Det har nu gått knappt fem år sedan det uppmärksammade uttalandet. Samuelsson, 37, som sköt 30 mål för Vancouver i grundserien och producerade 15 poäng på 12 matcher i slutspelet fick se sig bortprioriterad när OS-truppen presenterades.
I potten fanns också ett tidigare OS-guld med Tre Kronor från 2006 och att han vid tiden också spelade med bröderna Sedin i en produktiv kedja. Ett besked som han fem år senare, fortfarande har starka känslor kring.
– Säg någonting om några står på gränsen. Vi har tagit de här besluten och såhär tänker vi. Istället för att jag ska få läsa det i tidningar och få höra det via reportrar att jag inte får en plats, säger han till SVT Sport.
Samuelsson har sedan dess inte haft någon mer kontakt med förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson som idag är tränare i schweiziska andraligan.
– Nej vi pratade inte då och vi pratar inte nu heller, säger han.
Ångrar du just ordvalet: ”They can go fuck themselves”?
– Nej det gör jag inte. Jag kände så och det var egentligen ingen spontan reaktion heller. Sen kanske ordvalet låter lite hårdare i Sverige än vad det är i USA.
Hur förhåller du dig till spel med landslaget i dag?
– Jag är inte beroende av Tre Kronor. Jag behöver inte bygga mitt varumärke längre. Om jag är med nu, så är det för att jag verkligen vill spela med Tre Kronor. Sen är det ju upp till Pär Mårts att överhuvudtaget ta ut mig och det hänger ihop med hur bra jag spelar i år.
Men du stänger ingen dörr som åtta år yngre Robert Nilsson gjorde häromveckan?
– Nej det gör jag inte. Det känner i alla fall inte jag för att göra. Alla gör som de själva vill.
Slog igenom i SSK
Samuelsson är inte spelaren som är rädd för kontroverser. När han slog igenom under den förra lockouten 2005 så gjorde han det i Södertälje. Klubben som fostrade honom till den stjärna han sedermera blommade till.
– Jag är ego på det sättet. Jag vill spela så högt upp i seriesystemet som det bara går. Och tyvärr alltså, SSK, spelar just nu i Allsvenskan och det var inte intressant.
SSK satsar å andra sidan att gå upp i år – du kände inte för att vara med på det tåget?
– Jag förstår att folk blir besvikna, det kanske jag också skulle ha blivit i deras kläder, säger han och syftar till fansen i SSK.
– Men samtidigt är det viktigt för mig att spela med någon som jag känner väl. Det ska vara kul att spela och jag ville spela med Joakim Eriksson (Djurgårdens kapten som också har SSK som sin moderklubb).
Men hur ser du på att betala tillbaka till SSK – det var ju ändå där allting började och det var där du slog igenom under lockouten 2005?
– Det finns nästan ingen klubbkänsla kvar inom toppidrotten. I alla fall inte därifrån jag kommer här närmast. Man är en handelsvara och det gäller att göra det som känns bäst för en själv.
Har vunnit det mesta
Samuelsson tillhör den exklusiva hockeyskaran ”The tripple gold-club”. Spelare som vunnit de tre tyngsta titlarna som går att vinna i hockeyvärlden. Meriter som han är stolt över men som han har perspektiv på.
– Jag hade också tur att spela med bra lag. Ta Mats Sundin som exempel. Han vann aldrig Stanley Cup men vi kan väl vara eniga om att han var en ganska bra spelare va, säger han och skrattar.
Men är du ändå inte stolt över ditt prisskåp?
– Jag tänker inte så ännu. Jag är inte där mentalt. Just nu försöker jag bara vara så bra som möjligt för Djurgården. En merit är inte värd någonting under din karriär, utan det som är värt något är din sista träning. En meritlista är värd någonting när du lägger av. Då kan man mysa med medaljerna. Man blir snabbt synad om man lever på gamla meriter.
Och hur ser du på din form i dag?
– Den är bra. Jag är skadefri och känner mig bra tränad.
Varför var du inte ordinarie i NHL på slutet?
– Många orsaker men den största var väl kanske att jag var skadad i slutet. Sista året gick det bra och jag gjorde mål i början av säsongen men sen blev jag ändå petad.
Vad fick du för förklaring av tränaren Mike Babcock?
– Det spelar ingen roll. Jag blev irriterad över att jag inte fick spela mig ut ur laget själv. Handlingar säger mer än ord och han kan säga vad han vill. Vi hade våra möten men han visade med att inte spela mig vad han tyckte och tänkte.
– Jag spelade i en fjärdekedja och det är svårt att spela i en kedja som ska ge energi när man känner att man inte hör hemma där. Jag var väl för gammal för en fjärdekedja.
Hur ser du på Djurgårdens chanser i år?
– Många har ju oss långt ner i tabellen men vi kan nog överraska. Vi har en bra mix av unga och äldre spelare och det ser spännande ut.