Hans envishet och hetsiga humör kan många vittna om. Sixten Jernberg dog i juli i år, 83 år gammal, på lasarettet i Mora.

Hans liv är berättelsen om oerhörda framgångar i skidspåren och om ett svunnet Sverige. Men också om hur livet kanske inte blev precis som man tänkt sig. SVT:s Jens Lind fick följa Sixten Jernberg under hans sista tid i livet.

Berätta om dokumentären.

– Vi började med den sommaren 2011. Vi ville hänga med Sixten. Visste inte hur länge. Vi åkte upp till Lima där han har bott i hela sitt liv. Sen är han ju en av Sveriges största idrottsmän genom tiderna. Så det kommer att handla om sport, OS– och VM-gulden han har tagit. Men så var det också andra saker som var väldigt intressanta. Han tog hand om sin fru som var sjuk, någon slags demens. Och Sixten själv har haft hjärtoperationer, magsår, ont i knäna men han kämpade på däruppe och tog hand om allt däruppe i Lima.

– Det blev både en berättelse om några av dom största segrarna som finns i Sverige men också om att kämpa på i vardagen som många gamla gör, säger Lind.

– För Sixten var varje dag på slutet som en femmil, men han kämpade hela vägen. Det var en förmån att få hänga med honom i hans liv helt enkelt.

Ja, hur var dina möten med honom?

– Alltid trevliga. Jag visste inte hur det skulle bli. Han hade ju ett rykte om sig att kunna vara ganska ilsken och tvär och bli förbannad helt enkelt. Han var säkert så under sin aktiva karriär. Nu var han otroligt vänlig och humoristisk. Och ville berätta. Han hade jättemycket att berätta. Det var bara rakt igenom trevligt att få vara med Sixten Jernberg.

När träffade du honom sista gången?

– Jag träffade honom två veckor innan han dog. Det var lite fint faktiskt. Då hade han varit dålig länge. Han hade fått en stroke och opererats.

– I januari trodde man att nu kommer inte Sixten att klara sig längre. Men han kämpade på. Hans vilja var otrolig. När dom ringde och sa att ”nu måste du komma upp till Lima för nu är det inte långt kvar” då trodde jag att jag skulle träffa en Sixten som var så svag och nedbruten i sjuksängen. Men han hade fått kortison och var på benen så jag sa till Sixten: – Vi drar väl ner till det här museet dom håller på att bygga över dig?

– För så är det i filmen och i verkligheten. Ett museum håller på att byggas över Sixten Jernberg och han ville så gärna uppleva det. Jag trodde knappt han skulle orka att gå in i bilen. Men det gjorde han och när vi kom fram till byggarbetsplatsen så gick han ur bilen, sen sa han: – Jag går ner och kollar grabbarna.

– Så han stolpade ner. En av hans sista promenader i livet. Ner och kollade bygget. ”Det är inspektion här. Nu får ni skynda på, det är bråttom”, sa Sixten till byggrabbarna.

– Det var väldigt fint. Han hann inte uppleva museet, men han visste att det var på gång och det blev väldigt fint.

Hur är filmen uppbyggd?

– Det är ju en dokumentärfilm. Den röda tråden den låda med filmer vi hittade i Sixtens källare. Jag frågade Sixten: – Vad är det här för något? Jag har filmat i hela mitt liv, sa Sixten. Det är VM och OS. Det var en 50-60 filmer. Jag vet inte vad det är. Jag har aldrig tittat på dom.

”Va?! Har du aldrig sett dom, Sixten?!”

”Nej, jag har aldrig haft tid och inte haft intresse.”

– Då frågade jag om vi fick ta dom och göra om dom till DVD och se dom tillsammans. Och Sixten sa ”javisst”.

– Så man kan säga att det blev den röda tråden i filmen. Att Sixten fick se sitt liv. Det som han själv filmat och det andra filmat under OS och VM för väldigt länge sedan. Bröllopet i Sverige. Det är fantastiska ögonblick som hans fru och son också får se och återupplever.

Hur tyckte han det var att se dom här?

– Mycket kom han inte ihåg. Han kom ihåg allt som hade med skidåkning att göra. Han kom ihåg precis hur han vallade i SM 1961 på femmilen, medans andra saker kom han inte alls ihåg.

– Han tyckte det var väldigt spännande även fast han var en person som levde väldigt mycket i nuet. Han såg inte tillbaka så mycket även om han tyckte om att berätta historier om hur det var så hade han hela tiden projekt framåt. Men nu fick han sätta sig ner och se hur det var för väldigt länge sen och det väckte förstås väldigt många tankar.

Du har precis prisats för några av dina dokumentärer, hur var det att göra dokumentären om Sixten?

– Åh, det var spännande. Det var jätteroligt och lite sorgligt förstås. Han blev ju så sjuk på slutet.

– Det kändes som ett privilegium att få komma in i Sixten Jernbergs liv. Det är inte så många som fått göra det. Jag kände att varje möte var speciellt. Sen finns det också väldigt mycket fint arkivmaterial på Sixten.

– Det blev en berättelse om Sverige som inte finns längre. Han berättade mycket om sin barndom. Dom var så fattiga familjen. Åtta barn. Dom hade knappt mat för dagen. Fick göra sina egna skor. Han började jobba när han var 12 år i en smedja. Heltid.

– Saker som vi tar för givna i dag gjorde inte Sixten Jernberg. Mycket av hans otroliga vilja kommer härifrån kommer från den här fattiga hårda tiden uppe i Dalarna i Lima.

Varför ska man se den där filmen?

– Man ska se den för den handlar dels om en väldigt intressant person i svensk idrottshistoria. Men det är också en liten historielektion i hur Sverige var en gång i tiden.

– Hur fattigt och svårt många människor hade det. Hur annorlunda det är mot för i dag och det är inte så länge sedan. Det är både en idrottfilm och en berättelse om Sverige förr och nu. Om att bli gammal.

– Jag tror många kan känna igen sig i den ändå. Man har släktingar som är äldre och minnen från förr. Sixten bjuder på mycket från sitt liv.

Dokumentären sänds den 18 december klockan 20 i SVT1.

Den sänds även i repris:

SVT1 ons 19 dec kl 10.30

SVT1 ons 19 dec kl 00.55 

SVT1 fre 21 dec kl 14.10

SVT24 fre 21 dec kl 22.30