränder som pågick. Hade det varit kanske 2 större samtidigt istället för ca 10-15 hade det gått bättre med tex personal.

De flesta av brandmännen, sju av tio, tycker att ledningen och organisationen för den totala insatsen fungerade bra.

Men hälften tycker samtidigt att bristande resurser påverkade spridningen av den skogsbrand de jobbade med.

Jag tycker att alla gjorde ett fantastiskt arbete med tanke på vilka otroligt extrema förhållanden det rörde sig om.

Man hade kunnat kraftsamla betydligt tidigare, gått ut med nationell förfrågan om resursförstärkning med brandmän och fordon betydligt tidigare. Hedervärt att danskar, polacker mfl ställer upp med resurser, men varför inte kolla på hemmaplan först? Samordningen mellan olika sektorer var väldigt knapphändig fick jag en känsla av.

Ledningen gjorde så gott dom kunde, det fanns inte resurser tillgängliga i början för så många brandhärdar samtidigt. Hade vi varit mer personal hade vi haft en chans. Det krävs händer och fötter ute i skogen för att kunna få kontroll på en skogsbrand!

Jag var i Ljusdal. Och där var vi suveränt omhändertagna av både befäl och dom som jobbade i ledningen och området där vi bodde, samt ortsbefolkningen.

Eloge till räddningstjänsten som uppförde en stab och samverkan mellan kommunerna. Hjälpte enormt mycket. Stoltheten finns över hur vi alla skötte dom stora utmaningarna tillsammans.

Att få tillgång till mer resurser tidigare i förloppet hade kunnat hindra brandspridning väsentligt.

Vi fick jobba i 36 timmars pass, köra dit själva och även tillbaka utan rast eller vila. Ingen bra säkerhet där inte. Jag var ändå ute i Ljusdal några vänder och situationen blev inte bättre. Stor risk för skada av personal. Ingen vila hemma heller pga brist på brandmän på orten. Dagligen larm utan möjlighet till dygnsvila, en utmaning för både brandman och fru när vi har tre barn och ett lantbruk att sköta.

Kvalitet på utrustningen är under all kritik, besparingskrav har gjort att det är svårt och få ny utrustning. Vi jobbar med extremt undermålig slang, skyddsmasker mm. Vi lagar och lappar så gott det går.

Den största påverkan på brändernas omfattning hade vädret. Inte beredskapen, kompetensen, utrustningen eller något annat. Sommaren var extrem och orsakerna till det extrema vädret och torra markerna gjorde att problemen blev stora. Sveriges beredskap är god!

Deltog inte i inledningsskedet, men ändå imponerad av den organisation som uppstått ur kaoset. Deltog i tre olika bränder, Färjelanda, Lima och Färila. Den arbetsviljan som fanns bland brandmän och frivilliga var fantastisk.

Fyra av tio brandmän kunde inte kommunicera på ett bra sätt genom räddningstjänstens utrustning, till exempel Rakel-systemet.

Sex av tio var tvungna att använda sin privata mobiltelefon för att kommunicera när de arbetade med att släcka bränderna.

Men fyra av tio tror samtidigt inte att brister i kommunikationen påverkade hur stor skogsbranden blev där de jobbade.

Radiokommunikationen i Ljusdalsområdet var obefintlig.

Vid insats i samarbete över läns och kommungränser hade vi så olika kom-utrustning att vi inte kunde ha kontakt och synkronisera arbetet mellan dom deltagande stationerna på plats vilket innebar att prioritering och insatser försvårades.

Rakel är ett storstadsverktyg, funkar tämligen aldrig så fort vi lämnar stora vägen. Helt värdelöst.

Kommunikationen fungerar bra. Rakel har tillsist blivit ett tillförlitligt hjälpmedel. De gånger som det inte fungerar är det oftast handhavandefel.

Under all kritik! Att inte kommunicera med befäl var svårt. Att gå i en skog som brann utan att kunna kontakta någon kändes hopplöst. Min egen telefon gick sönder av användningen där. Full med sot.

Rakel är det sämsta skit som tagits fram. Vi använder till 95% våra egna mobiler.

Kommunikationen mellan brandmännen var strålande. Men vidare mot hemvärnet var katastrof. Att använda två olika utrustningar är under all kritik. Ett exempel är när det på ett ställe brinner med öppen låga och man är underbemannade och på ett annat ställe känner man inte ens röklukt men där är det massor med personal. Jag tror hellre att den personalen är med och bekämpar elden men är istället ovetande om det.

Det bör finnas att tillgå kommunikationsmedel för större släckinsatser då detta är extremt viktigt för utfallet.

