Det blåste rejält när damerna körde super-G i tisdags. Lika för alla, visserligen, men det var ett störningsmoment som Lindsey Vonn gärna hade varit utan. Amerikanskan kämpar fortfarande lite med åkkänslan efter nästan två års skadeproblem innan comebacken i höstas.
Ett VM-brons blev det dock för 30-åringen. Faktiskt hennes första, vid sidan av tidigare guld och silver.
-Har jag inte ett brons från Garmisch? Nej? Tjohoo!, skämtade Vonn efter tävlingen.
Vinst varannan gång
Vinden var förstås lätt att skylla på efter ett åk som inte minst hon själv verkade se som ett litet misslyckande. Efter två tuffa år, med dubbla korsbandsskador i högerknät inom loppet av nio månader, har hon redan vunnit fem tävlingar av tio möjliga den här världscupsäsongen.
Och nu ”bara” en tredjeplats bakom Anna Fenninger och Tina Maze.
-Efter att ha varit skadad de senaste två åren har den här säsongen varit mycket mer än jag hade förväntat mig. Så att ta en medalj här är fantastiskt, säger amerikanskan, utan att låta helt övertygad själv.
-Jag behöll mitt fokus och gjorde mitt bästa. De flesta dagarna räcker det till en seger, men nu gjorde det inte det.
Flyttade till Vail
Knäskadorna gjorde att Vonn missade OS i Sotji fjol. I gengäld känns mästerskapet på hemmaplan i Vail och Beaver Creek som ett ”mini-OS”, berättar hon.
Hon är visserligen född i Minnesota, men flyttade till Vail som 11-åring för att komma närmare backarna. Först bara över vintern med mamman, men säsongen därpå följde pappan och de fyra syskonen efter och flytten blev permanent.
Under VM tar Lindsey Vonn dock in på hotell. Men inte utan den ständige följeslagaren – hunden Leo.
-Det är så kul att vara hemma. Jag sov inte hemma, men jag tog med mig hunden till hotellet. Det är väldigt avslappnande, mindre stress eftersom jag känner till området så bra.
-Det är en helt annan känsla än att vara ute på resa. Att inte behöva bekymra sig för konstig mat, konstiga hotell eller annat.