Det var en smått bedrövad Emil Jönsson som traskade tillbaka över tävlingsspåret efter att ha gjort sitt yttersta för att hjälpa Teodor Peterson när staven rykte vid växlingen.
– Det är väl typiskt. Inte alls kul, de åkte ju så bra annars...men vi får glädja oss åt tjejerna, säger Emil Jönsson som gör allt han kan för att hålla tillbaka de mer fula orden som bubblar i honom...
När Emil Jönsson tvingades inse att det inte skulle bli något eget VM för honom bestämde han sig direkt för att i stället göra allt som stod i hans makt för att hjälpa fram de andra svenskarna till medaljer. På sprintstafetten idag stod han vid kurvan in till första branten beredd med tre extra stavar.
– Det känns som två givna medaljer i dag. Det enda som oroar mig och gör lite ont i magen är tanken på ett stavbrott eller någon annan incident, sa Emil till SVT Sport precis före start.
Och för att – om olyckan är framme – hjälpa till så bra som möjligt gäller det att stå på rätt ställe där åkaren kan få en ny stav så fort som möjligt och tappa så lite tid som det bara går. Emil ville stå på hyllan strax efter första lilla stigningen men där blev det stopp av banvakterna.
Emil försökte med allt han kunde. Den svenske sprintern ställde sig till och med hos oss och Radiosporten, som stod en bit upp i backen, för att han skulle komma undan med en bättre position av ”intervju-skäl”. Men den gick inte hem. Tillbaks till fållan där övriga coacher stod en bit ner.
Under semifinalerna var Emil uppjagad vid varje passering men det var bara en gång som det höll på att gå illa. Calle Halfvarsson fick sin stav inklämd under någons skida och han stoppades upp. Jönsson reagerade blixtssnabbt.
– Ja, jag var redo att sticka uppför backen där trots trasig ljumske, skrattar Jönsson.
Och det blev han sedan tvungen till – tyvärr. Vid sista växlingen skedde det som inte fick ske. Teodor Petersons stav går av och han får hjälp av Halfvarsson som gav honom sin. Jönsson skrek bara rakt ut och sprang så gott han kunde för att möta upp Teodor och assistera med en ny stav.
– Jag skrek och frågade om han ville ha en ny men han körde på, sa Jönsson om hans insats för att försöka rädda upp det hela.
Men det var redan för sent. Strulet vid växlingen var för kostsam och medaljchansen var borta.
Jönsson gjorde i alla fall allt han kunde. Men hans stapplande och hoppande på ett ben visade tydligt att beslutet att inte själv ställa upp i VM var ett riktigt beslut.
Varför händer det här Sverige så ofta, eller är det oftare för Sverige?
– Nja , men vi lär förbereda oss och träna på det här ännu mer i framtiden men det är ju breda fina spår här och det är en ren slump att det händer.