Kommunikation är både det viktigaste och svåraste under en insats, framförallt då läget snabbt förändras. Att ha en aktuell lägesbild för att kunna planera insatsen och sedan att kunna genomföra ordergivning på ett effektivt sätt är en av nycklarna för att lyckas.

Ingen i mitt arbetslag litar på att Rakel fungerar. Jag har alltid med mig min privata mobiltelefon.

En tredjedel av brandmännen och brandbefälen har funderat på att sluta under det senaste året.

Jobbat över 15 år men nu är det tungt och överväger starkt att sluta, men är kvar pga att det inte går att rekrytera och man känner för de som jobbar kvar som då får dra ännu tyngre lass. Jag vet att det är fler som tänker precis som jag.

Svensk räddningstjänst skulle må bättre av en större utveckling av främst personal inom hel och deltid istället för avveckling. Dags att öppna ögonen och se de anställda som arbetar istället för siffror i ekonomin.

Kvalitén på utrustning har blivit bättre men personal är bristvara och därmed sämre kvalitet på personalen. Folk jobbar så kort period innan dom slutar och hinner aldrig bli riktigt varm i kläderna.

Det måste göras något åt lönen, ersättning vi får, annars kommer många flera att sluta. Andra yrkesgrupper som har jour har bättre betalt och bättre villkor än vi som deltidsbrandmän.

Jag fyllde i att jag ibland funderar på att sluta, detta pga det ständigt känns som att vi jobbar i motvind. Begränsat med personal och resurser men framförallt dåligt betalt för den upplåsning man gör. Gäller inte bara i skogsbrand alltså. Utan Msb resurser hade vi inte klarat oss - tacksam för att det finns.

Jag är stolt över det arbete all personal gjorde under sommaren. Tillsammans är vi starka, men vi behöver mer resurser i form av brandmän, utrustning (slang, armaturer, strålrör, pumpar, tankfordon) och flygunderstöd. Utan bönderna, helikoptrar, flygplan och RiB personal hade det brunnit fortfarande.

Så svarade brandmännen – all statistik

Uppdrag granskning skickade ut en enkät till brandmän och brandbefäl som arbetade under sommaren 2018 i de tio län, från mellersta Sverige och uppåt, där de flesta bränderna rasade.

För att nå så många som möjligt tog vi hjälp av två fackförbund – Brandmännens riksförbund och Kommunal – för att sprida information om undersökningen.

Totalt 604 personer svarade. Här kan du läsa de tio frågorna tillsammans med en sammanställning av svaren.

1. Anser du att ni, i det område där du var verksam under skogsbranden, hade tillräckligt med resurser för att förhindra brandens spridning?

Ja – 56 %

Nej – 38 %

Vet ej – 6 %

2. Hade du tillgång till skyddsutrustning under skogsbranden?(Filtermask, skogsbrandsoveraller, lätta skyddsstövlar, skyddsglasögon, hjälm etc.)

Ja, full skyddsutrustning – 38 %

Ja, viss utrustning – 55 %

Nej – 6 %

Vet inte – 1 %

3. Anser du att ni, i det område där du var verksam under skogsbranden, hade tillräckligt med personal?

Ja – 57 %

Nej – 38 %

Vet ej – 5 %

4. Hur anser du att ledning och organisering för den totala insatsen var, för att kunna hantera skogsbranden på ett effektivt sätt?

Mycket Bra – 15 %

Bra – 55 %

Dåligt – 20 %

Mycket dåligt – 6 %

Vet ej – 4 %

5. Anser du att bristande resurser (personal, fordon eller utrustning) påverkade hur stor spridning skogsbranden fick?

Ja – 49 %

Nej – 29 %

Vet ej – 22 %

6. Hur anser du att resurserna, som personal och utrustning, hos räddningstjänsten där du arbetar, förändrats de senaste 10 åren?

Mycket bättre – 11 %

Bättre – 32 %

Oförändrat – 17 %

Sämre – 22 %

Mycket sämre – 9 %

Vet ej – 9 %

7. Hade du vid skogsbranden möjlighet att kommunicera tillfredsställande via det kommunikationsmedel som räddningstjänsten förfogar över? (Ex RAKEL-systemet)

Ja – 58 %

Nej – 39 %

Vet ej – 3 %

8. Var du tvungen att använda privat mobiltelefon för att kommunicera med annan brandpersonal eller insatsledning?

Ja – 63 %

Nej – 36 %

Vet ej – 1 %

9. Anser du att brister i kommunikation (utrustning eller organisering) hade effekt på hur stor spridning skogsbranden fick?

Ja – 24 %

Nej – 40 %

Vet ej – 36 %

10. Har du under det senaste året övervägt att sluta som brandman eller brandbefäl?