USA:s elever lär sig överleva skolskjutningar

Så inträffar ännu en skolskjutning, och de vet instinktivt hur de ska agera.

– Det är viktigt att vi håller fingrarna isär när vi går på led så att polisen inte tror att vi gömmer något i händerna, säger 12-årige Ryan Johnson.

I USA har barn lektioner i skolan som går ut på att inte dö i skolan.

Han sitter på en bänk utanför sin skola, Santa Fe Junior High. Klockan är kvart över ett, och enligt schemat borde han ha naturkunskap nu.

Det har han inte.

Skolan är stängd på grund av dödsskjutningen på skolan en gata bort, Santa Fe High.

– Det är konstigt att inte vara i skolan av den anledningen, säger han.

– Men just naturkunskapen är jag glad att jag missar.

På frågan om han inte tycker om naturkunskap svarar han att det inte har med det att göra, utan snarare klassrummets placering. Han berättar att rummet ligger nära två av skolans in- och utgångar.

Varför är det dåligt?

– Dubbel chans att någon kan komma in.

Han berättar att han tänker på det allt oftare, ju fler dödsskjutningar han hör talas om. Att i salen där han har matte – och blev placerad på första raden av läraren – tänkte på det så mycket att han till slut bad om att få byta plats.

– De som sitter längst fram dödas först.

Fotnot: Misstänkta gärningsmän ingår inte i statistiken över skadade eller döda. Källa: Washington Posts databas över skolskjutningar.

Skolskjutningen i Santa Fe är den femte som skett under dagtid på en skola med dödlig utgång under 2018. Totalt på de fem tillfällena har 24 barn och ungdomar dött. Vid skolan står tio kors uppradade, för åtta barn och två vuxna.

En dag tidigare har Ryan varit där tillsammans med sin mamma, Lisa Johnson, för att skriva en hälsning på ett av korsen. 17-åriga Angelique Ramirez. Hans granne, vän och barnvakt enligt honom själv. Hans första kärlek enligt hans mamma.

– Hon lekte alltid med mig och var väldigt snäll. Jag tyckte om henne.

Båda skolorna, Santa Fe High och Santa Fe Junior High, hade – på papperet – gjort allt rätt. Eleverna hade beväpnade vakter och skolorna hade regelbundna övningar på hur man ska agera vid en situation när det kommer en skytt in på området.

Precis efter att det hade hänt frågade en reporter på den lokala tevestationen ABC-13 17-åriga Paige Curry om hon var förvånad. Hon skakade på huvudet.

– Nej, det händer överallt.

Hon hade gått kursen, och följde lärarns instruktioner.

Ryan, som var i grannskolan, likaså.

– Vi har lärt oss att vi ska låsa dörren till klassrummet, sätta våra mobiler på ljudlöst, dra för fönstret till klassrummet, och gömma oss i hörnet, säger Ryan Johnson.

Nio av tio amerikanska barn har gått de här kurserna.

I hur man inte dör i skolan.

När det gäller att ta sig ut lär man sig att gå på rad, och spreta med fingrarna i luften.

– Det är viktigt att vi håller fingrarna isär när vi går på led så att polisen inte tror att vi gömmer något i händerna, säger 12-årige Ryan Johnson.

Tycker du att du ska kunna sånt här?

– Självklart. Vi måste veta hur vi ska göra, det kan hända var som helst.

Varför tror du att det händer?

– Det står inte rätt till i huvudet på alla. Vissa kanske gör det för berömmelse.

Ett par mil från skolan, på polisstationen i Klein, Texas, står polischefen David Kimberly vid sitt skrivbord och svarar på ännu ett mejl från en orolig förälder som undrar vad som sker.

Han visar sin inkorg. 74 brev på samma tema, bara idag. Han svarar alla. Säger att det är 18 timmarsdagar just nu för att försöka lugna alla som är oroliga.

David Kimberly har sett till att 7 000 personer är utbildade i att i sin tur utbilda barn, han håller själv i många av utbildningarna på skolor.

– Det är självfallet hemskt att det behövs, men jag ser på det från ett polisperspektiv. Om barnen har övat på den här situationen är sannolikheten större att de kommer hem i slutet av dagen, och det är mitt enda mål, säger han.

Han berättar att barnen är frågvisa under klasserna.

