#Syrien200

Det allra första Amin tog med sig på flykten var en klocka – från Sverige.

Amins syster blev skjuten till döds samma dag som hon skulle fylla elva. Kort därefter lämnade han Syrien. Nu är han 21 år gammal och drömmer om att bli pilot. Det här är hans historia.

Kriget gör ingen skillnad på unga eller gamla, stora eller små. Det bryr sig inte om vilka som är inblandade eller oskyldiga.

De sköt på oss och hon blev träffad.

Den 29 maj 2011 var en nattsvart dag. Jag och min syster Hajer var på väg till skolan, Assads soldater väntade på oss med sina pansarvagnar. De sköt på oss och hon blev träffad. Min syster dog samma dag som hon skulle fylla elva år. Kort därefter lämnade vi Syrien.

Innan kriget var jag ett barn, jag bodde med min familj i en villa utanför Homs. Jag studerade på en internationella skolan. Mitt liv var enkelt, jag kom hem på kvällen, satt med min familj och njöt av deras värme.

När kriget började blev min far rädd, han hindrade oss från att lämna hemmet och sa åt oss att vara försiktiga. Han sa ständigt till oss att vi inte hade något som helst med det som hände att göra. Han sa att de som fanns där ute var mördare, inte rädda för någonting. Men trots min fars varningar och försök att hålla oss undan så trängde sig kriget och dess orättvisor på. Vi bestämde att jag skulle fly, så jag sökte asyl i Turkiet.

Trots att jag inte fick uppehållstillstånd stannade jag i två år, men det var så svårt att få fortsätta studera så jag talade med min far och bestämde mig för att försöka ta mig till Sverige, där jag kunde få stabilitet och trygghet. Dessutom hade jag släkt där.

Känslan när vi var framme går inte att beskriva med ord.

Vi tog dödens båt från Turkiet till Grekland. Smugglarna var människohandlare, mördare, del av en maffia. Ändå var vi tvungna att handskas med dem. Vi steg ombord på båten med en enda tanke: ”Kommer jag komma till andra sidan, kommer jag få se min familj igen, eller var det där sista gången?" Men jag glömmer aldrig när jag tagit mig från Grekland, genom Schweiz, till Danmark – och min far stod där och väntade. Det var det allra bästa minnet. Sen kunde vi ta oss till tryggheten, Sverige, tillsammans. Känslan när vi var framme går inte att beskriva med ord.

Amin tog sig genom åtta länder innan han kom fram till Sverige.

Jag fick uppehållstillstånd i maj 2015, jag hade inte trott att det skulle ta så lång tid. Men i dag bor vi i en egen lägenhet i Malmö. Området är väldigt vackert och det finns goda kommunikationer. Jag går i gymnasiet och har fått flera nya vänner genom ett sommarjobb jag fick av kommunen. Jag skulle gärna vilja stanna här.

Det viktigaste är att nyanlända kommer ur sin isolering och kommer in i det svenska samhället.

Jag tror att det finns många sätt att underlätta integrationen. Flyktingar borde bo i städer, man borde ordna fler aktiviteter med svenskar medan de väntar på besked om uppehållstillstånd. Men lagarna om utbildning borde också ändras, det finns många unga människor i 20-årsåldern som förlorar mycket tid på att vänta – och när de sedan får börja studera hamnar de i klasser med människor som ibland är uppemot 50 år. Det viktigaste är att nyanlända kommer ur sin isolering och kommer in i det svenska samhället.

Jag drömmer om att fortsätta studera på universitetet för att sedan kunna komma in på flygakademien och bli pilot för SAS, samtidigt skulle jag vilja etablera ett företag för reklamfilm. Jag tänker mycket på framtiden och oroar mig mycket för att jag inte ska nå mina mål, jag kämpar för att få en fin framtid.

Jag tror att jag någon gång kommer att återvända till Syrien, jag kan inte leva utan det. Jag vill kunna återvända och bygga upp mitt land på nytt från krigets förstörelse.



Vad är Syrien200?

År 2016 gjorde SVT Nyheter ett projekt som kallades för Syrien200, eller "Från Syrien till Sverige – 200 röster om flykten från kriget." Vi frågade 200 syrier om kriget, flykten och livet i Sverige och var och en fick sin berättelse publicerad hos oss. 34 av personerna blev också intervjuade framför kameran, och det är tolv av dem som vi träffat igen nu - fyra år senare.

Den här artikeln som du precis läst är en kopia av originalet som publicerades för fyra år sedan - eftersom hemsidan syrien200 inte fungerar fullt ut längre.


Visa

Tryck på bilden nedan för att se hur Amin har det idag.




SVT Datajournalistik

Publicerad 3 oktober 2016


Uppdaterad 30 december 2020