– Du skulle bara veta vilken sorts frågor de ställer, vad de undrar. Hur man öppnar olika fönster, om man får använda en dator att slå något med om det behövs. Jag svarar att om det är allvar får du använda en hur dyr dator som helst.

Han lär ut ”Run, hide, fight”. I den ordningen.

Spring. Göm dig. Slåss.

– Än så länge fortsätter vi med samma ordning, men tyvärr så har vi märkt på de senaste skolskjutningarna i både Parkland och i Santa Fe att gärningsmännen dödade människor genom att skjuta genom väggar i båda fallen, våra skolor är inte byggda för det här. Så vi får se om vi behöver tänka om ordningen.

Inte heller han har något svar på varför dödsskjutningar händer så ofta i USA.

­– Jag funderar mycket på det. Är våra barn för priviligierade? Var går det snett?

Tillbaka på platsen för den senaste skjutningen står Randy Whited, en pastor på plats för att be med människor. En av många.

En buss märkt ”Billy Graham’s Radpid Response Team” står parkerad vid skolan, och erbjuder förbön till de sörjande som behöver det. Santa Fe är ett djupt religiöst samhälle, och många tar chansen.

Randy Whited säger att han tror att det är Satans fel att dödsskjutningarna händer.

– Det enda som stoppar en dålig man med ett vapen är en bra man med vapen, säger han.

Många i Texas håller med. Vid ett möte med stadens borgmästare kommer lokalbor fram och tackar för att man inte politiserat tragedin.

Efter skolskjutningen i Parkland i februari, när 17 personer, varav 14 var elever, dödades, så startade en intensiv debatt om att göra vapen mer svårtillgängliga. Att unga personer inte skulle ha möjlighet att köpa halvautomatiska vapen. I Florida ändrades snabbt åldersgränsen från 18 år till 21. Här, i Santa Fe, är diskussionen om vapen inte ens på kartan.

– För mig är det trenchcoaten som borde gjort folk misstänksamma gällande gärningsmannen på skolan, säger Ryans mamma, Lisa Johnson.

– Det var över 30 grader varmt ute och han gick med trenchcoat. Det borde ha startat varningssignaler. Folk som ser konstiga ut borde bli kontrollerade oftare. Och så borde vi ha fler metalldetektorer och färre ingångar på skolorna.

Vilket leder diskussionen tillbaka till Santa Fe Junior High, där hennes barn går. Hon berättar att skolan ska öppna igen om två dagar men att Ryan inte vill återvända riktigt än. Hon kommer hålla honom hemma ett par dagar till.

När Ryan Johnson och hans vän Trent Bolan visar runt på skolan räknar vi till tio in- och utgångar.

Plötsligt berättar Trent – vars kusin blev räddad av en klasskamrat som sedan i sin tur dödades – att han funderar mycket på hur det skulle vara att bli skjuten.

– Om det skulle ske så vill jag att det skulle ske med dig, säger han till Ryan.

– Du är min bästa vän och jag har känt dig hela mitt liv.

Han är inte den enda som tänker på det viset. Två dagar efter skolskjutningen i Santa Fe skrev en frustrerad 18-åring ett inlägg på twitter, som började med #ifIdieinaschoolshooting. Han hoppades på att starta en trend. Så blev det.

Under dagarna som följde skrev tusentals barn på sociala medier vad de ville skulle hända om de dog. Någon ville att hans kropp skulle lämnas vid Vita Huset. Någon erbjöd sig att donera sin ryggrad till kongressens talman, Paul Ryan, eftersom ”han uppenbarligen är ryggradslös”. Många skrev att de helt enkelt var rädda att bli bortglömda.

I Texas är reaktionerna ungefär likvärdiga, hos de sex barn och ungdomar SVT frågar. Kärlekshälsningar till familjer, önskan om att donera blod, besvikelse över att aldrig ta körkort – och en förtröstan om att ses igen i himmelen en dag.

Men helst får döden vänta. Speciellt för 12-årige Ryan, som förlorat en vän men vet precis hur han ska bete sig i en dödsskjutning för att inte dö.

– Jag vill inte att det ska ta slut nu. Jag vill gå på college.

Carina Bergfeldt

USA-korrespondent

Andreas Zernell

Foto

Eva Eliasson

Grafik

Publicerad: 27 maj 2018